Hoppa till innehållet

Falsk valfrihet i butiken

Utbudet av varor i butikerna är enormt, och valmöjligheterna ter sig oändliga. Men tittar man närmare ser man att samma multinationella ­storföretag står bakom många märken – även ­konkurrerande varumärken kan ha samma ägare.

Publicerad



Klicka på bilden för att förstora

Ett av de största företagen är Nestlé, som förutom Nescafé även äger flera välkända godis- och djurmats­märken. Nestlé har också delägarskap i L’Oréalkoncernen, som bland annat äger skönhetsmärkena Garnier, The Body Shop och Maybelline. 

Några av de stora företagen började som små­skaliga familjeföretag, som till exempel Mars som grundades 1882 av Frank C. Mars i Minnesota. Franks mamma undervisade honom hemma, och lärde honom också att doppa godisbitar i choklad. I dag är Mars en av världens största tillverkare av chokladprodukter, men de tillverkar också ­kattmaten Whiskas, Dolmios pastasåser, Uncle Ben’s ris och många andra produkter.

Arbogapastej - från Tranås
Även många ”typiskt svenska” varumärken ägs av stora bolag. Ett av de största är norska Orkla, som genom Orkla Foods äger kända varumärken som Ekströms, Felix och Önos. Genom att även äga tre kaviarsorter – Kalles, Svennes och Ejderns – har de täckt upp alla prissegment och smaker på kaviarmarknaden. Andra företag ser till att täcka upp för alla sorters preferenser – bland Atria Scandinavias alla pastejer, korvar och charkprodukter finns ett vegetariskt alternativ, Tzay. Stora, multinationella företag har kritiserats länge.

För några år sedan blev det till exempel stort rabalder när glasstillverkaren Ben & Jerry, som har marknadsfört sig som två sköna snubbar som gör glass, köptes upp av stora Unilever. Många frågade sig vad som skulle hända med detta lilla företags värderingar, sociala ansvarstagande och kvalitetstänk när det blev ett av flera företag i det multi­nationella företagets rymliga varumärkesportfölj. Liknande kritik har framförts även i Sverige, bland annat när små företag med lokalt klingande namn köpts upp och flyttats, men behållit namnet. Arbogapastej görs sedan tio år tillbaka inte i ­Arboga, utan i Tranås. Onsalakorv ­tillverkas namnet till trots i Borås, och köttet är från ­Danmark och Finland, ett faktum som bland annat Konsumentföreningen Stockholm har kritiserat för att vara vilseledande.

Konsumentmakten försvagas
Framför allt har stor­företagens dominans kriterats för att det börjar likna ett monopol, där möjligheten till konkurrens är mycket liten. Det är svårt för nya aktörer att slå sig in på en marknad där de tvingas tävla med redan etablerade megakonglomerat som har fasta grepp om konsumenterna. Även konsumentmakten försvagas när mängden varumärken koncentreras i några få företag.

– Det blir en slags falsk mångfald, med många flashiga varumärken i butikerna, men få stora företag bakom. Dessa företag är också ganska anonyma, och som konsument måste man vara lite av en detektiv för att ta reda på vilka de är. Så ska det inte behöva vara, och det är ett problem i en tid då vi vill veta allt mer om maten, säger Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter.