Hoppa till innehållet

Småbarn utsätts för miljögifter i hemmet

Dammråttorna i hemmet kan vara en hälsofara. Studier visar att barn har mer miljögifter i blodet än vuxna, eftersom de exponeras mer för damm.

Publicerad

Tycker du att det har blivit dammigare hemma? Det behöver inte vara som du inbillar dig. När fosfaterna av miljöskäl togs bort ur tvättmedlen ersattes de av zeoliter, en slags mineralpartiklar som tillsätts till tvättmedel för att öka tvätteffekten. I en liten studie som gjordes vid Lunds universitet var koncentrationen av damm mellan 5 och 100 gånger högre hemma hos dem som använde tvättmedel med zeoliter än hos dem som inte gjorde det. Eftersom de flesta tvättmaskiner i dag är snåla med sköljningen blir partiklarna dessutom kvar i textilierna. När man viker och hanterar kläderna försvinner de ut i luften i hemmet.

– Dammet har även ändrat karaktär. Vi drar in en del kemikalier och material i hemmen som bidrar till damm. Vissa laserskrivare kan till exempel orsaka mycket partiklar. Sedan påverkas mängden damm och partiklar av om du bor nära en trafikerad väg, om du har husdjur, eldar mycket ved, röker eller lagar mycket mat, säger Mats Bohgard, professor vid Lunds universitet.

Frågan är om tussarna är mer än ett estetiskt problem. De senaste åren har flera organisationer varnat för vad som kan dölja sig i dammet. Naturskyddsföreningen skrev i en rapport 2011 att man hade hittat massor av hormonstörande kemikalier i vanligt hushållsdamm. De hade samlat ihop damm från tolv hushåll världen över, och hittat flera hormonstörande ämnen – som bisfenol A, flamskyddsmedel och mjukgörande ftalater.

I höstas kom nästa varning; damm ska inte torkas bort med trasa, utan dammsugas upp. Detta för att undvika att kemikalierna i dammet hamnar i våra vattendrag. Enligt avloppsreningsföretaget som kom med nyheten är hushållen genom sitt dammtorkande till och med en större miljöbov än industrin.

Men så i vintras gick professor Agnes Wold ut till dammråttornas försvar. I sitt vinterprogram i Sveriges Radio P1 gav hon perspektiv till debatten genom att berätta att vi genom historien har beskyllt damm för att vara bärare av allsköns sjuk- domar. Förr var det bakterier, nu är det kemikalier. Att det skulle finnas bakterier i dammet avfärdade Agnes Wold, som är mikrobiolog, bestämt: dammet är för torrt för att bakterier ska kunna växa där, och de som finns där är harmlösa. Inte heller orsakar dammet allergi, vilket man länge trodde.

– När allergierna ökade uppmanade Folkhälsoinstitutet föräldrar att städa för att få bort allergier. Ansvaret föll främst på kvinnorna, att de skulle städa mer, men det hjälpte ju inte ett dugg. Ingen har kunnat visa att mer städning hjälper mot allergi, eller att hushållsdamm skulle ha negativa hälsoeffekter, säger Agnes Wold. Hon tror inte heller på att dammet skulle härbärgera några stora mängder kemikalier.

– Visst, man kan hitta kemikalier i damm. Har man bara tillräckligt känsliga mätmetoder kan man hitta spår av allt som finns i hemmet i damm. Men det behöver inte betyda att det är farligt, säger hon.

Men forskare som har studerat kemikalier står fast:

– Det har blivit en förvirrad debatt om dammet. Agnes Wold säger att det inte finns några bakterier i dammet, och det stämmer nog. Men var man än tar dammprov kommer man att hitta kemikalier och inte minst hormonstörande ämnen, säger Carl- Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet.

Han säger att kemikalierna läcker från vanliga konsumtionsprodukter och byggnadsmaterial. Eftersom de vill sitta på ytor, och de små partiklarna som finns i damm har förhållandevis stor yta, ��r det där många kemikalier till slut hamnar.

– Vi har gjort studier där vi har sett ett samband mellan mängden PVC-golv i hemmet och ftalater i dammet, och ju fler PVC-golv i bostaden, desto högre halter av ftalater i kroppen på dem som bor där, säger han.

– Att damm innehåller främmande kemikalier är belagt sedan länge. Jag vet inte hur många vetenskapliga publikationer som har tagit upp det. Små barn och katter har mer miljögifter i blodet än vuxna, eftersom de exponeras mer. Små barn stoppar allt möjligt i munnen, och katter ligger på golvet och slickar sedan pälsen, säger Åke Bergman, professor i miljökemi, vid Stockholms Universitet.

Läs även guiden: Fixa fräsch luft inne

 

Agnes Wold tycker att varningarna för hormonstörande kemikalier är överdrivna.

– Varje hormon vi har i kroppen passar perfekt till den receptor som den ska binda till. Att tro att en massa kemikalier skulle kunna påverka receptorerna bättre är befängt. Och om det är så farligt, så måste forskarna kunna visa det, det borde inte vara så svårt, säger hon.

Åke Bergman säger att vi inte kan vänta tills vi vet säkert att de här ämnena är farliga.

– Kolla på hur lång tid det tog att belägga att rökning är farligt. Vi kan inte vänta på att reglera de här kemikalierna tills vi vet allt helt säkert, säger Åke Bergman.

Han säger att städning nog inte är en så dum idé.

– Om man vill minimera exponeringen för kemikalier, särskilt för små barn, är det bra att damma och städa, även om det är tråkigt.

Carl-Gustaf Bornehag säger att man snarare ska tänka på vilka kemikalier man tar in i hemmet:

– Lösningen för den som vill minska exponeringen för kemikalier är nog inte primärt att städa mer, utan att ta bort källan till kemikalierna.

Agnes Wold anser inte att det finns några bevis för att barn skulle skadas av att det är stökigt och dammigt hemma, eller hjälpas av att det städas mer.

– Det åligger dem som säger att städning förbättrar hälsan att visa att det verkligen är så. Det finns inget som får folk att gå igång mer än barns hälsa, så innan man drar barnkortet och säger att något riskerar att skada dem måste man ha oerhört starka belägg.

– Att massor av olika kemikalier skulle skada oss genom att vara hormonstörande tror jag kommer att visa sig vara en myt. Vi kommer att skratta åt det, som vi i dag skrattar åt dem som tror på chemtrails, säger Agnes Wold.

 

FOTNOT: Chemtrails är utsläpp från flygplan som konspirationsteoretiker tror är till exempel manipulering av vädret eller biologisk krigföring.