Testdatum: 2008-10-31 (Nr 9/2008)

Artikel ur Råd & Rön nr 9/2008

Varmt inpå skinnet

Ett bra underställ gör friluftslivet behagligare. De flesta gör sitt jobb – håller värmen och transporterar bort fukt, visar Råd & Röns test av åtta modeller.

För att behålla värmen när man är ute är det viktigt att hålla sig torr. Därför kan ett underställ förvandla uteaktiviteten från en lång iskall plåga till en riktig behaglig njutning.

Ett bra underställ behåller nämligen värmen när man stannar till, samtidigt som det transporterar bort fukten från kroppen.

Enligt Jörgen Eriksson på Utebutiken i Umeå är det allt fler som upptäcker underställens fördelar. Många förknippar fortfarande underställ med sträng kyla, men de kan vara bra att ha på sig även vid andra temperaturer och väderlekar.
– Man kan frysa rätt ordentligt även på sommaren, när man till exempel seglar och det spöregnar, säger han.

Underställen har numera en snyggare design än tidigare, dessutom finns de i fler färger.
– I dag kan man ha på sig sitt underställ på after skin i baren utan att skämmas, säger han. Modellerna är också bättre anpassade till båda könen.

Transporterar fukt

Den första frågan som Jörgen Eriksson ställer när en kund vill köpa ett underställ är vad han eller hon ska använda det till.

Ska man till exempel springa mycket förordar han ett syntetställ. Det är bra på att transportera bort fukten snabbt, men inte lika bra på att behålla värmen efter att man svettats mycket. Det tål att tvättas ofta och ändrar inte form så lätt.
– Är det däremot svampskogen som gäller rekommenderar jag ett ullställ, som håller kroppen torr och varm, säger han.

Det har skett en attitydförändring gentemot ull på senare år. Tidigare var många negativa till ullställen eftersom de var stickiga, men materialutvecklingen har gjort att dagens ullställ inte kliar på samma sätt.

En annan fördel med ull är att det inte luktar.
– Man kan fjällvandra en vecka utan att ullstället luktar illa, syntetställ luktar däremot illa efter bara någon dag, säger Jörgen Eriksson.

Lager på lager

Lisa Ånskog på Naturkompaniet i Göteborg har också sett ett ökat intresse för underställ, särskilt för ullställen. Fler har också upptäckt fördelarna med att ha lager på lager på sig när man är ute i kylan.

Först ett underställ närmast kroppen, sedan ett värmande lager och utanpå det ytterligare ett plagg som skyddar mot vind och väta.

Hon rekommenderar att man provar understället noga innan köp.
– Det är först då man kan känna om det sitter bra. Ett underställ ska sitta lagom tajt för att fungera. Sömmarna ska inte skava. Känsligast är man vanligen under armarna, säger hon.

Flera tillverkare delar in sina underställ i olika grupper eller klasser. Det finns i dag inga uttalade regler för hur den indelningen ska se ut.

Vi har valt att testa åtta underställ som ligger i vad många tillverkare kallar mellanklassen. Vikten på ställen ligger mellan 150–200 g/m2. I testet ingår både rena syntet- respektive ullställ och ställ som innehåller en blandning av ull och syntet.

Två olika testpaneler har använt och bedömt underställen. Den ena gruppen har åkt skidor en vecka i de svenska fjällen. Den andra gruppen har bland annat fjällvandrat, cyklat, seglat och tränat löpning under våren, sommaren och i början av hösten.

Vi har även labbtestat ställens hållbarhet och funktion. Underställens funktion, det vill säga hur snabbt de torkar och hur bra de värmer, är inte betygsatt. Det beror på att syntet och ull beter sig så olika.

 Syntet torkar till exempel väldigt mycket snabbare än ull men även om ullen är våt så fortsätter den att värma.
– Det är inte meningsfullt att jämföra huruvida en tjock tröja är bättre än en tunnare tröja. Om tröjan är bra beror ju på vad man ska använda den till, säger Ronny Karlsson, testkoordinator på Råd & Rön.

Luktar illa

De flesta underställen gör sitt jobb. De klarar att hålla värmen och ta bort fukten, enligt panelerna.

Bäst är underställen från Smartwool och Helly Hansen, det ena i ull, det andra i ull/ syntet. De värmer bra, känns inte fuktiga och är bekväma att ha på sig.

Nackdelen med de renodlade syntetställen är att de luktar, tyckte panelerna.

Everest och Woolpower fick kritik för passformen. Panelerna ogillade även utseendet på Woolpower och tyckte heller inte att storlekarna stämde.

Att syntet håller formen bra bekräftas av testet, inget av syntetställen ändrar form efter tvätt. Det gör däremot vissa av ullställen, framför allt Smartwool. Craft och Woolpower blir fort noppiga.

Inget av ställen innehöll triclosan eller silverjoner. Tillverkarna har tidigare ganska frekvent använt sig av dessa ämnen för att ta bort dålig lukt. Båda är dåliga för miljön.

