2008-12-03

Ingen kan garantera GMO-fri julskinka

Julmaten kan innehålla genmodifierade organismer, GMO, vare sig du vill det eller inte. Nu höjs allt fler röster för ett GMO-fritt Sverige.

GMO-motståndet växer. Upprop, demonstrationer, seminarier och diverse medieutspel har avlöst varandra på senare tid, och fler och fler svenskar tycks nu engagera sig i frågan på allvar.

Men är oron befogad? Medför användningen och spridningen av genmodifierade organismer verkligen skadliga effekter på människor, djur och miljö?

Ja, vissa hävdar alltså det, andra inte, och en tredje grupp är osäker eftersom man anser att vi ännu inte har tillräckliga kunskaper i ämnet.

Åsikterna om GMO går således isär, alltmedan Sverige följer EU:s regler och förlitar sig på kompetensen vid den europeiska myndigheten för livsmedelskontroll i Parma, EFSA. Det vill säga: om EFSA bedömer att en produkt inte är skadlig för människor, djur och miljö, så ska den också tillåtas på marknaden.

Oron och den tilltagande kritiken har emellertid hörsammats av Nordiska rådet, som för bara någon månad sedan gick ut och uppmanade de nordiska regeringarna att arbeta för ett införande av GMO-fria zoner samt en skärpning av de nuvarande reglerna när det gäller märkning av GMO-produkter.

Foder slipper märkning

Som läget är i Sverige i dag ska nämligen livsmedel som innehåller GMO märkas – med undantag av produkter som innehåller mindre än 0,9 procent GMO.

Foder som innehåller GMO – och som till exempel kor och grisar äter – behöver däremot inte märkas över huvud taget. Detta innebär alltså att man inte kan vara till hundra procent säker på att till exempel julskinkan är helt fri från GMO.

Den importerade skinkan har man ju ingen aning om vad den innehåller. Och den svenska? Kan det finnas spår av GMO i den? Hur resonerar en grisbonde kring saken?

Vi besöker Elgesta gård, strax utanför Örebro. Gården har sju anställda, 660 suggor och levererar omkring 8 000 slaktgrisar per år, berättar delägaren Annika Bergman, tillika ordförande för branschorganisationen Sveriges grisföretagare, medan hon guidar oss runt under en grå och råkall måndagsförmiddag – ungefär lika grå och motbjudande som den sörja till foder som suggorna i de halmbeströdda båsen till synes glatt glufsar i sig.

Utfodringen styrs av datorer, övervakad av personal, och ingredienserna i detta protein- och vitaminrika recept består huvudsakligen av spannmål från den egna gården – blandat med chips från OLW, öljäst från Spendrups och soja från Lantmännen.

Sojan – är den genmodifierad?
– Absolut inte, vi köper bara GMO-fri soja, säger Annika Bergman.

Men samtidigt är hon inte främmande för att använda GMO-soja i framtiden. Av kostnadskäl. Ty konkurrensen är stentuff, berättar hon.

Sedan EU-inträdet har de svenska grisarna minskat från fyra till tre miljoner – framför allt på grund av högre produktionskostnader. Själv förlorar hon och företaget ungefär fem kronor per gris bara för att man valt att avstå från GMOsoja.

”Löser många problem”
– Dessutom är jag ganska teknikpositiv och tror att GMO är en del av lösningen på många problem. Tack vare ny teknik kan vi odla mycket mer och försörja allt fler människor.
– Men det är inte vår sak som producenter att avgöra huruvida GMO är okej eller inte, det är en fråga för konsumenterna. Vill de ha det eller inte?

Vad tror du?
– De bryr sig inte, importen av griskött väller ju in. Och jag blir bedrövad när jag tittar på köttdiskarna i Sverige. Man har större möjlighet att välja toalettpapper i olika sorter och kvaliteter än man har vid köttdisken.
– Men om man skulle börja bry sig så tycker jag att vi ligger bra till eftersom vi inte använder genmodifierat foder i Sverige.

Är du helt säker på att er soja inte innehåller GMO?
– Absolut. Vi köper ju standardsortimentet som är GMO-fritt, men Lantmännen skulle nog på förfrågan även kunna tillhandahålla GMO-soja.

