Datum: 2007-08-24 (Nr 7/2007)
Artikel ur Råd & Rön nr 7/07
Dags att vakna Esprit!
Ingen klädkedja är riktigt bra när det gäller miljöarbete och etiskt arbete. Men skillnaderna är stora. H & M ligger i framkanten, medan Esprit inte ens har kommit igång. Det visar Råd & Röns granskning av klädkedjor.
För ett år sedan, i nummer 7-2006, gjorde Råd & Rön tillsammans med Fair Trade Center en granskning av de tio största klädkedjorna i Sverige.
Resultatet visade att det var stora skillnader mellan företagens etiska arbete. En del hade kommit en bit på vägen, medan andra knappt hade startat. Nu har Råd & Rön gjort en ny granskning av klädtillverkarnas miljö- och etikarbete, denna gång tillsammans med andra konsumenttidningar i Europa.
Totalt 35 klädtillverkare har granskats, varav elva finns i Sverige. Granskningen gäller kontrollen som företagen har över sin produktionskedja när det gäller miljö och arbetarnas rättigheter. Granskarna har inte besökt fabrikerna, men gjort en omfattande research utöver de frågor som har ställts direkt till företagen.
Inga toppresultat
Precis som i den förra granskningen får inget företag toppresultat. Även de som får bäst betyg har lång väg kvar innan deras kläder kan kallas för "etiska alternativ". Det beror bland annat på att inget företag har full kontroll på sin tillverkningskedja. Företagens inköpsmetoder går ofta stick i stäv med deras uppförandekoder.
Ett av de granskade företagen får dock ett bra samlat omdöme. H & M fick bra omdöme i förra granskningen, och så även den här gången.
Det kanske inte är så förvånande. H & M är det största klädföretaget i Europa och har i över tio år granskats och utsatts för press, och har därför utvecklat sitt policyarbete.
Mango får också hyfsade omdömen, delvis beroende på att företaget öppet redovisar alla sina underleverantörer. Det gör också Vero Moda.
Tar inget ansvar
Hälften av de 35 företagen får omdömet dåligt. Lindex, Benetton och Esprit får sämst resultat.
I förra granskningen fick Lindex relativt bra omdöme, och frågan är varför det blev så mycket sämre nu. En förklaring är att företaget valt att inte svara på de frågor som skickats till dem om deras arbete. Lindex kommer med en rapport i höst och vill berätta om sitt etiska arbete i den. Olika kriterier i de båda granskningarna kan också förklara skillnaden.
Esprit får sämst resultat. Frågan är om vi konsumenter överhuvudtaget ska stiga in i deras butiker innan företaget vaknar upp och börjar ta miljö- och etikfrågor på allvar.
Esprit ville heller inte svara på granskarnas frågor, och gav ingen förklaring. Det har inte gått att hitta uppgifter på ifall Esprit har svarat på frågor i liknande undersökningar. Det finns heller ingen tillgänglig information om deras miljö- och etikarbete.
När föreningen Rena kläder tidigare har kontaktat företaget för att påpeka allvarliga kränkningar hos deras underleverantörer har det inte agerat.
Koden får underkänt
När diskussionerna om företagens etiska ansvar startade för över tio år sedan hade de flesta inga uppförandekoder. Idag ser det annorlunda ut. Tio av de elva svenska företagen har bra uppförandekoder som baseras på ILO:s (International Labour Organization) kärnkonventioner.
De innebär bland annat förbud mot barnarbete, tvångsarbete och diskriminering.
Benetton har en etisk kod men den får underkänt, eftersom den inte på något sätt anknyter till ILO:s konventioner. Men det räcker inte med uppförandekoder.
Företagen måste också kontrollera att underleverantörerna lever upp till koderna.
H & M, Mango, Mexx, Vero Moda och Zara har en policy som innebär att de ska kolla upp alla sina underleverantörer.
Dressmann, Kapp-Ahl, Lindex och MQ har en policy som innebär att vissa underleverantörer ska kontrolleras.
Esprit har en uppförandekod men kontrollerar den inte.
Problem med underleverantörer
Men trots koder och kontroller finns det fortfarande stora problem bland företagens underleverantörer. Arbetarna har för låga löner och arbetar för många timmar. Det rapporteras fortfarande om allvarliga säkerhetsbrister och arbetare som går med i facket blir trakasserade eller avskedade.
Det har också visat sig att många kontrollanter av de etiska koderna blir lurade av underleverantörer. Till exempel förfalskar de dokument och tidkort.
Det finns också exempel på att kontrollanterna bara får se delar av fabriken, så kallade mönsterfabriker, men att större delen av produktionen sker på andra ställen.
Företagens egna inköpsmetoder är också en del av problemet. Genom att företagen pressar priserna och förkortar ledtiderna blir det omöjligt för underleverantörerna att leva upp till företagens uppförandekoder.
Den del av företaget som arbetar med social kontroll har inget inflytande över inköpsavdelningen.
En ägare till en fabrik i Kina säger till exempel i undersökningen:
– Genom min långa erfarenhet vet jag hur jag ska behandla "uppförandekodmänniskorna". Jag kan också se maktbalansen mellan inköpsavdelningen och dem som arbetar med uppförandekoderna och vet var den verkliga makten ligger.
Prispress i branschen
Klädtillverkningen lider av stark prispress. Konkurrensen är hård och priserna hålls nere och till och med sjunker genom att kläderna tillverkas i låglöneländer.
