Råd&Rön använder cookies för att förbättra upplevelsen av webbplatsen.

Jag accepterar

Lång resa för Icas blåbär

Blåbären plockas i Sverige. Sedan transporteras de till Ungern där de paketeras. Därefter transporteras bären tillbaka till Sverige.

Det var vad en mycket förvånad Margareta Lund i Stockholm fick höra när hon ringde Icas kundtjänst härom månaden. Hon tycker fortfarande att det är ofattbart.

Att bär som plockas här i Sverige ska behöva skickas tur och retur över halva Europa innan de till slut hamnar i frysdiskarna i hennes affär – det kan ju knappast vara bra för miljön.
– Det är hemskt, fram och tillbaka på det där sättet. Alla dessa avgaser och ut släpp. Jag är gammal och ska snart dö, men jag tänker på mina barn och barn barn, säger hon och och dröjer inte en sekund med svaret på frågan om varför förpackningen sker där och inte här.

– Det är ju billigare arbetskraft där. Och affärerna – de vill ju bara tjäna pengar!

Teknisk orsak

Ica har en annan förklaring. "Orsaken är rent teknisk", berättar presschefen Staffan Ekengren i ett mejl och fortsätter:

"Det finns ingen packningsanläggning i Sverige som har tillräcklig kapacitet för att klara den mängd bär/förpackningar det handlar om i just det här fallet."

Enligt Staffan Ekengren är nämnda bär emellertid den enda vara i Icas egna produktutbud som produceras i Sverige, men som packas i annat land. De två andra livs medelsjättarna, Coop och Axfood, hävdar att allt som de producerar i Sverige också förpackas här.

Men de svaren nöjer sig inte Margareta Lund med. Särskilt inte när hon går på en snabb upptäcktsfärd i sitt eget kylskåp och mycket snart hittar en rad exempel på varor som transporterats kors och tvärs över jordklotet.

Som tranbärsdrycken – från USA. Eller den ekologiska ketchupen – med tomatpuré från "Italien, Spanien eller Turkiet".

Eller blåbärsdrycken från "Ukraina, Baltikum eller Vitryssland". Eller Findus laxfiléer – från Thailand.
– Jag ringde till Findus och frågade.

Laxen fiskas i Norge och fryses ner där. Sedan fraktas den med båt ända till Thailand, där den fileas och packas, och därefter skickas den tillbaka hit till Skandinavien.
– Det är ofattbart. De kan väl göra det där jobbet där fisken finns!

Elisabeth Yllfors är marknadsansvarig på Findus. Att man valt att förpacka fisken i Thailand beror framför allt på att fisken där fileas för hand, säger hon, vilket är den mest effektiva metoden om man vill utvinna så mycket ätbart som möjligt ur fisken.
– I Norge är fiskindustrin helt automatiserad, där filear man helt enkelt inte för hand.

Men miljön, då? Ja, enligt Elisabeth Yll fors så är båttransporterna till och från Thailand i varje fall inte sämre ur miljösynpunkt än lastbilstransporter och andra alternativ som företaget har un dersökt.
– Om man kartlägger den totala distributionen så är det inte sämre, säger hon.

Vad gör ni för att minska transportutsläppen?

Magnus Frisk, pressansvarig på Coop:
– Det handlar om god planering, att välja rätt bränslen och att utbilda chaufförer i mjukare körsätt. Vi gör allt detta och belönar de chaufförer som kör mjukt och bränslesnålt. Vi har också skrivit ett avtal med Green Cargo där vi kommer att lägga över transporter från lastbil till järnväg. Det gör att Coop kommer att minska sin klimatpåverkan med nästan 8 000 ton koldioxid.

Åsa Domeij, miljöchef på Axfood:
– Dagab, som sköter Axfoods transporter, arbetar med ständiga förbättringar av logistik och fyllnadsgrad. Samtliga chaufförer ut bildas i eco driving. Ett system med miljöpremier innebär att Dagab och chaufförerna delar på vinsten av minskad dieselanvändning. Ett beslut som minskat transporterna är avtal med lokala leverantörer av potatis.

Eddie Hanson, transportchef på Ica Sverige:
– Ica har inga egna lastbilar eller chaufförer, men ställer krav på miljö och trafik säkerhet i alla avtal. Chaufförerna ska vara utbildade i och tillämpa sparsam körning för att minska bränsleförbrukningen och Ica ar betar också med planering av leve ranserna till lager och butik så att rutterna är effektiva och lastbilarna så välfyllda som möjligt.

Text och foto: Pontus Ohlin