Oavsiktlig inblandning

Vi ringer Lantmännen, ställer några frågor och får senare ett mejl som svar.

Förra året importerade koncernen drygt sju ton sojaråvara som inte var GMO-fri, i huvudsak från Argentina. Det motsvarar knappt fyra procent av Lantmännens totala sojaimport.

Kunderna?
Jo, ”grisproducenter som blandar sitt foder hemma på gården”.

Vilka dessa grisproducenter är vill Lantmännen inte uppge. Och på frågan om konsumenterna inte har rätt att få veta det, blir svaret att det är ”en fråga för köttproducenten”.

Enligt kommunikationsdirektör Anette Rosengren lagras den importerade GMO-sojan ”i ett separat lager”, innan den transporteras vidare ut till kunderna.

Men, tillägger hon:
”Oavsiktlig inblandning av genmodifierade råvaror kan förekomma, dock accepteras ej inblandning över gränsvärdet för märkning av GMO-innehåll enligt gällande lagstiftning.”

Även om importen är mycket begränsad till sin omfattning kan man alltså inte vara fullständigt säker, inte ens om fodret sägs vara GMO-fritt.

Etisk dimension

Tillbaka till Annika Bergman på Elgesta gård. Fram till för några år sedan höll livsmedelsbranschen benhårt på att all importerad soja skulle vara GMO-fri. Men nu har vissa delar av branschen slopat det kravet – bland andra Lantmännen, Swedish Meats och Kött- och charkföretagen.

Sveriges grisföretagare har inte tagit ställning i frågan.
– Vi måste tänka på lönsamheten för våra grisföretagare, och därför säger vi att vi tillhandahåller det som konsumenterna vill ha. Är det så att konsumenterna vill ha GMO så kommer vi att använda det.

Annika Bergman tycker dock att man ska tillämpa försiktighetsprincipen och sträva efter en hållbar utveckling.
– Dessutom finns det en etisk dimension kring det här. Är det de stora kemiföretagen som driver på den här utvecklingen därför att de vill sälja besprutningsmedel, eller vad är det?

Fotnot: Råd & Rön har även varit i kontakt
med landets andra största foderproducent,
Svenska Foder. Där uppger produktchefen
Lars Hermansson att man över huvud
taget inte importerar något som innehåller
GMO.

”Maten tillhör folket!”

Skolkocken Carola Magnusson blir upprörd bara man nämner genmodifierad mat och de företag som har monopol och patent på fröer och bekämpningsmedel.

Hon och ett nybildat nätverk kräver nu ett stopp för det. Nätverket ”GMO-fritt Sverige”, som består av åtta olika organisationer, bildades i somras och kräver att patent och monopol på fröer och utsäde genast upphör.

Med bland annat stöd av en FN-rapport (International Assessment of Agricultural Knowledge, Science and Technology for Development, IAASTD), menar man att dessa patent och monopol utgör ett veritabelt hot mot såväl de demokratiska systemen som människors överlevnad.

Enligt nätverket är och har alltid fröer varit en gemensam tillgång. Men, säger man:
”De företag som nu tar patent på utsäde utnyttjar denna gemensamma tillgång, gör vissa modifieringar av utsädet och ser till att fröerna inte kan reproduceras och återanvändas av bönderna själva. Odlare måste därför köpa utsäde till varje sådd och på så sätt monopoliseras utsädet.”

Ökar fattigdomen

Detta, menar man, bidrar i sin tur till ökad fattigdom och underutveckling, vilket inte minst drabbar bönderna i tredje världen.

En händelsekedja som inte minst har belysts och trummats fram av den indiska fysikern och miljö- och människorättskämpen Vandana Shiva, som för övrigt också deltog i ett seminarium som nätverket tidigare i höst arrangerade i riksdagshuset.

Carola Magnusson, senast uppmärksammad för sin medverkan i TV4-programmet Matakuten, var också där.

GMO-frågan är så viktig och kan helt enkelt inte förbises, anser hon.
– Genom att förändra lite grann i en gen så tar de stora bioteknikföretagen sig rätten att äga produkten och sätta villkoren för den. För mig är det helt sanslöst. Maten tillhör folket!

Carola Magnusson har lagat mat i diverse skolkök i Stockholm i 13 år och ser som sitt kall att bara servera sina elever ekologiska råvaror. Det ska vara sunt och gott, och det går att göra det billigt, menar hon.

Enorm fara

Om hon fnyser åt pulvermos och halvfabrikat, så ser hon rött när GMO kommer på tal.
– Jag ser en enorm fara i det. Värst reagerade jag när jag fick höra att man stoppat in en en gen från en djuphavsfisk i en potatis, bara för att potatisen skulle tåla första frosten.

Är inte det bra?
– Men det är ju inte meningen att det ska vara så! Hur sjutton skulle det se ut om en potatis och en fisk hade sex med varandra för att få fram en bättre art!

Sveriges Konsumenter deltar inte i nätverket, men är också kritiska till GMO.
– Vi är mycket kritiska till att GMO sprids utan att det finns någon påvisbar konsumentnytta och utan att de långsiktiga effekterna på miljön är tillräckligt utredda, säger generalsekreterare Jan Bertoft och fortsätter:
– Vi är också oroliga över att kemikalieföretag som säljer såväl bekämpningsmedel som utsäde får en alltför stor makt, inte minst i fattiga länder. Ett minimikrav är märkning, så att oroliga konsumenter kan välja bort, och den ska omfatta även fodret till djuren och sammansatta matvaror.

Fotnot: I nätverket ”GMO-fritt Sverige” ingår 

• Föreningen Allkorn
• FIAN (Foodfirst Information and Action Network)
• Framtidsjorden
• Förbundet Organisk Biologisk odling
• Förbundet Sveriges Småbrukare
• Greenpeace
• Miljöförbundet Jordens vänner
• Samodlarna i Sverige
• Slow Food i Sverige
• Svenska Biodynamiska föreningen
• Sveriges Konsumenter i Samverkan
• Vänföreningen för Latinamerikagrupperna

Länder som odlar GMO-grödor

Sammanlagt 23 länder odlar GMO-grödor för kommersiellt bruk; 12 u-länder och 11 i-länder. USA svarar för cirka hälften av all produktion. Inom EU är det hittills åtta länder som odlar GMO. Uppgifterna är från 2007.

De vann mot GMO-jätten

Den multinationella bioteknikjätten Monsanto framställer och har patent på de flesta GMO-grödorna i världen. Bolaget var nära att krossa tillvaron för det kanadensiska lantbrukarparet Louise och Percy Schmeiser.
– Jag hoppas ingen får uppleva det vi har gått igenom, säger Louise Schmeiser.

Allting började för drygt tio år sedan. Ett brev damp ner hos makarna Schmeiser, mitt under pågående skörd. Avsändaren var Monsanto, företaget bakom bekämpningsmedlet Roundup, och i brevet kunde paret läsa att de utan tillstånd hade använt sig av ett utsäde som företaget hade patent på; Roundup ready-raps.

Detta kunde prover, tagna på parets rapsfält året innan, nämligen visa, menade Monsanto.

Monsanto, som omsätter flera miljarder dollar varje år, hotade att stämma paret och ställde ett ultimatum: antingen skulle de betala motsvarande 2,2 miljoner kronor i skadestånd till bolaget, eller förbinda sig att köpa och använda bolagets frön i framtiden.
– Ren utpressning, tyckte makarna Schmeiser och vägrade gå bolaget till mötes.

Flera rättegångar

Schmeisers, som odlat sin mark under decennier, menade att Monsantos frön måste ha blåst över från granngården eller från någon transportbil av något slag. I vart fall hade de inte använt fröna medvetet, vilket Monsanto påstod.

Därefter följde en flera år lång och utdragen rättstvist.

Efter att ha förlorat i tre instanser vann jordbrukarparet emellertid en delseger i Kanadas Högsta domstol. Den konstaterade att makarna Schmeiser inte skulle behöva betala något skadestånd till Monsanto, eftersom de inte hade dragit nytta av att ha fröna på sin egendom.

Men i domen slogs det också fast att paret inte skulle få fortsätta odla sin raps eftersom den nu var kontaminerad med Monsantos patenterade gen.

Schmeisers blev därför tvungna att efter flera år överge sin rapsodling och i stället övergå till andra grödor, såsom senap, vete, ärter och havre.

Men där slutar inte historien. Snart upptäckte paret att det växte Monsantoraps lite varstans på deras fält, varpå de helt enkelt kontaktade Monsanto och krävde att rapsen skulle tas bort.

Monsanto gick med på att ta bort den, dock under förutsättning att paret skrev under ett avtal med en försäkran om att de i framtiden inte skulle vidta några rättsliga åtgärder mot bolaget.
– No way, tänkte paret och anlitade i stället folk som plockade bort grödorna.

Och räkningen, som landade på motsvarande 4 000 kronor – den skickade de sedan till Monsanto.

Fick Right Livelihood-priset

Monsanto vägrade betala.

Då bestämde sig Schmeisers för att svara med samma mynt genom att stämma bolaget inför domstol. Den 19 mars i år kom domen.
– Vi vann, och det kändes verkligen som en stor seger. Monsanto erkände och betalade, säger Louise Schmeiser på telefon i dag.

Hur har de här tio åren varit, tycker du?
– För både mig och min man har det rent ut sagt varit ett helvete, och jag hoppas ingen behöver uppleva det vi har gått igenom. Vi har blivit förföljda, uttittade och alltid känt oss tvungna att se oss om över axeln när vi går ut. Personligen har jag faktiskt känt mig som en fånge i mitt eget hem.

Har det varit värt det?
– Absolut!

I fjol tilldelades makarna Schmeiser Right Livelihood-priset för sitt ”mod att försvara biologisk mångfald och bönders rättigheter, och för att de ifrågasätter dagens miljömässigt och moraliskt snedvridna tolkning av patentlagar”.

Prisjuryn ansåg att denna historia var ett av de första och mest framträdande fallen där ett bolag påstår sig ha rätten till liv.

Text: Pontus Ohlin

Visste du detta om GMO?

• GMO (genetiskt modifierad organism) innebär att en organisms arvsmassa har ändrats på konstgjord väg. En eller flera DNA-sekvenser har lagts till eller tagits bort. Med denna teknik kan man bland annat föra över gener från en jordbakterie till en växt för att växten bättre ska klara insektsangrepp och bekämpningsmedel.
• GMO regleras inom EU av en lagstiftning som är gemensam för alla medlemsstater. I Sverige regleras användningen av miljöbalken (1998:808) – kompletterad med ett antal förordningar och föreskrifter.
• Innan en genmodifierad produkt godkänns gör den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA, en riskbedömning av produkten. Till exempel måste genetiskt modifierad majs anses lika säker att äta som konventionell majs, annars godkänns inte produkten.
• Livsmedel som innehåller mer än 0,9 procent GMO ska märkas, enligt ett EU-direktiv från år 2003. Produkter som innehåller en oavsiktlig inblandning av GMO, och där halten understiger gränsvärdet 0,9 procent, behöver däremot inte märkas. Det innebär att en konsument aldrig kan vara hundra procent säker på att en produkt är helt fri från GMO.
• De vanligaste genmodifierade grödorna är soja, majs, bomull, ris och raps.
• Beslut om kommersiell användning fattas gemensamt av EU-länderna. Beslutet gäller i hela EU. I Sverige finns inga odlingar för kommersiellt bruk. Däremot pågår det fältförsök på ett flertal platser runt om i landet varje år.
• I Europa finns det 77 livsmedelsprodukter som är GMO-märkta (oktober 2008). I Sverige finns det endast ett fåtal GMO-märkta produkter i handeln.
• Sommaren 2005 beslutade den svenska branschorganisationen Kött- och charkföretagen, KCF, att slopa sitt tidigare krav på att gris- och nötfoder inte får innehålla någon råvara som är genmodifierad.

Källor: Jordbruksverket, SCB, Livsmedelsverket