Råd&Rön använder cookies för att förbättra upplevelsen av webbplatsen.

Jag accepterar

Långt kvar till bra villkor i Sydafrika

Sydafrikanska lantarbetare har fått höjd minimilön men sämre villkor. Råd & Rön har besökt några vingårdar där arbetarna har det bättre. Ägarna jobbar med att höja druvornas och vinernas kvalitet så att de kan höja priset och ytterligare förbättra villkoren för arbetarna. 

Det är november och försommar i västra Kapprovinsen. Området är Sydafrikas främsta vindistrikt. Stämningen är lite spänd. På vingårdarna är arbetarna i full gång med att bespruta vinstockarna för att stävja angrepp från mögel och svamp.

Ska vingårdsarbetarna strejka i år igen? Förra året utbröt vilda strejker främst bland säsongsarbetare. Strejkerna ledde till oroligheter. Tre personer sköts till döds och hundratals skadades.

Efter de omfattande strejkerna höjde regeringen förra våren minimilönen från 69 rand per dag till 105 (100 rand är 68 kronor). En rejäl höjning, men den låter mer imponerande än den är.

Sydafrika har hög inflation, och lantarbetarna har inte fått några större lönehöjningar de senaste sju, åtta åren. Lantarbetarna är den grupp som har lägst löner i Sydafrika, och de som har det allra sämst är säsongsarbetarna, som oftast är kvinnor.

Den nya minimilönen är långt ifrån tillräcklig. Arbetsmarknadsdepartementet ansåg att den minimilön på 150 rand som arbetarna krävde skulle innebära för stora kostnader för sydafrikanska vinproducenter.

Men inte ens den lönen skulle räcka för att leva drägligt på utan bara täcka drygt 60 procent av en familjs näringsbehov. I många familjer har bara en vuxen arbete, eftersom arbetslösheten är hög, och de familjerna lever i yttersta nöd.

För en del arbetare har den höjda minimilönen inneburit att de nu har ännu mindre att leva på när allt är betalt än tidigare. De som bor på den gård där de arbetar har ofta gratis eller billigt boende, el, skolskjutsar, hälsovård med mera.

Men det senaste året har vingårdsägare höjt kostnaden för boende och el, börjat ta betalt för transporter och slutat betala för hälsovård. Bonusar som tidigare betalats ut har dragits in. En del av de strejkande har personligen betalat ett mycket högt pris; de har förlorat sina jobb och vräkts från sina hem, säsongsarbetare har inte återanställts.

Prenumerera

För bara 55 kr/mån får du:

 Mer än 100 pålitliga tester.
 Tillgång till tester när du bäst behöver det.
 Läsa tidningen digitalt.

     Beställ här >>

– Jag hoppas att det inte utbryter strejker igen. Förra årets strejker har slagit hårt mot vingårdsarbetarna, och nu lider de ännu mer än tidigare, säger Ida Jacobs, generalsekreterare på Women on Farms, en organisation som stödjer kvinnliga lantarbetare med juridisk rådgivning och utbildning.

Ida Jacobs är villrådig om hur lantarbetarnas villkor ska kunna förbättras.

– Vi har världens bästa konstitution, men den är bara tomma ord. Ingen tar ansvar. Regeringen satsar alldeles för lite på bostäder och utbildning. Vingårdsägarnas organisation vill inte diskutera utveckling med oss. Vi måste alla engagera oss för att förbättra levnadsvillkoren för lantarbetarna. Fattigdomen är skriande, och värst är det för kvinnorna och barnen, säger Ida Jacobs.

– Något jag funderar på är hur vi ska kunna stödja och underlätta för de vingårdsägare som tar ansvar och erbjuder bra villkor att påverka dem som utnyttjar människor. Det handlar inte bara om pengar utan också om att behandla människor med respekt och att visa uppskattning för ett gott jobb.

Bra villkor på Simonsig

Simonsig är en vingård i Stellenbosch där arbetarna i många år haft förhållandevis bra villkor. Gården ägs av familjen Malan sedan många generationer. De flera hundra år gamla vitrappade husen ligger vackert med utsikt över berget Simonsig.

Klimatet är perfekt för vinodling. På gården bor och arbetar drygt 100 personer. Räknar man med alla familjemedlemmar bor ungefär 250 personer på gården. Under högsäsong jobbar ytterligare 50 säsongsarbetare här.

På Simonsig odlas ett tiotal olika druvsorter, som används i tillverkningen av röda, vita och mousserande viner. Alla är kvalitetsviner och det mesta exporteras, bland annat till Sverige.

– Att driva en vingård som Simonsig innebär ett socialt ansvar. Många människor är beroende av gården och vad vi producerar, och om vi ska kunna utveckla kvaliteten på våra viner måste alla vi som arbetar här göra vårt allra bästa. Det förutsätter goda kunskaper och god hälsa, säger ägaren François Malan.

Sydafrika landskap

Antalet säsongsarbetare är som högst vid skörden, som pågår under några månader. 

Han visar runt på ägorna, som är så stora att vi åker runt i bil. Arbetarbostäderna är radhus på runt 60 kvadratmeter med rinnande vatten, el och en liten tomt, där somliga odlar grönsaker och blommor.

– Det är ett evighetsprojekt att förvalta alla hus och se till att de är i gott skick.

Här finns sedan 40 år tillbaka en förskola för 35 barn. De flesta av barnen leker utomhus, men några av de mindre leker inomhus. I det angränsande vilrummet sover det yngsta barnet, som bara är tre månader, middag. De äldre barnen går i skola en bit bort, dit de skjutsas.

– Hälften av dem som bor här på gården är kvinnor, och förskolan gör det möjligt för dem att arbeta. Barnledigheten är tre månader med en statlig föräldrapenning med 75 procent av lönen. Simonsig kompletterar med 25 procent, säger François Malan.

Simonsig har också boskap och fiskodling. Det är projekt som François Malan initierat och satt igång, medan några av arbetarna ansvarar för driften. Boskapen går till slakt när de är färdigvuxna och forellerna säljs till gårdens restaurang. Av överskottet går 70 procent till arbetarna och 30 procent till Simonsig.

Sällsynt med fackklubbar

Travor Hartzenberg är företrädare för den fackliga organisationen Sikhula Sonke. Att det finns en fackklubb på gården är inte vanligt; bara runt fem procent av lantarbetarna är organiserade. Orsakerna är många. Somliga vingårdsägare motarbetar och hindrar fackliga organisationer, en del vingårdar ligger långt ut på landsbygden och det är svårt att få kontakt med arbetarna.

En del arbetare är rädda för repressalier om de engagerar sig fackligt, andra är besvikna på att de fackliga organisationerna inte lyckats leverera bättre villkor.

– Här på Simonsig har fackklubben goda relationer med ägaren, och vi träffas en gång i månaden. Vi har lön efter skicklighet, och nivån ligger långt över minimilönerna. Vi förstår att vi alla måste utvecklas för att Simonsig ska vara konkurrenskraftigt även i framtiden, säger Travor Hartzenberg.

buteljering

Buteljeringen på vingården Simonsig.

En annan vingård med förhållandevis goda villkor för arbetarna är L’Avenir, som ägs av franska Laroche. Företaget äger vingårdar i Frankrike, Chile och Sydafrika.

– På L’Avenir tillverkar vi kvalitetsviner. Vår produktion är småskalig med handplockade druvor, och det kräver många arbetare. Jag ser bara fördelar med att involvera alla som jobbar här på gården. Alla bidrar, och jag måste självklart visa min uppskattning. Arbetarna är organiserade i en fackförening, och det är bra, särskilt för dem som inte har så lätt att prata för sin egen sak, säger produktionschef Dirk Coetzee.

Som på Simonsig bor de flesta av arbetarna på L’Avenir i hus med elektricitet och rinnande vatten. De får också bidrag till hälsovård, tandvård och optiker.

– Vin är konkurrensutsatt, och marknaden för bulkviner är känslig. Jag förstår om det finns vingårdsägare som inte tycker att de har råd att erbjuda anständiga villkor. Det är lättare för oss som gör kvalitetsviner och som har en utländsk ägare, säger Dirk Coetzee.

Utsatthet och beroende

I Sydafrika finns drygt 600 000 lantarbetare. Nästan hälften av dem arbetar i vinindustrin. Sydafrika har tillverkat vin i århundraden, och det var och är fortfarande vanligt att arbetarna bor på gården. Det ger en utsatthet och beroende av gårdsägaren. Förlorar du jobbet så förlorar du din bostad och tillhörighet.

Sydafrika konkurrerar på den globala vinmarknaden med låga priser som förutsätter låga produktionskostnader, det vill säga riktigt låga löner. Men även om de låga lönerna gör att mekaniseringen inte alls kommit lika långt som i andra vinproducerande länder pågår en rationalisering, och allt fler gårdsägare väljer att minska antalet arbetare som bor på gården och ersätta dem med säsongsarbetare.

Säsongsarbetarna är mest utsatta för dåliga villkor. De har låga löner och ingen annan ersättning i form av billigt boende, gratis el och hälsovård. Därtill är anställningarna osäkra och endast för en del av året.

Allra sämst är det för kvinnorna, som ofta får mindre betalt än männen. På vingårdarna står nästan alltid männen för hyreskontrakten, och om mannen blir avskedad eller lämnar gården tvingas ofta även kvinnan och barnen flytta.

Råd & Rön inspirerade till solidaritet

När Råd & Rön 2009 publicerade ett reportage om de usla förhållandena för vingårdsarbetare i Sydafrika blev det starten för ett solidaritetsarbete i Sverige. Afrikagrupperna och andra svenska organisationer bildade tillsammans med fackförbund i Sydafrika och Sydamerika Rättvis Vinhandel, som arbetar för att Systembolaget och vinimportörer ska ta ett större ansvar för lantarbetarnas situation i Sydafrika, Chile och Argentina.

Swedwatch kom i december 2013 med en granskning av Systembolagets hållbarhetsarbete. I granskningen ingick fältstudier, och de visade på diskriminering, låga löner, dåliga arbetsvillkor och svårighet att organisera sig fackligt. Swedwatch ansåg att Systembolaget visat öppenhet och transparens men att arbetet kan förstärkas ytterligare.

Importörerna fick sämre betyg än Systembolaget; bland annat hade Oenofors, den största svenska importören, avböjt att delta i granskningen, något som väcker misstankar om att företaget inte tycker att frågan är viktig.

Afrikagrupperna är kritiska till den uppförandekod som Systembolaget antagit, Business Social Compliance Initiative, BSCI, som ställer krav på socialt- och miljömässigt ansvarstagande men som saknar krav på levnadslön.

tabell

Enligt Systembolaget kommer en rekommendation om levnadslön att införas i koden vid nästa revision. Afrikagrupperna är också kritiska till att fackföreningarna inte finns representerade i styrelsen.

– Krav på förändringar måste komma från arbetarna själva, och det är bara de som kan slå vakt om att förbättringar som gjorts. Därför är det viktigt att få med och stödja fackföreningarna i förändringsarbete. Vi vill att Systembolaget ska ha mer samarbete med fackföreningarna, säger Afrikagruppernas pressekreterare Viktoria Olausson.

En del sydafrikanska viner är Fairtrademärkta, och det finns också en inhemsk etisk märkning, Wine industry ethical trade association, Wieta. Wieta startade som ett initiativ från branschen och har i dag i styrelsen olika intressegrupper från vinindustrin och från lantarbetarorganisationer och fackföreningar.

De vinproducenter och druvodlare som är medlemmar förbinder sig att följa Wietas uppförandekod, som ställer krav på respekt för den nationella lagstiftningen samt internationella konventioner som gäller organisationsfrihet, diskriminering, hälsa och säkerhet, levnadslön och arbetstider.

Prenumerera

För bara 55 kr/mån får du:

 Mer än 100 pålitliga tester.
 Tillgång till tester när du bäst behöver det.
 Läsa tidningen digitalt.

     Beställ här >>

Linda Lipparoni, vd för Wieta, berättar på väg till en gård som är mitt i en process att bli certifierad att denna process tar tre år.

– Det är mycket som ska falla på plats innan en gård kan bli certifierad. Somligt handlar om en mental omställning, som att arbetarna ska behandlas med respekt. Annat, som att bygga nya hus, tar tid och är dyrt. En viktig del är att all personal, både de som bor på gården och de säsongsanställda, ska ha nödvändig utbildning. De som hanterar kemikalier måste förstå varför det är viktigt att bära skyddskläder, och de som kör maskiner ska ha utbildning för att undvika olyckor, säger Linda Lapparoni.

Wieta gör revisioner på gårdarna, och under 2014 ska fler än 600 revisioner göras. Ett styvt jobb.

Wieta förändrade arbetet

Pietman Faasen på Wolwedans är på gång att få sin gård certifierad. På Wolwedans odlas vita och röda druvor, som säljs vidare. På gården produceras inget eget vin.

