Hoppa till innehållet
Läs mer

Svårt välja eget bredband

Sverige ska ha bredband i världsklass. Det är regeringens nya mål. Men alla kan inte välja mellan olika bredbandsleverantörer i de nya fibernät som installeras. Bor du i lägenhet kan ditt hus vara ”låst”, och du får hålla till godo med det som fastighetsägaren valt.

Publicerad

Över 80 procent av svenskarna har tillgång till bredband hemma. I maj i år antog riksdagen regeringens it-politiska mål: ”Sverige ska ha bredband i världsklass.” Tjänsterna byggs ut allt snabbare, leverantörerna erbjuder bredband, tv och telefoni i samma paket.

Nu installeras fibernät i allt fler fastigheter. Om fastighetsägaren väljer en och samma lösning för hela huset, en gruppanslutning, blir bredbandstjänsten en obligatorisk del av hyran.

– I ett sådant läge finns ingen verklig valmöjlighet för en konsument som vill ha en annan leverantör, säger Johan Rydberg, jurist på Post- och Telestyrelsens (PTS) konsumentavdelning. Vill man byta leverantör måste man betala för samma tjänst två gånger.

Ska du kunna välja fritt krävs det att nätet är ”öppet”. De senaste tio åren har utbyggnaden av öppna stadsnät accelererat; sådana nät finns nu i 85 procent av Sveriges kommuner.

Ett öppet stadsnät är dock ingen garanti för att enskilda konsumenter ska kunna välja leverantör. Villaägare kan välja, men för de 2,4 miljoner lägenheter som finns i flerbostadshus finns det ofta bara en leverantör. Om fastighetsägaren eller bostadsrättsföreningen har träffat exklusivavtal med en leverantör tar de bort de boendes valmöjlighet.

Gammalmodigt

– Det känns lite 1800-tal att vi som fastighetsägare ska välja bredbandsleverantör åt de boende, säger Anders Johansson, som arbetar med fastighetsutveckling på Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO.

Det finns ingen exakt statistik på hur många lägenheter som har tillgång till helt öppna nät. Men Anders Johansson uppskattar att ungefär en fjärdedel av SABOS 730 000 lägenheter har detta. I resten av lägenhetsbeståndet finns avtal med bara en leverantör, till exempel Telia, Bredbandsbolaget eller ComHem.

 
Slingrande sladdar med ettor och nollor är svåra att välja själv.

Vill du ha en annan leverantör behöver du inte dra in nya kablar i lägenheten, och du behöver oftast inte köpa någon extra utrustning. Men du kan behöva en ny digitalbox om du vill ha extra tv-tjänster, till exempel få möjlighet att enkelt spela in program eller hyra filmer via nätet. Och naturligtvis måste du skriva ett nytt avtal med den leverantör du har valt.

– En förutsättning för att öka konsumenternas valfrihet är förstås att det finns ett öppet nät i kommunen, fortsätter Anders Johansson. Men på flera håll har kommunens stadsnät träffat exklusivavtal med en leverantör eller är själva ensam leverantör, och då är nätet ”låst”.

Rätt att välja

Hyresgästföreningen är också missnöjd med att de boende inte har ett bredbandsval. I ett uttalande säger föreningen: ”Vi kräver att alla nät för elektronisk kommunikation till hushållen öppnas för samtrafik. För att det ska bli verklighet krävs en ny lag.”

– Vi driver kravet på en lag för att även hyresgästerna ska ha rätt att välja, säger Anna Wennerstrand, pressansvarig på Hyresgästföreningen. Du ska till exempel inte behöva betala för en mängd tvkanaler som du inte vill ha. Valfriheten ska vara lika oavsett hur man bor.

Maria Wiezell, konsumentvägledare på KonsumentCentrum i Stockholm, har fått många klagomål på kollektiva bredbandsavtal:

– En konsument ringde och berättade att han haft gruppavtal med ComHem och betalat dubbelt i 14 månader eftersom han också hade ett eget abonnemang. Han hade inte fått information av fastighetsägaren att alla betalade för bredbandet via hyran.

– Ett annat samtal vi fick var från en konsument som bodde i hyreshus med gruppavtal men som inte ville ha bredband, fortsätter Maria Wiezell. Hyresgästerna hade inte fått chansen att välja själva. Flera som hört av sig till oss surfar via mobilt bredband, men måste ändå betala avgiften för husets fasta bredband på hyran.

Maria Wiezell menar att det vanligaste problemet är om det blir fel på tjänsten och konsumenten vill byta till annan leverantör. Då är det många som drar sig för det, eftersom de i så fall får betala dubbelt.

– Dessutom blir det ju inte en fri konkurrens som kan styra bredbandsmarknaden eftersom gruppen köpare minimeras då det är någon annan, fastighetsägaren eller bostadsrättsföreningen, som väljer åt alla, säger Maria Wiezell.

Begränsat val

Johan Rydberg på PTS håller med om att många fastighetsägare begränsar valmöjligheterna för de boende.

– Fastighetsägarna borde ju ta hänsyn till vad hyresgästerna vill ha, säger Johan Rydberg. Några kanske vill ha snabbt bredband och många tv-kanaler, andra nöjer sig med basutbudet.

Mobilt bredband är ett alternativ, men än så länge har de långt ifrån samma kapacitet som de fasta anslutningarna. Johan Rydberg påpekar dock att det kan finnas viss valfrihet i en fastighet som har flera system installerade, till exempel det äldre kopparnätet, där man alltid kan välja vilken ADSL-leverantör man vill, eller kabel-tv-nät.

Så väljer du bredband

  • Bor du i ett hus med öppet bredband kan du själv välja leverantör. De kablar som finns installerade fungerar för vilken leverantör som helst.
  • Det finns både separata bredbandsavtal och paket med bredband, tv och telefoni. Bestäm först vad du vill ha – en tjänst, två eller tre. Vill du ha ett tv-paket ska du också välja kanaler. 
  • Hur snabbt bredband du behöver beror på vad du använder det till. För att surfa och skicka e-post räcker det med 144 Kbit/s. Telefoni via bredband behöver ca 40 Kbit/s. Vill du se på tv i datorn behöver du ca 2 Mbit/s, att se på film kräver 5 Mbit/s.
  • När du tecknar ett avtal, tänk också på bindnings- och uppsägningstid och eventuell kostnad för att byta leverantör. Det förekommer erbjudanden med 0 månaders bindningstid men med 3 månaders uppsägningstid, och då är du i praktiken bunden i ett kvartal.
  • På telepriskollen.se finns uppgifter från de flesta bredbandsleverantörer – där kan du jämföra priser.

 

TEXT: INGRID JACOBSSON