Testdatum: Maskinerna har testats i olika omgångar. Samtliga testresultat publiceras vartefter här på webbplatsen. Ett urval av testade modeller har publicerats i nr 7/2009. Testet är senast uppdaterat 2009-08-26.

Artikel ur Råd & Rön nr 7/2009

Golvdiskmaskiner: Prisvärd disk!

Billigare diskmaskiner diskar bra. Men alla har inte hängt med i utvecklingen när det gäller miljövänlighet, och se upp för bullriga
och långsamma maskiner.

I testlaboratoriet mäter man inte bara hur rent det blir, utan också hur mycket vatten och el som går åt för att få disken ren, och hur lång tid det tar att diska.

En annan viktig aspekt är hur mycket det låter. Just ljudvolymen är viktig, eftersom diskmaskinen står i ett rum där man ofta umgås. Eftersom ljudnivån, och hur mycket man störs av olika ljud, är en väldigt subjektiv fråga är det inte bara decibelnivån som mäts.

Bland sju testade diskmaskiner ur det något billigare prissegmentet finns inte någon som diskar direkt dåligt, men inte heller enastående bra – alla får fullt godkänt.

När det gäller det totala betyget för diskförmågan får maskinerna samma betyg, men med en viss variation i delbetygen.
– Man kan konstatera att de billigare diskmaskinerna fungerar riktigt bra, säger Råd & Röns testkoordinator Ronny Karlsson.

När maskinerna fick diska med sina normalprogram fick de höga betyg i både diskeffektivitet och torkning. När det gäller ekonomiprogrammen fick några av maskinerna något lägre betyg, och de fick även ganska låga betyg för el- och vattenförbrukning.
– Ikeas och Siemens maskiner hade till och med högre vattenförbrukning om man valde ekonomiprogrammen. Men elförbrukningen var lägre, säger Ronny Karlsson.

Ikeas diskmaskin är med för första gången i Råd & Röns test. Trots att den diskar bra tog den rejält lång tid på sig att få disken klar med ekonomiprogrammet – hela 213 minuter. Det är lite drygt tre och en halv timme.

Den långa disktiden, och även att maskinen låter ganska mycket, kanske kan vara något att fundera på för den som går i köptankar och som vet med sig att man brukar tillbringa mycket tid i köket eller har en öppen planlösning. 

Inte vilken smuts som helst

Inget lämnas åt slumpen när Råd & Röns testlaboratorium gör sina utvärderingar.

För att resultatet ska bli så rättvist som möjligt används samma standardiserade nedsmutsningsmetod för alla maskiner.

Se hur testerna går till på bilderna här i högerkanten. 

Tidigare testade man hur bra maskinen var på att diska bort läppstiftsfläckar, men den metoden används inte längre vid svenska tester av diskmaskiner.
– Läppstift är inte så svårt att få bort. I Spanien och Frankrike testar man fortfarande med läppstiftmärken, men inte i resten av Europa, säger Ronny Karlsson.

För att få största möjliga rättvisa i testresultatet fylls alla maskiner med precis likadant nedsmutsad disk.

Med en standardiserad metod smutsas de ner med bland annat ägg, spenat, tomatjuice och gröt.

Den standardiserade smutsen penslas på i trianglar, och sedan får häften av tallrikarna stå i en ugn i två timmar för att smutsen riktigt ska torka in.

Och all smuts där finns där av en speciell anledning.

Glas och muggar smutsas ner med te, tomatjuice och mjölk eftersom mjölken innehåller protein som är svår att få bort, och te innehåller ett färgämne som färgar av sig.
– Ägg innehåller proteiner som är speciellt svåra att få bort, och havregrynsgröt sitter också hårt, särskilt om det har fått stå och torka in, säger Ronny Karlsson.

Spenat virvlar runt

– Spenaten är viktig att ha med. Den visar hur rent maskinen sköljer, och var. Spenaten virvlar runt i maskinen och fastnar både här och var.

– Mest utsatta är de glas som står längst ut mot kanterna i maskinen, för där bildas det bakströmmar, säger Ronny Karlsson.

Spenaten som används är inte heller vilken spenat som helst. För att alla test ska bli så lika varandra som möjligt är spenaten en speciellt framtagen standardiserad sort som importeras från Tyskland.