Fyra av tillverkarna uppger att deras ställ har luktkontroll – Icebreaker, Smartwool, Woolpower och Houdini. Alla dessa innehåller zink, något som inte drar ner betyget i testet. Däremot är det inte zinken som håller lukten borta, det är framför allt ullen som gör jobbet.

Något som definitivt drar ner miljöbetyget för tre underställ är att de innehåller koppar, krom och/eller kobolt, förmodligen en rest från färgningen. Tyvärr har vi inte haft möjlighet att analysera vilken typ av krom som underställen Devold och Woolpower innehåller, men det är uppseendeväckande att vi över huvud taget hittar tungmetaller i kläder som är avsedda att bäras tätt intill huden.

Ett roligare uteliv

Lisa och Ola Markusson är två av deltagarna i testgrupperna. De är vana att använda underställ, Lisa Markusson har till exempel använt ställ sedan 80-talet. (På bilden till höger spelar hon golf med sonen Oskar.) Hon har märkt en utveckling.
– De har blivit mycket bättre på att transportera bort fukt och behålla värmen, säger hon.

Både Lisa och Ola Markusson är aktiva och gillar friluftsliv. Bland annat spelar de golf, löptränar, vandrar i fjällen och seglar. Dessutom tränar de barnen i olika idrotter.

De tycker att underställen gör aktiviteterna trevligare och roligare.
– Underställen gör att jag inte fryser. Det är till exempel inga problem att både delta och stå stilla längre perioder när barnen tränar, säger Ola Markusson.

Fåren plågas i ullproduktion

Merinoull från Australien är starkt ifrågasatt, eftersom vissa fårfarmare flår djurens bakdelar utan bedövning. Två av underställen i vårt test innehåller australiensisk ull. Den kommer inte från plågade djur, hävdar tillverkarna.

Ingreppet som blivit så kritiserat kallas mulesing. Det innebär att huden klipps bort på båda sidor av svansroten. Ingreppet utförs för att hindra blåsflugan från att lägga ägg i fårens päls. När flugans ägg kläcks borrar sig fluglarverna in i skinnet och gräver gångar, vilket gör att djuren får infektioner och väldigt ont.

Mulesing utförs numera bara i Australien, tidigare användes ingreppet även på Nya Zeeland men där har man upphört med det. Ingreppet är starkt ifrågasatt världen över och i Sverige aktualiserades ämnet när TV4:s Kalla fakta sände ett program om mulesing i vintras.

Veterinärer tar fullständigt avstånd från mulesing.
– Det är ett stort kirurgiskt ingrepp som utförs helt utan bedövning, säger Johan Beck-Friis på Veterinärförbundet.

Det finns alternativ

Ingreppet orsakar smärta, stress och ökar risken för infektioner och stelkramp. Dessutom ökar även risken för flugangrepp innan de stora såren är läkta. Det finns andra sätt att förhindra angrepp, men de är något dyrare, enligt Johan Beck-Friis. Man kan till exempel klippa fåren oftare under flugsäsongen, så att flugorna inte får någon lång, fuktig ull att lägga sina ägg i.

Australien står för den största produktionen av merinoull och mycket går på export. Omvärldens reaktioner har gjort att ullindustrin i Australien har bestämt sig för att fasa ut mulesing till 2010.

Vad det konkret innebär är svårt att få ett svar på, anser Johan Beck-Friis. Det finns fortfarande inga regler som förbjuder ingreppet och regeringen i Australien har heller inga planer på att införa något förbud.

Det är omöjligt för en konsument att avgöra om ullen i ett plagg kommer från ett får som utsatts för ingreppet. Det finns inga säkra märkningssystem.

Inga garantier

Johan Beck-Friis tror inte att svenska importörer kan ge trovärdiga garantier om mulesingfri ull i kläder från Kina, Italien och Indien, som är stora importörer av merinoull från Australien.
– Det enda sättet att protestera är att inte köpa produkter av merinoull, åtminstone om inte återsäljaren kan ge 100- procentiga garantier för att ullen enbart kommer från ett land som inte importerar australiensisk ull. På det sättet kan omvärlden tvinga Australien att helt sluta med mulesing och i stället utveckla de alternativa metoder som redan finns, säger han.

Fem av underställen i testet innehåller merinoull. Alla tillverkarna kan enligt egna uppgifter garantera att ställen inte innehåller ull från får som utsatts för mulesing.

Mulesingfritt

Smartwool köper sin ull bara från Nya Zeeland. Företaget använder sig av ett ackrediteringssystem som ska se till att bland annat djurhållningen är bra.

Woolpower köper bara ull från Sydamerika, men några förpackningar med ull från Australien kan fortfarande finnas i butik.

Helly Hansen köper från Australien men säger sig ha kontroll över hela produktionskedjan och därmed kunna garantera att inget får har utsatts för mulesing.

Icebreaker köper bara från Nya Zeeland. Konsumenten kan själv kolla på förpackningen från vilken farm ullen kommer ifrån.

Devolds ull kommer från Australien, men enligt företaget från de kallare delarna av landet där blåsflugan inte utgör något problem. Devold kräver att mulesing inte får förekomma.

Text: Heléne Götberg
Foto: Jenny Gaulitz