Grumligt syfte med volontärresan

När jag var 23 år åkte jag till Uganda för att bygga en skola. Vi tio studenter som tillsammans åkte ner hade nog alla de bästa intentioner om att vi skulle göra gott; alla behöver ju skolor, och vi skulle lära oss om andra kulturer och verkligen se till att pengarna hamnade där de skulle, inte bara maldes ner i en trög organisations omkostnader.

Väl på plats blev det uppenbart hur naivt projektet var. Det fanns redan många halvbyggda skolor där, och vår skola blev till slut bara en i raden av dem. Och vad skulle vi som åkte egentligen göra där? Vi pluggade biologi och historia, och kunde inget om att bygga hus. Dessutom misstänkte vi att vår kontaktperson på plats snodde åt sig en del av pengarna till sig själv. Och hur visste vi egentligen att det här var det mest behövande projektet? Fanns det inte andra där som mer behövde vår hjälp?

Allt vanligare

Det här var över tio år sedan, men i dag har ”volonturism” blivit ett begrepp, och det finns en hel rad resebyråer som har specialiserat sig på att förmedla volontärresor. De erbjuder projekt över hela världen som varar mellan två och tolv veckor.

Oftast kostar de en rejäl slant, drygt 10 000 kronor för två veckor till drygt 30 000 kronor för tolv veckor. Det inkluderar boende och mat men inte flygbiljett. Cecilia Jonsson är lektor vid institutionen för socialt arbete, och hon skrev sin avhandling om volontärresor. Hon säger att volontärresorna är en del av en större resetrend.

– I dag är det så många som har backpackat runt i massa länder. Nu vill man göra något annorlunda. Man vill stanna länge i ett land, komma närmare lokalbefolkningen och inte bara träffa andra turister, säger hon.

Kritik från mottagarna

Den vanligaste volontären är en ung kvinna. Att unga, oftast oerfarna och outbildade västerlänningar åker ner till u-länder för att arbeta gratis har väckt en del kritik.

Maria Eriksson Baaz forskar om biståndsarbete vid Nordiska Afrikainstitutet, och hon ser liknande problem med volontärarbete som med biståndsarbete där man skickar ut personal till biståndsländerna.

– Den sortens biståndsarbete, som nu håller på att försvinna, fick mycket kritik från partnerländerna. De säger att ”vi behöver inte er, ni tar våra jobb och ni vet inte mer än vi som bor här”, säger hon.

I dag arbetar de flesta organisationer i stället med lokal personal på plats. I och med att volontärerna oftast bara stannar i projekten en kort tid är det också resurskrävande för de lokala organisationerna att ständigt behöva ta hand om och vägleda nya, oerfarna personer.

– I reklamen verkar det som om volontärerna ska åka ner och göra en insats, att de ska bidra med något, fast de faktiskt inte kan något. Det reproducerar en gammal bild av den kapabla vita människan som ska rädda hjälplösa människor i syd, säger hon.

Kommers av behoven

Cecilia Jonsson säger att volontärresorna kommersialiserar människors hjälpbehov. Och då blir det de som betalar som styr vad som ska göras.

– Om de som åker ut vill komma nära lokalbefolkningen arrangeras resorna på det viset, även om volontären skulle vara till mer hjälp genom att stå i köket och skala potatis. Men det är ingen som vill betala för det, säger hon.

Samma sak gäller resor där man ska arbeta med utrotningshotade djur, till exempel rehabilitera vilda djur så att de kan släppas ut i det vilda igen. Om projektet får pengar för att ta emot volontärer, och volontärerna vill komma djuren nära, kommer då de djuren någonsin att släppas ut?

Nyligen ställde en resebyrå in ett projekt där man rehabiliterade lejon, eftersom inga lejon hade förts ut i det vilda. Mest allvarligt är det här när det gäller volontärarbete i barnhem.