Diskmaskinerna laddas med så många kuvert som de är avsedda för.

För en maskin med plats för 12 kuvert blir det 127 delar.

Efter det att den "vetenskapliga" smutsen har diskats bort får maskinen stå en halvtimme.

Därefter inspekteras porslin, glas och bestick i jakt på torkfläckar.

I testet diskas inga plastföremål, då skulle torkmomentet bli mycket svårare.

I dag torkas disken genom att den sista sköljningen är varm.

Annars skulle man inte klara energikraven. Material som porslin och glas lagrar värme från sista sköljningen och gör att disken torkar.

Eftersom plastföremål inte tar upp värme torkar de heller inte i diskmaskinen.
– Men vi funderar på att ta med plast i framtiden. Då blir det riktigt tufft, säger Ronny Karlsson.

Så slipper du torkfläckarna!

Torkfläckar eller så kallade vattenmärken kan undvikas genom att tillsätta sköljmedel i diskmaskinen. Använder man däremot diskmedel i tablettform så får man allt i ett – tabletten innehåller både diskmedel, salt och sköljmedel.

Men det gäller bara att allt smälter i rätt ordning. Smälter sköljmedlet för sent eller inte alls så fyller det ingen funktion.

Vissa maskiner har en särskild inställning för användning av disktabletter.
– Men generellt sett är det bättre att ha separata medel. Då kan maskinen själv enligt sitt program dosera rätt medel i rätt tid för disken. Då fungerar alla program som det är tänkt. Om man ändå använder disktabletter behöver man i alla fall inte tillsätta separat sköljmedel, det är helt onödigt, säger Ronny Karlsson.

Ett annat tips är att öppna luckan när maskinen diskat klart, och låta fukten ånga ut, för att undvika att de vattendroppar som blir kvar lämnar fula fläckar.

Text: Annika Berge

Artikel ur Råd & Rön nr 4/2009

Bänkdiskmaskiner: Det blir inte rent

Electrolux säljer bänkdiskmaskiner som diskar riktigt dåligt, visar Råd & Röns test. Ja, en av dem är urusel. Disken blir inte alls ren.

Electrolux slår på trumman för sina bänkdiskmaskiner på hemsidan. "Minst i klassen men med störst kapacitet!" står det om ESF2410. "”Ett perfekt val för dig som ställer höga krav men har begränsat utrymme i köket."

Det där med begränsat utrymme stämmer, det är en liten och behändig diskmaskin. Men den är långt ifrån perfekt.

När vi testade den, så sjönk temperaturen på vattnet hela tiden medan maskinen diskade. Det gällde Eco-programmet som redan från början kör med mindre varmt vatten, 55 grader.

Vattnet hann svalna rejält. Vi trodde att vi köpt ett måndagsexemplar och köpte en till maskin. Men samma sak upprepade sig med katastrofala resultat för disken. Den blev absolut inte ren.

När vi skulle kontrollera eventuella vattenmärken (spår av vattendroppar på torkat, rent porslin) gick det bara inte. Det fanns inget som var rent.

Många vattenmärken

Diskresultatet för maskinens huvudprogram med en vattentemperatur på 65 grader blev också mycket dåligt, även om man här fick tillräckligt med rent porslin för att kolla vattenmärken. (Ja, de var många och tråkiga).

På vår 100-gradiga betygsskala lyckades denna maskin skrapa ihop ynka 4 poäng. Electrolux andra bänkdiskmaskin ESF 2440 var bara snäppet bättre och fick ihop till 10 poäng. Inte heller den klarade det som en diskmaskin ska klara: att diska rent.

Här på Råd & Rön höjde vi på ögonbrynen. Electrolux är ett varumärke som under årens lopp haft genomgående bra resultat på sina vitvaror i våra tester. Hur kan det komma sig att de här maskinerna är så dåliga, varför diskar de inte rent? Varför sjunker temperaturen på vattnet i ESF2410 när maskinen diskar? Har man ingen kvalitetskontroll?

