2010-01-27

Skidspår med prislapp

Ska det kosta att åka skidor ute i naturen? Allt fler kommuner och föreningar har börjat ta betalt för sina skidspår. Vart tog allemansrätten vägen?

En rad kommuner och fjällanläggningar har de senaste åren börjat ta betalt av skidåkare för att få åka i preparerade skidspår. I Lofsdalen är man inne på tredje säsongen med avgifter, 50 kronor kostade det för hela första säsongen. I vinter kostar ett veckokort, som de flesta köper, 200 kronor, barn åker gratis.

I Funäsdalen har man börjat ta avgifter från i år. Ett tjugotal värdar är ute i spåren och tipsar om vallning – och kollar att de som åker bär spårknapp, bevis för att de betalat avgiften.
– Det har blåst upp en storm kring det här. Men det är bara de preparerade spåren det gäller, vi hindrar ingen att åka på de rösade lederna, säger Annika Myhr, Destination Funäsdalen.

Spårbolagen i Lofsdalen och Funäsdalen hänvisar till att kostnaderna för att preparera spåren har skjutit i höjden på senare år. Skidåkarna har vant sig vid fem meter breda spår för både klassisk längdåkning och skejting, nypreparerade helst varje dag. För det fordras rejäla pistmaskiner.

Bidrag räcker inte
– Vi får bidrag från fastighetsägare och näringsidkare, men det räcker inte. Skoteråkarna har betalat för både sina och skidåkarnas leder i flera år utan att protestera, säger Bruno Sjöberg, spårchef för Lofsdalsspår.

Lofsdalsspår är en ekonomisk förening, som arrenderar marken av privata markägare. Men flera kommuner har redan börjat ta betalt för sina skidspår eller ligger i startgroparna för att göra det.

Mora kommun försökte redan förra året införa en avgift för ett 24 kilometer långt elljusspår, sista biten av Vasaloppsspåret, men beslutet överklagades. I år har kommunfullmäktige klubbat igenom avgiften, dock bara för vuxna.

I Skellefteå finns ett förslag att kommunen ska ta betalt för ett cirka 2 mil långt elljusspår, 500 kronor för ett årskort, 30 kronor för ett dagkort.

Måste spara
– Det är en kvalitetsfråga. Vi ska spara 10 miljoner i nästa års budget. Alternativet är att dra ner på skötseln av spåren, säger Leif Gustafsson, fritidschef i Skellefteå kommun.

Maria Wiezell, konsumentvägledare på Sveriges Konsumenter, protesterade redan förra året mot avgifterna.
– Jag kan inte tänka mig att det är lagligt att ta betalt för allemansrätten. Att privata anläggningar vill ha betalt är en sak, men kommunerna? Visst kostar det att göra spår och hålla dem i gång, men vi betalar ju för det via skatten. Vad händer i förlängningen, ska kommunerna börja ta betalt för friluftsbad och lekplatser? Ska det kosta att vandra på Kungsleden? Med avgifter blir det också en klassfråga, det slår väldigt orättvist mot den ensam stående mamman med flera barn exem pelvis.

I Mora kostar det att åka i elljusspåret vid skidstadion från och med i år, trots att beslutet även nu har överklagats till länsrätten.
– Vi är medvetna om att vi kan bli återbetalningsskyldiga om det visar sig att vi inte har rätt att ta betalt, säger Lasse Ericsson, fritidschef i Mora kommun.

Även han hänvisar till ökade kostnader för att preparera spåren och att man vid Mora skidstadion även får tillgång till parkering, vallabod, omklädningsrum och flera ickeavgiftsbelagda skidspår.
– Vi hindrar ingen som inte betalat att vistas i området, bara de inte åker Vasaloppsspåret, säger Lasse Ericsson.

Det lär dröja flera år innan Mora kommun eventuellt blir återbetalningsskyldiga. För vilket beslutet än blir i länsrätten kommer det med stor säkerhet att överklagas till både kammarrätt och regeringsrätt.

Kan strida mot lagen
Allemansrätten har en stark ställning i svensk lag och finns till och med in skriven i regeringsformen.

Nils Hallberg, miljörättsjurist vid Naturvårdsverket, menar att avgiftsbelagda skidspår kan strida mot allemansrätten.
– Den ger oss rätt att vandra, cykla eller åka skidor i naturen gratis. För att man ska kunna ta betalt fordras en anläggning av något slag. Ett skidspår är i de allra flesta fall ingen anläggning, om man har parkering eller bastu, ja då får man ta betalt för dem. Så länge inte domstolen sagt något annat är det detta som gäller.

Även vid Sveriges kommuner och landsting, SKL, är man tveksam till skidspåravgifter.
– Kommunerna har enligt kommunallagen rätt att ta betalt för frivillig verksamhet. Men det är fortfarande oklart om det håller enligt allemansrätten. Man kan inte förbjuda någon att vistas på offentlig plats, så man kan knappast stå som en konduktör och ta ut avgifter av folk som åker i skidspåren, säger Leif Petersén, förbundsjurist vid SKL.

Det är kommunernas dåliga ekonomi som ligger bakom att de nu testar gränserna, menar han.
– Jag tror att folk får vänja sig vid det här. Nya, dyra fritidsanläggningar ska vägas mot social omsorg, välfärdsposten som är den största och viktigaste i den kommunala budgeten.

Men vart kan det leda? Ska kommunerna börja ta ut avgifter vid lekplatserna?
– Nej, det gäller barnen, det kan jag inte tänka mig. Men väl friluftsbad, exempelvis med hopptorn och omklädningsrum.

I Östersund har man gått försiktigare fram än i Mora. Nytt för i år är att kommunen tar betalt för att man får åka i ett 2,6 km långt spår med konstsnö från 1 november till 15 december. Sedan finns det förhoppningsvis riktig snö och det är fritt i alla skidspår.

För skidstadion tar man dock ut en avgift av föreningarna.
– Politikerna ansåg att avgifterna inte skulle drabba enskilda motionärer. Folkhälsoaspekten är viktig, säger Liselotte Johansson, utredare vid kultur- och fritidsnämnden i Östersund.

Text: Cristina Farm