– Det är riktigt bra att bli utvärderad. I och med att jag gick med i Wieta fick jag verktyg för att sköta saker och ting systematiskt. Det har också inneburit att jag har involverat arbetarna. De har gått kurser och fått ansvar, vilket gör att de känner sig delaktiga i förbättringarna. För mig personligen är det skönt att inte ensam ha ansvar, att behöva komma ihåg allt. Nu kommer arbetarna och påminner mig. Vi har bildat en säkerhetskommitté, och även jag har fått reprimander för att jag inte följer rutinerna. Vi har fått snurr på avfallshanteringen och fått ner mängden med tre fjärdedelar. Kostnaderna har sjunkit och en del går till bonus till arbetarna. Det betyder att de gärna kommer med ytterligare förslag till förbättringar, säger Pietman Faasen.

– För att bli certifierade enligt Wieta krävs att vi uppfyller 60 procent av kraven, men här på Wolwedans vill vi nå upp till 100 procent. Om jag ska opereras går jag inte till en läkare som kan 60 procent; jag vill att han ska kunna allt, och det är samma sak med druvodling. Ju mer kunskap vi har, desto mer stiger kvaliteten på druvorna och jag kan sluta bättre avtal och få bättre betalt. Då kan jag betala högre löner och investera i gården. Den utvecklingen är bra för alla, säger Pietman Faasen.

Utbildning och rehabilitering

Någon mil från Wolwedans ligger gården Eenzaamheid. Där möter Christo Briers- Louw upp tillsammans med några av gårdens arbetare. Christo Briers-Louw ser fram emot att gården ska certifieras av Wieta.

Arbetarna berättar att flera av dem gått på kurser det senaste året. Dolf Marang började en ledarutbildning 2009 och är nu arbetsledare och har ansvar för ledning och produktion. Till sin hjälp har han Francis Arries.

– Jag älskar verkligen mitt jobb; jag gillar att ta ansvar och leda andra, säger Francis, som berättar hur stolt hon är att arbeta på en gård som många andra vill arbeta på. Elizabeth Marang arbetar i förskolan sedan många år.

– Kurserna jag har gått i barns utveckling och pedagogik har gjort att jag är mycket bättre med barnen. Jag förstår deras behov på ett annat sätt, och mitt arbete har blivit mycket roligare, säger hon.

Christo Briers-Louw tycker att den riktigt stora utmaningen är att komma tillrätta med alkoholproblemen. På gården bor 40 arbetare, och under de senaste 20 åren har han skickat 21 arbetare på rehabilitering. Några har fått avsked.

– Utbildning och utveckling är bra, också för att komma till rätta med alkoholproblemen. Jag trodde att det var självklart hur vi arbetar med vinplantorna, hur de ska beskäras, gödas och besprutas, men när personalen har kommit tillbaka från sina kurser har jag insett att de inte kunde tillräckligt tidigare. Nu när de har kunskapen kan kvaliteten på druvorna höjas. Jag är mycket optimistisk om framtiden för Eenzaamheid.

Alla i Sydafrika tror inte på etisk märkning och revisioner som en garant för att villkoren för lantarbetarna ska bli bättre.

– Jag har själv sett exempel på hur illa arbetarna behandlas på gårdar som är Fairtrademärkta. Det är inte säkert att tredjepartsrevisioner fungerar. En del revisorer upptäcker inte ens uppseendeväckande brister. Ett stort problem är också det bristande förtroendet mellan svarta arbetare och vita gårdsägare. Om revisorn är vit kommer svarta arbetare att dra sig för att tala om missförhållanden, eftersom man är orolig för att revisorn kommer att berätta för gårdsägaren vem som sa vad, säger Ida Jacobs på Women on Farms.

– Enda sättet att få till bättre villkor är att arbetarna på gårdarna organiserar sig och själva kräver rimliga löner och andra rättigheter. Att lita till att en tredje part ska säkerställa bra arbetsvillkor fungerar inte.

Revisioner ifrågasätts också som verktyg för att komma tillrätta med dåliga arbetsvillkor och sociala förhållanden, bland annat av Swedwatch. De kostar mycket, men det är svårt att bevisa att de leder till uthålliga förbättringar.

Afrikagruppernas Viktoria Olausson är tydlig med att hon tycker att vi svenskar ska fortsätta att köpa vin från Sydafrika. Vi dricker mer sydafrikanskt vin per person än i något annat land. Sverige är en av Sydafrikas viktigaste exportländer för vin.

– Det som är positivt är att det finns fackföreningar och aktiva lantarbetare i Sydafrika, och genom dem får vi i Sverige reda på de usla villkoren. Vi ska stödja arbetarna, och det gör vi genom att köpa vin och kräva förändringar.

