Dyr panering och lite fisk

Fiskpinnar är basen i många barnfamiljers mathållning förutom korven och köttbullarna. I butikernas frysdiskar finns en rad märken att välja bland, men Findus dominerar stort – företaget står för nästan hälften av de 3 400 ton fiskpinnar som säljs i Sverige varje år.

Prisskillnaderna är väldigt stora, visar vår granskning: från 22 kronor per kilo för fiskpinnar från lågpriskedjorna Willys och Lidl samt lågprismärket Euroshopper till 126 kronor per kilo för Findus Fish & Crisp.

Man skulle kunna tro att de dyrare fiskpinnarna innehåller större andel fisk än de billigare, men det är faktiskt tvärtom. I Fish & Crisp får du betala åtskilligt för paneringen. Den innehåller bara 48 procent fisk, medan en rad av lågprismärkenas fiskpinnar består till 65 procent av fisk.

– Fish & Crisp är inte en vanlig fiskpinne. Det är en panad på den, liknande den som finns på engelska Fish’n’chips, och den ingår i en serie med bland annat gourmetfiléer, säger Inger C Larsson, kvalitetschef på Findus.

Likafullt kallas den fiskpinne. Och flera av Findus andra fiskpinnar ligger också högt i pris, kring 70–80 kronor per kilo, utan att komma upp i lika stor andel fisk som lågprismärkena.

Vad får du då när du köper en dyrare Findus-fiskpinne?
– Kvaliteten på fisken. Du får renskurna filéer eller fiskfärs av hög kvalitet, säger Inger C Larsson.

– Det finns också olika kvalitetsklasser på fiskfärsen, A och B där A är den bästa. Kvaliteten kan du känna på smaken, men du ser den också på att den sämre fiskfärsen är gråare.

Rapsolja bästa alternativet

Rapsolja är det bästa alternativet för fettet som fiskpinnarna försteks i, både närings- och miljömässigt. Rapsoljan har ett bra förhållande mellan omega 3- och omega 6-fettysror, och rapsolja framställs i Sverige. Även solrosolja ger nyttiga fettsyror.

Men vad döljer sig bakom beteckningen ”vegetabilisk olja” som återfinns i ingrediensförteckningen hos fem av fiskpinnarna i vår granskning? Misstanken att det skulle vara den av miljöskäl starkt kritiserade palmoljan blir på Råd & Röns direkta fråga bekräftad av Inger C Larsson på Findus.

– Ja, vi använder lite palmolja i Fish & Crisp-fiskpinnarna för att få den rätta krispigheten. Vår målsättning är att vi senast inom två år ska kunna använda enbart miljöcertifierad palmolja, säger hon.

Findus alla övriga fiskpinnar innehåller rapsolja. Vi har även frågat Ica och Coop, men bakom deras ”vegetabilisk olja” finns ingen palmolja utan rapsolja respektive en blandning av solros- och rapsolja. Palmolja används i en rad konsumentprodukter. Framställningen av palmolja ligger bakom den snabba omvandlingen av tropikskog till plantager.

– Vi förordar inte en bojkott av palmolja; palmen är energieffektiv och odlingarna ger jobb i fattiga länder. Men produktionen måste ske på ett miljömässigt mer hållbart sätt än i dag, säger Lena Tham på Världsnaturfonden.

Findus miljökompenserar inte

 I väntan på att kunna köpa miljöcertifierad palmolja kan företagen i dag kompensera sig genom att handla gröna certifikat som stöder en mer hållbar odling. Det har till exempel Ica och Axfood förbundit sig att göra liksom kryddföretaget Santa Maria. Men den lösningen har Findus inte valt

Ska jag ha dåligt samvete för att jag steker fiskpinnar till barnen? Är pinnarna inte för feta?
– Visst är fiskpinnen fetare än ren fisk. Men om du panerar fisken själv blir den ju också fet, säger Lena Björck, nutritionist på Livsmedelsverket.

När man steker fiskpinnarna tillförs extra fett. Ett knep är att steka fiskpinnarna i ugn, då slipper man stekfettet. Fiskpinnen innehåller både bra och dåligt fett. Det är sämre fett i paneringen än i fisken. Omega 3-fettsyran DHA finns naturligt i feta fiskar som lax, sill och makrill. Barn behöver omega 3-fett för att bland annat hjärnan och synen ska utvecklas normalt.

– Vårt råd är att äta fisk två, tre gånger i veckan och att variera sorterna av både miljö- och näringsmässiga skäl. Vissa fiskar kan innehålla miljögifter medan andra fiskar kan vara utrotningshotade. Då fördelar man riskerna, säger Lena Björck.

Även de feta fiskarna är magra om man jämför med annat som barn tycker om, som korv och köttbullar. Stekt falukorv har till exempel en fetthalt på 25 procent medan stekta fiskpinnar har 13 procent fett.

– Det gäller att vänja barnen vid olika smaker och att smyga in även andra fiskrätter mellan fiskpinnarna. Det finns massor av olika fiskar att välja mellan, och de allra flesta som finns i vanliga butiker är bra både miljö- och näringsmässigt, säger Lena Björck.

Text: Cristina Farm

Här hittar du tabellen som avslöjar fiskpinnarnas innehåll (PDF ur nr 8/2010)

Förvirrande märkning

För fisk som säljs i sammansatta livsmedel gäller inte kravet på att fisksort och fångstområde ska anges. Ändå finns uppgifter om det på de allra flesta paketen. Det är bara Fishermans fiskpinnar från butikskedjan Matrebellerna som innehåller en anonym ”vitfisk” och Euroshoppers fiskpinnar som är gjorda av hoki av okänt ursprung.

 

-  Det här är en glädjande trend som gör miljövalet lättare. Allt fler frågar efter vilken fisk de köper och var den är fångad. Jag tror det kan vara svårt att sälja fiskrätter om inte ursprunget anges, säger Lena Wallin på Livsmedelsverket.

Findus har tre sorter med fiskpinnar som är MSCmärkta, den enda internationella miljömärkningen för vildfångad fisk. Företaget lanserar också en egen märkning, Fish for life.

– Förvirrande och något onödigt eftersom det kan uppfattas som en ekologisk märkning, tycker Ottilia Thoreson på Världsnaturfonden.
– Det finns redan så många märkningar för konsumenten att hålla reda på. Och det är inte en certifierad märkning utan ren marknadsföring, säger hon.

Världsnaturfonden har sedan flera år en konsumentguide där fisk grön, gulrespektive rödlistas. Med reservation för den anonyma vitfisken i Fishermans fiskpinnar finns ingen rödlistad fisk i fiskpinnarna i vår granskning.

– MSCmärkt fisk är det ideala. Torsk från Barents hav är också okej. Hoki bara om den är MSCmärkt, säger Ottilia Thoreson.

Mer tveksamt är det med hajmal, vanligen kallad pangasius, som snabbt blivit väldigt populär i Europa. Den odlas i Sydostasien, och myndigheternas kontroll av vattenbruken där är ännu inte tillfredsställande.

Text: Cristina Farm