Arbetarna har ofta väldigt låga löner och enligt granskningen utgör de bara 1 procent av klädernas försäljningspris. En textilarbetare i Pakistan tjänar cirka 0,19 euro i timmen (cirka 1,75 kronor).
Mellan 2000 och 2005 minskade ledtiderna med 30 procent, enligt människorättsorganisationen Oxfam. Det är framför allt den nya tekniken som har skapat detta så kallade snabba mode. När en konsument köper den sista varan i butiken och detta skannas in går en order direkt till fabriken om att sätta igång och producera.
Det ger stora besparingar för tillverkarna som inte behöver ha något lager och inte riskerar att stå med osålda varor. Men systemet innebär också att risker och kostnader pressas bakåt i kedjan. Underleverantörerna är inte säkra på nya jobb, vilket ökar osäkerheten för arbetarna.
När en order sedan kommer måste de arbeta hårt för att klara leveransen.
Initiativ med flera parter
En slutsats i granskningen är att förbättringar inom klädtillverkningen inte kan ske förrän tillverkarna inser att deras inköpsmetoder orsakar arbetarnas hårda villkor.
Några av de granskade företagen har försökt att förändra inköpspolicyn och har kurser för inköparna om etiska frågor. Av de elva företagen i Sverige har tre sådana kurser, Dressman, Mango och Kapp-Ahl.
Granskningen visar också att de företag som är med i så kallade flerpartsinitiativ ofta får bättre resultat än övriga. Flerpartsinitiativ betyder att människorättsorganisationer, fackföreningar och företag träffas och utbyter erfarenheter om miljö- och etikfrågor.
H & M, Mexx, Zara, Dressmann och Kapp-Ahl är med i sådana sammanslutningar.
Rapporter om kränkningar ingår inte i bedömningen av företagen. Rapporter om många kränkningar behöver inte innebära att företaget är sämre än de som har få kränkningar. Däremot ingår det i bedömningen hur företagen har agerat när kränkningar har rapporterats.
H & M är det enda företag som har fått beröm för sitt snabba agerande.
Esprit har inte agerat alls.
Miljöproblem
Textiltillverkningen ger upphov till stora miljöproblem i tillverkningsländerna. Därför har man vid granskningen även undersökt hur företagen tar sitt ansvar för miljön i tillverkningskedjan. Klädindustrin använder bland annat en mängd giftiga kemikalier när tyget tillverkas, men även när det färgas och trycks. Många av kemikalierna är inte biologiskt nedbrytbara och sprids via vatten och vind.
Tillverkarna använder också mycket fossila bränslen, vilket påverkar den globala uppvärmningen. Dessutom används mycket vatten när tyg tillverkas.
Bomullstillverkningen har hamnat i fokus de senaste åren på grund av den stora användningen av bekämpningsmedel. Organisationen Environmental Justice Foundation uppskattar att bomullsodlingen kräver nästan ett kilo farliga bekämpningsmedel för varje hektar.
Det skadar inte bara miljön utan också de människor som arbetar på bomullsfälten. 1–3 procent av alla jordbruksarbetare världen över, det vill säga mellan 25 och 77 miljoner, lider av akut förgiftning av bekämpningsmedlen.
Även när det gäller miljöarbetet har de granskade företagen kommit olika långt. H & M gör en årlig rapport där företaget sätter upp mål för att minska miljöpåverkan på flera områden.
Liksom Zara har H & M en ledamot i styrelsen med ansvar för miljöfrågorna.
Kapp-Ahl, Zara och Mango har ett revisionprogram som utvärderar miljöarbetet.
Mango och Vero Moda har den mest omfattande policyn när det gäller farliga kemikalier.
Ett sätt för oss konsumenter att välja miljövänliga alternativ är att köpa kläder som är miljömärkta.
H & M och Kapp-Ahl är de enda företag som erbjuder någon form av miljömärkning. Inget av företagen har någon rättvisemärkning.
"Håll dörrarna öppna"
– De företag eller varumärken som vill behålla sina konsumenter i framtiden måste arbeta med miljö- och etikfrågor annars kommer de inte ha en chans. Det säger handelsministern Sten Tolgfors. I juni besökte han Kina och träffade representanter från Kinas regering och från olika svenska företag, bland annat H & M.
Han ser de svenska företagen som goda förebilder, förutsatt att de uppträder ansvarsfullt.
– Det handlar också om att tänka framåt. Kina har morgondagens konsumenter och det är viktigt för företagen att uppträda på ett bra sätt, annars kommer dessa konsumenter inte att vilja handla med företagen.
Sten Tolgfors är förespråkare för frihandel och emot all form av protektionism, det vill säga tullar.
– Vi får aldrig stänga dörren till de fattiga länderna. Dessa länder måste alltid få exportera sina varor, det är deras sätt att utvecklas. Handel är en förutsättning för all utveckling men företagen måste dock ta sitt miljö- och sociala ansvar. Företagens ansvar måste vara ett frivilligt åtagande.
Text: HELÉNE GÖTBERG
Granskade företag
Benetton: www.benetton.com
Dressmann: www.dressmann.com
Esprit: www.esprit.com
H & M: www.hm.com
KappAhl: www.kappahl.se
Lindex: www.lindex.com
Mango: www.mango.com
Mexx: www.mexx.com
MQ: www.mq.se
Vero Moda: www.veromoda.com
Zara: www.zara.com