Maria Berglund, produktchef för diskmaskiner på Electrolux, har inga svar på de här frågorna.
– Jag känner inte alls igen resultaten. De här maskinerna har vi sålt i flera år och vi har låtit testat dem själva. ESF 2410 är A-klassad, den har alltså en bra diskeffekt.

Men Råd & Rön har nu testat två exemplar av ESF 2410, då vi trodde att den första maskinen var ett måndagsexemplar. Och vi fick samma dåliga resultat, maskinen diskar inte rent.
– Det är ju inte alls bra, en diskmaskin ska diska rent, det är naturligtvis det viktigaste. Nej, jag förstår det inte, men vi tittar gärna på de här maskinerna som ni har testat för att se vad som kan vara fel, säger Maria Berglund.

Tilläggas ska att Electrolux rutinmässigt fick ta del av våra mätvärden från testet (det får tillverkarna alltid), men valde då att inte kommentera dem. Det var först när Råd & Rön ringde upp Electrolux som vi fick detta svar.

Liten marknad

Bänkdiskmaskiner, små, kompakta maskiner för fyra eller sex kuvert, är en mycket liten del av den totala marknaden för diskmaskiner.

Det förklarar den dåliga kvaliteten på många sådana här maskiner, menar Ronny Karlsson, testkoordinator på Råd & Rön.
– Tillverkarna tycker kanske inte att det är mödan värt att ta fram bättre produkter, säger han.

En av de tre bänkdiskmaskiner vi testat, Bosch SKT5102, har dock fått ett skapligt resultat, 44 poäng. (Jämför med de stora diskmaskiner vi testade i nr 6/08 och som du kan läsa om nedan. De fick från 38 till 65 poäng).

På Bosch bekräftar produktchef Linda Siljemark att bänkdiskmaskiner säljer väldigt lite.
– De utgör mindre än fem procent av vår totala marknad av diskmaskiner i Norden, säger hon.

Den siffran har också varit tämligen konstant de senaste åren. Det är diskmaskiner som uppenbarligen säljs till sommarstugan och till ensamstående, studenter och äldre. Kanske beror det på priset, man behöver inte gå upp så mycket i pris för att få en stor golvmodell.

Bra för singelhushåll

Med tanke på att det finns så många singelhushåll i Sverige är det synd att bänkdiskmaskiner är så förhållandevis dyra – och i flera fall så dåliga.

En bänkdiskmaskin är enkel att placera på diskbänken, den behöver inte installeras. Och det är onekligen miljövänligare att köra en liten, fylld maskin än en stor halvfull.

Visst kan man vilja ha en diskmaskin även om man är bara en eller två hemma! Det är skönt att slippa slabba med diskvatten eller ha disk stående framme på diskbänken.

Och för många äldre med svaga händer eller dålig syn skulle en liten diskmaskin underlätta.

På Siba som säljer vitvaror både på nätet och i butiker, vill man inte uppge hur stor (läs liten) andel av diskmaskinerna de säljer, som är bänkdiskmaskiner.
– Men vi ser en positiv trend. Kanske har det att göra med att det finns så många singelhushåll, säger Sara Widman, informationsansvarig på Siba.

Text: Cristina Farm

Obs! Här på webbplatsen har vi publicerat resultat för sex bänkdiskmaskiner, medan vi i nr 4/2009 publicerar tre modeller. Detta beror på att vissa modeller egentligen är samma maskin, men säljs under olika namn.

Bosch SKT 5102 SK säljs även som Bosch SKT 5108 SK samt som Siemens SK 25210 SK.

Electrolux ESF 2410 säljs även som Elektro-Helios DC 4024. 

Artikel ur Råd & Rön nr 6/2008

Sparprogram ger sämre resultat

Diskmaskinernas ekonomiprogram är inte lika effektiva som autoprogrammen. Och ibland drar de till och med mer el och vatten.

Råd & Rön har testat tolv diskmaskiner, 45 och 60 cm breda. Samtliga har testats med både auto- och ekonomiprogram (eller motsvarande).

Programmen har blivit "snålare" – de använder kallare och mindre vatten. Det är bra för el- och vattenförbrukningen och därmed för klimatet, men vi vill ju ha ren disk.

Diskeffektiviteten var genomgående sämre för ekonomiprogrammen i alla maskiner utom Mieles G1102 och Cylindas DM 55 RF.