Text: Carina Lundgren

Foto: Claes Löfgren och Carina Lundgren

Illustration: Kicki Edgren Nyborg

 

ABF driver på förändringar

ABF, som är medlem i Råd & Röns ägarorganisation Sveriges Konsumenter, driver sedan länge demokratiarbete i Sydafrika. Kristin Spolander leder ett stort projekt med målet att ett femtontal organisationer i Kapprovinsen, fackklubbar, kvinnoklubbar, kommittéer, ska arrangera studiecirklar där deltagarna får lära sig allt från mänskliga rättigheter, fackligt arbete och hälsovård till sätt att stärka kvinnors ställning.

– Att förändra människors synsätt och bygga tillit mellan olika grupper tar tid. Det är trots allt bara 20 år sedan Sydafrika blev en demokrati. Korruptionen är ett stort problem, och den finns på alla nivåer. Därför är det viktigt att lära ut demokratiska arbetssätt samtidigt som vi ökar kunskapen, säger Kristin Spolander.

 

Prenumerera

För bara 55 kr/mån får du:

 Mer än 100 pålitliga tester.
 Tillgång till tester när du bäst behöver det.
 Läsa tidningen digitalt.

     Beställ här >>

 

Lista över viner som producerats på gårdar med bättre villkor för arbetarna:

Delheim Cabernet Sauvignon

Delheim Vera Cruz Shiraz

Delheim Grand Reserve

Delheim Gewürztraminer

Delheim Sauvignon Blanc

Delheim Chardonnay sur lie

Delheim Edelspatz Noble Late Harvest

Delheim Pinotage Rosé

Diemersdal Sauvignon Blanc 2012*

Diemersdal Sauvignon Rose 2012*

Durbanville Hills Pinotage 2011*

Durbanville Hills Rhinofields Merlot 2011*

Durbanville Hills Sauvignon Blanc 2012*

Eikendal Pinotage

Eikendal La Grâce Pinotage Shiraz Cabernet Sauvignon

Eikendal Merlot

Eikendal Classique

Eikendal Charisma

Eikendal Cabernet Franc

Eikendal Cuvée Rouge

Eikendal Cuvée Blanc

Eikendal Cuvée Rosé

Ernie Els Proprietor’s Blend

Ernie Els Big Easy Red

Ernie Els Big Easy White

Ernie Els

Ernie Els Cabernet Sauvignon

Kanonkop Paul Sauer

Kanonkop Pinotage

Kanonkop Kadette

Kanonkop Kadette Pinotage Rosé

Kanonkop Cabernet Sauvignon

L’Avenir Grand Vin Pinotage

Oak Valley Chardonnay

Oak Valley Pinot Noir

Oak Valley Sauvignon Blanc

Place in the Sun Cabernet Sauvignon 2011*

Place in the Sun Sauvignon Blanc 2011*

Robertson Winery Cabernet Sauvignon 2011*

Robertson Winery Chardonnay 2012*

Robertson Winery Pinotage 2011*

Robertson Winery Shiraz 2011*

Robertson Winery Shiraz 2012*

Robertson Winery Pinot Noir 2012*

Robertson Winery Shiraz Mouvedre Viognier 2012*

Robertson Winery Chardonnay 2013*

Simonsig Chardonnay

Simonsig Tiara

Simonsig Cabernet Sauvignon

Simonsig Cabernet Sauvignon Shiraz

Simonsig Kaapse Vonkel Brut

Simonsig Chenin Blanc

Simonsig grillvinslåda

Simonsig Frans Malan Cape Blend

Simonsig SvD Accent

Spice Route Sauvignon Blanc 2012*

Spier Friedas Vine Shiraz Mouverdre

Spier Chenin Blanc Viognier

Tokara Cabernet Sauvignon

Tokara Director´s Reserve

Tukulu Syrah unwooded 2009*

Tukulu Pinotage 2009*

Tukulu Organic Chardonnay 2011*

Tukulu Chenin Blanc 2012*

Tukulu Pinotage 2010*

Uitkyk Cabernet Sauvignon

Uitkyk Sauvignon Blanc

 

Afrikagrupperna och Sikhula Sonke, www.afrikagrupperna.se/raettvis-vinhandel/vinlistan

Ida Jacobs och Wieta, www.wieta.org.za/wieta_wine_brands2.php

* certifierad av Wieta med kontroll av hela leverantörskedjan