2009-10-28

Tala klarspråk!

Gästkrönikör i Råd & Rön nr 9/2009: Tomas Tengby är journalist, känd från både tv och radio. Ett av hans specialområden är mat. Just nu är han programledare för Meny i P1. Han har även skrivit ett flertal kokböcker.

Det räcker med att gå in i en butik för att konstatera att det har hänt mycket med vår mat.

Ekologisk mat göms inte längre i det dammiga hörnet av butiken där linser och hälsokost förr huserade. Det är numera en så naturlig del av sortimentet att det ingår i kedjornas egna varumärken.

För inte så länge sedan fanns det bara isbergssallad och huvudsallad, medan det i dag finns massor med salladssorter också i små butiker. Vi har ett bredare sortiment av frukt och grönt, flera olika sorters olivoljor, färska örter, för att bara ta några exempel på vad som hänt på grund av vårt ökade matintresse.

Nu är det dags att ta nästa steg – från mångfald till kvalitet. Och dessutom öka kunskapen om mat.

Låt oss ta morötter som exempel. Ibland händer det att morötterna är extra goda. Problemet är att jag inte vet vad jag äter. För i nio fall av tio finns det ingen information på påsen, där står bara morot. Var den god för att den var ekologisk? Tyvärr, så enkelt är det inte. De ekologiska morötterna kan vara goda och de kan vara mindre goda, precis som ickeekologiska.

Det finns väldigt många sorters morötter. Det kan mycket väl vara så att jag gillar vissa sorter framför andra. Jag kanske till och med har favoritodlare. Men det har jag ingen chans att veta, eftersom informationen i de allra flesta fall är obefintlig. Alltså kan jag inte säga vad jag gillar.

Det finns cirka 200 sorters svenska äpplen. Tänk om det bara såldes "gröna äpplen" och "röda äpplen". Mina barn älskar Discovery och tycker om Aroma, men utan namn skulle det vara svårare att hitta dem.

Tänk om potatisen bara sorterades efter mjölig och fast, så som det var för inte så länge sedan. Så primitivt. Eller tänk om alla cornflakes såldes i anonyma paket. Det vet ju var och en att de smakar olika.

Visste du att det i Sverige bara finns en sorts kyckling, Cobb Ross? Oavsett om det är vanlig, majs- eller Krav-kyckling. För att kläckerierna vill ha det så. I Frankrike har man ett 30-tal olika raser och 17 olika kvalitetsklasser. Så kan skillnaden i matkultur se ut.

Ge oss sortnamn på frukt och grönt. Det räcker inte med körsbärstomat – det finns faktiskt olika sorter. Ge oss också namn på odlarna, så att vi får människor bakom produkterna. Så att de kan känna sig stolta och vi kan hitta våra favoriter.

Det är inte svårt att ordna. Uppgifterna finns där. Odlaren har ett namn. Och odlaren vet vad som odlats. Det handlar bara om att föra det vidare ut i butikerna.

Då kan vi se att det finns skillnad på tomat och tomat. Och då kan vi också välja en produkt som vi tycker bättre om, och välja bort den som gjort oss besviken. Då har vi närmat oss ett kvalitetsbegrepp som i dag är ganska långt borta.

Kvantitet har vi gott om, men kvalitet är svårt att välja. Priset har en alltför stor plats i svenska butiker. Priset i sig är ganska ointressant. Det intressanta är vad vi får för pengarna. En tomat utan smak tycker jag är dyr, precis som en morot som inte är god. Oavsett kilopris.

Kort sagt: tala klarspråk i butiken. Berätta vad ni vet om produkterna, och sluta dessutom att skriva viktiga saker med löjligt små bokstäver. Och ge oss gärna fler sorters kyckling också!