I Råd & Röns test har först standardprogrammet "auto" körts för alla som hade detta som val. Resultaten jämfördes sedan med maskinens ekonomi- eller sparprogram. Alla var elsnålare i ekonomiprogrammet utom Cylinda DM 55RF, som faktiskt drog 6 procent mer el.

Ekonomiprogram drog mer vatten

När det gällde vattenförbrukningen drog Siemens SF45T251SK och Whirlpools ADP 7620 mer vatten när de kördes med ekonomiprogram.

Mest sparade Elektro Helios DI4535, som drog 41 procent mindre el och 28 procent mindre vatten med sitt ekonomiprogram.
– Autoprogrammen fungerar bra i de flesta fall. Disken blir ren och auto tar inte lika lång tid som ekonomiprogrammen. Därför kan man undra vad vissa tillverkare har ekonomiprogrammet till. Är det bara för att nå A-värdet i energiklassificeringen, undrar Ronny Karlsson, testkoordinator på Råd & Rön.

– När vi jämförde fabrikanternas broschyrer visade det sig nämligen att alla låg på exakt samma energiförbrukning. Det verkar otroligt att alla tillverkare skulle hamna så exakt lika av en tillfällighet. Vårt test visar ju dessutom att det skiljer sig i energiförbrukning mellan olika tillverkare.

När maskinerna testas körs de helt fulla. De stora maskinerna har lastats med 127 föremål – tallrikar, glas, muggar och bestick. Alla har först smutsats ner med kött, ägg, spenat, havregryn, tomatjuice, te och mjölk.

Efter varje testdiskning har alla föremål plockats ut och synats noggrant. Hur rena har de blivit, har de vattenmärken kvar, hur torra är de?

Ingen maskin har fått toppbetyget nio för diskförmåga, de bästa nådde bara upp till sju. Ofta var torkförmågan bättre än diskförmågan, till exempel för Mieles G 1102.

Sämst på torkning blev Whirlpools smala (45 cm) maskin ADP 537. Den saknade i princip torkförmåga, disken var våt när programmet var klart.

Handdisk och balja bäst för miljön

När man jämför olika disksätt räknar man ofta med att diskmaskinerna körs helt fulla och att man inte sköljer av porslinet innan man stoppar in det. Men hur många följer de råden? De flesta spolar säkert av tallrikarna och ofta körs maskinen halvfull.

Råd & Rön har räknat på energiåtgången för några olika disksätt för en fyrapersonersfamilj, boende i villa med vatten som värms med direktverkande el. Familjen diskar en gång om dagen.

Diskning under rinnande vatten är den riktiga ekonomi- och miljöboven och kostar mer än dubbelt så mycket per dag som den miljövänliga baljdisken.

Maskindisk hamnar mittemellan, men där ska man egentligen även lägga till kostnaderna för att köpa en diskmaskin, plus att tillverkningen också påverkar miljön negativt.
– Det här är bara ett tänkt exempel, men det visar att det går att spara pengar och miljö genom att diska på ett miljösmart sätt, säger Ronny Karlsson, testkoordinator på Råd & Rön. Om du diskar i maskin, välj en maskin med låg energiförbrukning, och tänk framför allt på att köra diskmaskinen så fullmatad som möjligt.

*  Vattenåtgången för maskindisken förutsätter att man inte sköljer av allt diskgods för hand först, utan bara en del, t ex kastruller. Vattenåtgången för handdisk i balja förutsätter att man sköljer av diskgodset först. Vid disk under rinnande vatten sköljer man ju av samtidigt som man diskar.
**  Vi har räknat på ett elpris på 100 öre/kWh.
***  Vi har räknat på ett vattenpris på 14 kr/m3.
****  Vi har räknat på cirkapriser från olika tillverkare. En tablett per maskindisk, 4 ml diskmedel/handdisk.

Text: Ingrid Jacobsson

Artikel ur Råd 6 rön nr 5/07

Bra och billig Bosch i tätet

Bosch och Whirlpool klarade sig bäst i det här testet av sju golvdiskmaskiner. De får samma samlade betyg men priset skiljer med tusenlappar. Avhärdare är numera så gott som standard fast få behöver avhärda vattnet i Sverige.

