Testdatum: Publicerat på webbplatsen 2010-06-28 och i nr 6/2010. Testet är utfört av Råd & Rön i samarbete med andra internationella konsumenttidskrifter, som är medlemmar i International Consumer Research & Testing, ICRT.
Artikel ur Råd & Rön nr 6/2009
Snygging käkar smulor men ratar damm
Handdammsugaren må vara snygg, men damm klarar den inte av alls. Snarare borde den kallas smulsugare visar Råd & Röns stora test.
Påslösa handdammsugare väcker köpsuget hos många och tycks ge nästan lika hög inredningsstatus som kökets mixer eller espressomaskin. De signalerar förmodligen att man har någorlunda koll på rådande design och att man minsann tänker på renligheten.
Men håller de verkligen rent? Nja, inte från damm på mattor och i golvspringor i alla fall. Dessa två mycket basala uppgifter är faktiskt alla handdammsugare riktigt usla på, bortsett från den påtagligt tysta Philips FC6095 som gjorde hyfsat bra ifrån sig på matta tack vare att den har ett traditionellt munstycke som är utformat så att den inte bara tar upp smulor utan också damm.
Munstyckena som återfinns på de övriga sex modellerna består i huvudsak bara av en borste som roterar, vilket förklarar det dåliga resultatet.
Smulor och glas
Men smulor, djurhår och glas – sådant suger många handdammsugare upp bra eller till och med mycket bra. Handsmulsugare vore kanske därför ett lämpligare namn. Tro inte att handdammsugaren kan ersätta den traditionella dammsugaren, det är den på tok för dålig för. Men den tar lite plats, klarar enklare städsysslor och är ju inte heller direkt ful att titta på.
Text: Pontus Ohlin