Råd&Rön använder cookies för att förbättra upplevelsen av webbplatsen.

Jag accepterar

Ett fritt liv i egen regi

För nästan sex år sedan besökte Råd & Rön familjen Bergström-Lundin, som valt att leva av självhushåll. När vi nu träffar dem igen är motiven fortfarande desamma: global rättvisa, möjlighet att leva miljövänligt – men det avgörande är friheten.

Samhället Gudhem ligger mellan Falköping och Skara. Om man tar till vänster efter mataffären, kör förbi skolan och tar till höger där det står potatis till salu på en skylt kommer man till Ambjörnstorp.

Här bor Petter Bergström, Camilla Lundin och de två barnen Joar och Maja. Gården ligger i en skyddande sänka omgiven av ett böljande landskap med hagar, träddungar och sten murar, och på håll skymtas Hornborgasjön. Man förstår verkligen varför gudarna gjort det här till sin hemvist.

När vi kommer fram till gården upplyser gässen grannskapet att vi har anlänt. Hönsen kacklar, kalkonerna kluckar och över ladugården flyger några korpar.

Det är kyligt ute så vi följer med in i det stora huset och värmen från spisen. Camilla Lundin och Petter Bergström har arbetat ute hela förmiddagen. De är frusna och hungriga, snabbt plockar de fram lite lunch. I dag blir det sallad där allt är producerat på den egna gården.

Kärlek vid första ögonkastet
Förra gången vi träffade dem för sex år sedan bodde de på ett torp utanför Göteborg. Det blev med tiden för litet för att klara försörjningen när familjen växte. I två år letade de efter ett billigt ställe som skulle passa deras behov.

Efter att ha kuskat runt på bussar och tåg med blöjbarn hade de nästan gett upp hoppet. Men precis efter Råd & Röns besök dök gården i Gudhem upp.

När de kom hit var allt nedgånget, ingen hade gjort ett handtag på flera år. I boningshuset var fönstren trasiga och taken hade rasat in på flera av byggnaderna.

Alla rådde dem att göra en stor brasa av alltihop, men de tyckte att gården var ett fynd.
– Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag började packa våra saker direkt efter att vi hade tittat, innan köpet ens var klart, säger Camilla Lundin.

Flytten innebar att starta om från början, om än inte helt. På det tidigare torpet var självhushållet väl inarbetat och båda fick tid över till sina intressen.

Här i Gudhem har all tid gått åt till att renovera, få ordning på odlingarna och sköta om djuren plus alla andra göromål som hänger ihop med ett familjeliv.
– Vi är dessutom experter på att dra igång nya projekt, säger Camilla Lundin och pekar ut genom fönstret där man kan se ett nytt stort växthus ta form.

Alltid mat på bordet
Familjen är precis färdig med årets skörd. I kallskafferiet är det fullt med konserverade grönsaker. Jordkällarna och uthusen dignar av skördade grödor. På bänkar och bord i huset står korgar och fat med majs, paprikor, tomater och prydnadspumpor. Ute i hallen möts man av stora pumpor och på köksbänken står äppelmusten.

När de började med självhushåll i bör jan av 90-talet kunde det ibland slå fel, och emellanåt kunde det bli tomt i magen. Men sedan barnen kom har det alltid funnits mat på bordet, och odlingarna på den nya gården ger ett rejält överskott som de säljer eller ger bort.

Här kan de odla på fyra hektar, torpet hade bara 1 hektar.
– Under renoveringstiden har vi också varit strategiska och bara odlat det som vi vet kommer att fungera, säger Petter Bergström.

Anledningen till att de valt att leva på självhushåll är en önskan om att belasta miljön så lite som möjligt och drömmen om en rättvisare värld. De här motiven finns alltid i bakhuvudet, men samstämmigt påpekar de att det här är ett väldigt speciellt sätt att leva och inget de förväntar att andra ska göra. De har valt det för att det passar dem, och främsta skälet är att det ger dem så stor frihet.