– Barnhemmen blir en inkomstkälla, ett slags turistattraktion. När det går till på det här sättet kan det locka människor som kanske vill tjäna pengar och inte sätter barnens behov främst, säger Britta Holmberg på World Childhood Foundation.

En rapport från Unicef och Kambodjas regering har visat att majoriteten av barnen i barnhem inte är föräldralösa, utan föräldrarna har ibland övertalats att lämna bort barnen i förhoppning om att barnen ska få bättre utbildning.

Men i många fall får inte barnen gå i bättre skolor utan i vanliga skolor, ibland sämre. I Kambodja finns också ambitionen att bygga upp alternativ till barnhem, för att möjliggöra att barnen kan stanna hos sina ursprungsfamiljer.

– Sedan kommer privata pengar från utlandet och bygger upp barnhem. Man bygger upp ett system som inte är för barnens bästa och som myndigheterna i landet strävar efter att komma bort från, säger Britta Holmberg.

Lockar sexturister

Nyligen avslöjade radioprogrammet Kaliber i Sveriges Radios P1 att resebyråerna inte gör några bakgrundskontroller av sina volontärer utan låter dem arbeta på barnhem och till och med ta med sig barnen på egna utflykter, trots att det handlar om länder som är kända för barnsexturism. Men även de volontärer som vill väl kan orsaka skada, bara genom att vara där.

– När man knyter an till nya personer och den anknytningen hela tiden bryts är det ett problem. Vi vill att våra barn på dagis ska ha samma personal som de kan knyta an till, och det är ännu viktigare för dessa barn som inte har någon trygg person att komma hem till, säger Britta Holmberg.

– Så länge det finns fast personal där tror vi inte att barnen tar skada av att det kommer volontärer som ordnar extra aktiviteter eller avlastar övrig personal. Vi håller med om att barnen behöver en stabil och trygg miljö, och vi ser till att det inte är för många volontärer på varje barnhem. Även här i Sverige kommer det in tillfällig personal på dagis och förskolor som vikarier, och det ses inte som skadligt, säger Lisa Alfredson på Amzungo Volontärresor.

Hon känner inte igen sig i kritiken kring att barn utnyttjas för att arrangörer ska kunna tjäna pengar på barnhemmen.

– I vissa fall finns det föräldrar i livet, men de kan inte ta hand om sina barn på grund av dålig ekonomi, missbruk eller andra omständigheter. Flera av våra samarbetspartners arbetar även med föräldrarna så att barnen ska kunna återvända till sina biologiska familjer, säger Lisa Alfredson.

Andra volontärresebyråer väljer att inte arbeta med barnhem av just den anledningen.

– Vi har inte heller några projekt som går ut på att åka ner och klappa vilda djur, säger Anna Schrotti, delägare i Good Travel.

För att undvika att volontärerna tar någons jobb försöker man skapa jobb, genom att volontärerna betalar för mat, boende och transport.

– Då är det någon lokalt som lagar mat, driver boende och skjutsar till och från flygplats, säger hon.

Syna projektet i förväg

Den som vill åka på volontärresa bör kolla upp projektet ordentligt.

– Se till att det finns en projektledare på plats. Fråga också efter det övergripande målet och vad man ska bidra med samt vad som ingår i priset, säger Anna Schrotti.

Fundera över vilka kunskaper och erfarenheter som verkligen kan göra nytta. Kanske är det bättre att utbilda de lärare som finns där i engelska, så att de kan lära barnen, än att arbeta direkt med dem.

– Man kan också fråga sig om det skulle vara okej att göra så här i Sverige. Känner man i magen att det inte skulle vara det är det nog inte rätt någon annanstans heller, säger Britta Holmberg på World Childhood Foundation.

– Vill man göra något för att skapa en bättre värld finns det massor att engagera sig i hemma, som rättvis handel. Det är svårt att hitta bra volontärresor som inte har några negativa effekter, säger Maria Eriksson Baaz på Nordiska Afrikainstitutet.

Text: Annika Berge