Hoppa till innehållet
Läs mer

En räka gör ingen räksås

Publicerad

Ingrediensförteckningen på matvaror är till för att vi ska kunna göra medvetna och kloka val när vi handlar. Men vad döljer sig bakom 1 procent räkor i fiskgratängen, hur många räkor är det egentligen?

Vi är många som vill veta att vi får valuta för våra pengar när vi handlar i matvaruaffären, och bra märkning ska göra det lättare för oss konsumenter att jämföra pris och kvalitet. I färdiga maträtter är huvudingredienser uttryckta i procent, till exempel hur mycket räkor det finns i förhållande till de övriga ingredienserna i en fiskgratäng. På så vis ska vi kunna jämföra räksåser av olika fabrikat med varandra och välja den bästa.

Så långt är det bra, men för att kunna göra ett medvetet val borde vi också få en mer rättvisande bild av hur många räkor 1 procent faktiskt är – vilken kvalitet får vi för pengarna? Råd & Rön har nystat bland procenttal och innehållsförteckningar för att undersöka saken.

En champinjonsoppa får, enligt lagstiftningen, innehålla hur lite svamp som helst, bara det står hur många procent soppan innehåller av den ”karaktärsgivande ingrediensen”. Det är konsumentens val att köpa eller låta bli. Men hade du valt soppan om du visste att den bara innehöll en enda svamp?

Soppa på en svamp

Och en ännu viktigare fråga är om det är rimligt att kalla soppan champinjonsoppa när svampen dessutom är fördelad på fyra olika svampsorter?

På Campbell Soup menar man att det är okej eftersom namnen på produkterna är valda efter framför allt vad de smakar och inte efter det huvudsakliga råvaruinnehållet.

– Just vår champinjonsoppa har en tydlig champinjonsmak som vi får fram genom att använda fler svampar än champinjon. Bilden på förpackningen ska spegla den smak som soppan har, och vi tycker att den gör det, säger John Kelding på Campbell Soup i Sverige.

tabell

 

Märkning får ej vilseleda

Bilden på soppburken visar nio stycken champinjoner, men i sop- pan finns det endast en enligt vår vägning. Livsmedelsverkets märkningsföreskrifter säger att märkningen på förpackningen inte får utformas så att den på ”... ett avgörande sätt skulle kunna vilseleda köparen ...”. Och det är ordet ”avgörande” som här är av betydelse, menar Anna Göransdotter Nilsson, statsinspektör på Livsmedelsverket:

− Ur ett kontrollperspektiv är det alltid en helhetsbedömning som måste göras av både text och bild. Vad får man för intryck, är det tillräcklig information eller är det vilseledande?

Som konsument bör du ta del av hela märkningen och inte bara titta på en uppgift. Vad kallar producenten produkten, vad innehåller den för ingredienser och så vidare. Förr fanns det fler standarder som reglerade innehåll av specifika ingredienser för olika varor – hur mycket kött till exempel en hamburgare skulle innehålla för att få kallas just hamburgare.

− Dessa standarder har till stor del tagits bort och ersatts av en huvudregel som säger att mängden av vissa ingredienser, till exempel kött i hamburgare, alltid ska anges. Det är ett mycket bättre skydd för konsumenten, säger Anna Göransdotter Nilsson.

Text: Malin Olsson