Gården har krävt mycket arbete men har också gett nya möjligheter.
– Vi håller på att förverkliga en dröm, och i framtiden vill vi både ha en gårdsbutik och ordna kurser, säger Petter Bergström.

Nya gröna vågen mer avslappnad
Intresset för att leva på självhushåll har också ökat på senare år. Det märks genom att antalet prenumeranter på tidningen Åter, som familjen ger ut, ständigt ökar.

Åter är ett forum för självförsörjning och alternativt boende. Här kan man bland annat få inspiration till att binda en korg, konservera frukt eller få mer information om hur man tar hand om olika husdjur. Forumet på nätet, www.alternativ.nu, har också fått större uppmärksamhet.

Petter Bergström tycker att den nya gröna vågen är mindre ideologisk och mer avslappnad än den förra. Många väljer delar av konceptet som passar. Man kanske minskar sin arbetstid och börjar odla potatis, kanske har man några får eller eldar med ved.
– Det finns inget självändamål att leva på självhushåll till hundra procent. Man gör så mycket man har lust till, säger han.

Producerar nästan allt
Även om de alltså inte lever på självhushåll fullt ut så är de nästan i hamn. De producerar de flesta livsmedel förutom mjölk, kaffe, socker, smör och olja. Mjölk byter de till sig mot egenproducerade ägg, övrigt köper de.

Men tanken med en större gård var att bli självförsörjande även på mjölk.
– Djuren vi har nu är väldigt lättskötta, kor är mer krävande så hittills har det fått vänta, säger Camilla Lundin.

Inkomster får de från ägg- och grönsaksförsäljning, och de får in lite pengar från arbetet med tidningen samt barnbidrag. Gården köptes kontant för sparpengar, så de har inga lån.

De har ingen bil och värmer upp huset med ved. Familjen har visserligen kostnader för hushålls-el, men den är inte så stor. Sommartid använder de kylskåp, men under resten av året fungerar kallskafferiet bra. Några andra små kostnader tillkommer också, som till exempel schampo, tvål tillverkar de själva och alla kläder ärver de.

Visst stöter de på motgångar ibland. Skörden slår fel eller andra problem uppstår. Men många gånger är motgångarna överblickbara och förhållandevis lätta att lösa.
– Vi har också starka motiv att försöka lösa problemen eftersom de ofta är sammanlänkade med vår överlevnad. Motgångarna känns för det mesta som utmaningar, säger Petter Bergström.

Både Petter och Carina är noga med att understryka att de inte valt denna livsstil för att de vill stå utanför samhället.
– Vi använder välfärdssystemet precis som alla andra, och därför är vi väldigt noga med att betala skatt. Vi betalar bland annat skatt på överskottet från tidningen och äggförsäljningen. Pensionen är inget de funderar över ännu.

– När gården väl är färdigrenoverad blir förhoppningsvis självhushållet mer lättskött även när vi är mer till åren, säger Petter. Den dagen vi är för gamla får vi väl sälja gården och leva av det som blir över.

Barnen och valet
Efter att barnen kommit hem från skolan går vi en runda utomhus. På vägen till fårhagen pratar vi om hur livsvalet påverkar barnen. Förra gången vi sågs var barnen två och fyra år, nu är de snart åtta och tio.

Carina Lundin berättar att barnen hittills inte har efterfrågat det som andra har men att det nu börjar märkas ett ökat intresse. När Joar, som är äldst, behövde en cykelhjälm ville han ha en dyrare med märke. De gjorde då en kompromiss, han betalade mellanskillnaden mellan den billiga och den dyrare med sparade veckopengar.
– Om barnen behöver märkeskläder kommer vi naturligtvis att köpa det. Vårt val ska inte påverka dem negativt. Vi får väl sälja fler ägg, säger Petter Bergström. När vi kommer till grishagen kommer de två grisarna galopperande av lycka. Barnen klappar och borstar dem på ryggen.

På frågan om familjen kommer att bo kvar här även nästa gång vi kommer på besök svarar Petter Bergström:
– Man vet aldrig vad som händer i livet, men det känns som att vi har hittat vårt hem.

Text: Heléne Götberg