Tammy skär ner på prylarna
I en värld av överflöd och konsumtion finns det personer som väljer att gå i motsatt riktning. Råd & Rön har träffat Tammy Strobel i Portland, USA, som vill äga så få saker som möjligt.
Hundra saker. Fler ägodelar än så vill inte Tammy Strobel och hennes man ha. Mycket mer får heller inte plats i det pyttelilla hus där Tammy Strobel och hennes man Logan bor i Portland i delstaten Oregon i nordvästra USA.
På knappt 12 kvadratmeter samsas de om utrymmet med sina två katter. Men trots att hela deras bostad är mindre än många människors sovrum är den luftigt inredd med få saker på hyllorna. Tammy Strobel äger nämligen inte mer än 90 saker senast hon räknade.
Hon är en av en liten grupp amerikaner som ägnar sig åt ”The 100 thing challenge”, en utmaning där målet är att man ska äga max 100 saker.
– Jag är lyckligare utan så mycket prylar i mitt liv. Jag har en massa ledig tid, jag kan ägna mig åt saker jag bryr mig om och jag jobbar med något jag älskar, säger hon.
Kortvarig shoppingglädje
Annat var det för fem år sedan. Då bodde Tammy och hennes man i en rymlig lägenhet som höll på att explodera av prylar. Hon arbetade då i finansvärlden men var stressad, och jobbet gjorde henne inte lycklig.
– Jag kände att jag höll på att bli en del av statistiken över den genomsnittliga amerikanen som är skuldsatt, tillbringar för mycket tid i bilen och för lite tid med att motionera. På fritiden shoppade jag mycket, och då blev jag glad ett tag, men den glädjen försvann snabbt och jag ångrade vad jag hade köpt, säger hon.
En dag läste Tammy Strobel på nätet om ”The 100 thing challenge”. Hon hakade på utmaningen, men i början var det tufft.
– Jag hade problem med att slänga saker, höll mig fast vid sådant som jag inte behövde. Men i dag är prylar inte så viktiga för mig längre, säger hon.
En in, en ut
I dag äger Tammy Strobel och hennes man fyra knivar, fyra gafflar, och fyra tallrikar. De har ingen tv utan tittar på film i datorn. Deras kläder ryms i en ungefär 70 cm bred garderob. Utöver två par skor äger hon ett par byxor, och de flesta plagg är svarta så att de är lätta att matcha.
– Studier visar att de flesta bara använder 25 procent av alla kläder som de har i garderoben. Jag använder alla mina plagg. Sedan är det kanske lättare för mig eftersom jag jobbar hemifrån. Hon har också skurit ner på antalet skönhetsprodukter.
– Jag sminkar mig inte längre och min frisyr är lättskött, säger hon.
I hemmet gäller regeln ”en in, en ut” strikt – köper hon något nytt måste hon slänga eller donera något annat.
– På det viset håller jag hemmet i schack. Men det viktigaste är inte antalet saker; 100 saker-utmaningen är bara ett verktyg i ambitionen att skära ner ännu mer, säger hon.
Startade med en utrensning
Det viktigaste med utmaningen är vad man gör med den tid man får över när man inte konsumerar så mycket, säger utmaningens grundare, Dave Bruno. Han kom på idén efter att han haft en stor utrensning hemma och ändå kände att han hade så mycket grejer kvar.
– Då fick jag en knäpp och skrev på min blogg att ”jag ska bara ha 100 saker”! Sedan tänkte jag inte mer på det, men mina läsare blev intresserade och skrev och frågade hur det gick, säger han.
Dave Bruno är inte jättestrikt; han räknar till exempel bara de saker som är hans egna ägodelar, inte de som hans fru eller barn har. Han räknar inte heller varje enskild pryl för sig. Det är inte heller det viktiga.
– Om man lever mer enkelt öppnar man upp ett tomrum, både fysiskt, emotionellt och spirituellt. Men enkelheten är inte en slutpunkt i sig utan en möjlighet att göra något bra av detta tomrum. Till exempel ägna mer tid med vänner och familj, engagera sig i lokalsamhället eller mer andliga saker, säger han.
Mer tid till familjen
Tammy Strobel har tack vare sin nya, enklare livsstil och sitt lilla hus kunnat betala av sina lån och gå ner i arbetstid. Hon arbetar nu som skribent och brukar jobba volontärt för en organisation som lär ut yoga till utsatta människor. Hon har också kunnat tillbringa mer tid med sin familj och vårda sin far, som nyligen gick bort efter en tids sjukdom.
– Man hittar inte lyckan i köpcentrumet. Det är relationer med vänner, sin partner, sina föräldrar, och sina barn som ger lycka. Detta är bortglömt i vår kultur. Jag värderar den tid jag har kunnat tillbringa med min familj mycket högre än några saker, säger hon.
Upplevelser ger mer
Flera studier tyder på att Tammy Strobel och Dave Bruno är någonting på spåret. Undersökningar har visat att konsumtion av varor inte ger ett ökat välbefinnande i längden. Upplevelser, som till exempel restaurangbesök eller resor, ger mer långvarig glädje.
Att spendera pengar på andra likaså. Psykologen Tim Kassler har studerat ”frivilliga förenklare”, som han kallar dem. Han fann att de lever mer hållbart och är lyckligare än vanliga amerikaner.
Men anledningen till det ökade välbefinnandet är inte att de har färre prylar utan de bakomliggande värderingarna. De struntar i yttre värden som status, pengar och prylar och fokuserar i stället på inre värden som relationer och andlig utveckling.
– De förkastar den nu rådande livsstilen. Det gör dem till outsiders, udda figurer. De har hittat ett sätt att leva i dagens samhälle som både gör dem lyckligare än genomsnittsamerikanen och sliter mindre på miljön, säger Tim Kassler.
Börja smått
Tammy Strobels tips till andra som vill dra ner på konsumtionen är att börja i liten skala, kanske med ett rum. Det är inte enkelt alla gånger.
– Jag får fortfarande ha-begär efter saker. Det är bara mänskligt, och vår kultur med reklam och media uppmuntrar också detta. Jag kan också bli påverkad av att jag ser en kompis som har fina kläder och vilja ha något nytt.
Men man behöver inte agera på varje känsla. Sentimentala saker som gamla brev har hon skannat in och sparat i datorn. En tröja från sin far har hon dock sparat.
– Den skulle jag ha svårt att slänga.
Text: Annika Berge
Läs mer om "the 100 thing challenge":