De maskiner som får bäst betyg ger ren och torr disk utan fläckar. De är lätta att sköta och förstå sig på. Ljudnivån och energiförbrukningen påverkar också totalbetyget. Några maskiner i det här testet väsnas ganska mycket.

Diskmaskinerna har testats både i huvudprogrammet och i ekonomiprogrammet, som drar mindre vatten och el men som tar lite längre tid. Dessutom finns vanligtvis ytterligare ett antal specialprogram.

Förutom hur effektivt och energieffektivt maskinerna diskar är det bra att titta på om inredningen är lagom rymlig och har mått som passar för ditt köksgeråd, särskilt om du har stora tallrikar.

Avhärdare för hårt vatten

I områden med hårt vatten ska man välja en maskin med avhärdare, eftersom kan det annars kan bildas kalkfläckar på glas och bestick. Maskinen kan få en beläggning och ibland kan spolöppningarna täppas till av kalkavlagringar.

Många menar att dagens miljöanpassade diskmaskiner och diskmedel kräver avhärdare vid lägre hårdhetsgrad än som tidigare 6–7 odH (odH står för tyska hårdhetsgrader och är det mått som används i Sverige).

Det beror på att diskmedlen numera innehåller mindre fosfater och därför inte avhärdar vattnet lika effektivt. För att avhärdaren ska fungera måste den med jämna mellanrum fyllas på med natriumklorid (koksalt utan jod). Maskinen brukar indikera när saltet börjar ta slut.

I de flesta delarna av Sverige är vattnet mjukt, till exempel i Stockholm ligger hårdhetsgraden på 4–6 odH.

Onödig kostnad

Cajsa Wahlberg är miljökemist på Stockholm Vatten. Hon tycker inte att man ska använda avhärdare i områden med mjukt vatten.
– Är det bara natriumklorid i saltet är det inte så miljöskadligt men all onödig kemikalieanvändning är ju egentligen dumt och dessutom en onödig kostnad.

I delar av Skåne, Uppland och på Gotland är vattnet hårt. Eftersom många har egna brunnar och vattnet ibland tas från ytvattnet och ibland från grundvattnet, som också kan vara olika hårt, är det omöjligt att göra en karta som beskriver precis hur det ser ut i landet.
– Det säkraste är att höra efter med kommunen där man bor, säger Gullvy Hedenberg på Svenskt Vatten, vatten- och avloppsverkens branschorganisation.

– Trenden går mot att man avhärdar vattnet centralt på vattenverken. Det gör man exempelvis redan i västra Skåne och i Uppsala från och med i sommar.

Med eller utan avhärdare

Avhärdare i någon form, mekanisk eller automatisk, har idag blivit standard på de flesta diskmaskiner. Men Cylinda DM63 finns i två varianter, med och utan avhärdare. Råd & Rön skickade av misstag en Cylinda utan avhärdare till laboratoriet där testet utfördes och där vattnet är relativt hårt. (I butiken sades inget om två varianter. På Cylindas webbplats är informationen otydlig och helt obefintlig när det gäller vad avhärdare innebär och när en sådan behövs.)

Testresultatet kan därför inte jämföras med de övriga maskinerna med avhärdare. När missen uppdagades begärde Råd & Rön ett omtest med mjukt vatten.

Så långt nådde dessvärre aldrig maskinen, eftersom det uppstod ett elfel i säkerhetstestet, och därför saknas maskinen i tabellen ovan.
– Cylinda tillverkas i Sverige och är anpassad efter svenskt vatten som är mjukt, med vissa undantag. Vi vill därför kunna erbjuda en variant utan avhärdare när avhärdare inte behövs, säger KG Holmgren, produktchef för Cylinda och Elektroskandia.

Han tycker att det framgår tydligt i katalogerna att det finns två varianter och säger att man ska kunna informera om det ute i butikerna.

Cylinda DM63 kostar, enligt uppgift från Pricerunner i april 2007, mellan 6 390 och 7 290 kronor utan avhärdare och runt 300 kronor mer för varianten med avhärdare.

Text: Maria Nöjd
Foto: ICRT