Ställ diagnosen själv!

För att hemmatester ska fungera måste de vara enkla och säkra att utföra, och det ska vara lätt att analysera och läsa av resultaten, säger Olle Aspevall, överläkare inom vårdhygien i Stock holms läns landsting.

Det allra vanligaste självtestet är graviditets och ägglossningstest. Det är också de tester som är mest accepterade av sjukvården. Läkare och barnmorskor vill dess utom gärna att man testar för graviditet på egen hand innan man uppsöker mödravården.

Sedan några år tillbaka kan man även testa sig själv för klamydia, urinvägsinfektion och svampinfektion. Sverker Renlund, kategorigruppchef på apoteket, ser många fördelar med testerna.

Man kan göra dem i lugn och ro hemma, slipper boka tid och ta ledigt från jobbet och de avlastar vården. De förenklar även för dem som har långt till vårdcentralen.

Kräver kompetens

Olle Aspevall är mer tveksam till hemmatesterna, eftersom de ställer höga kunskapskrav på konsumenten:
– Det krävs en viss kompetens för att känna igen symptom och veta vilket test man ska ta. Om man väljer fel test och får ett negativt svar, kanske man dröjer med att kontakta vården. Då kan man gå längre tid med en obehandlad sjukdom, säger han.

Det finns även risker med att överbehandla åkommor som egentligen inte behöver behandlas. För en tid sedan lanserades också test för gluten- och laktosintolerans.

Laktostestet är ett dna-prov där man ser om personen har den genetiska variant som ger laktosintolerans. Testet för glutenintolerans är ett blodprov där man letar efter antikroppar som är kopplade till glutenintolerans.
– Testet för laktosintolerans ger svar med väldigt hög säkerhet. Glutenintoleranstestet är mer osäkert, säger Sverker Renlund. Det finns ingen riktigt bra, lättillgänglig markör för glutenintolerans. För att vara riktigt säker måste man göra en tarmbiopsi. Det test apoteket säljer får ses som en liten pusselbit, som i kombination med andra symtom, kan vara vägledande för om en person är glutenintolerant eller inte.

Håller inte måttet

Per Olcén, överläkare och professor i in fektionsimmunologi, har gjort en oberoende utvärdering av testet mot glutenintolerans, och tycker inte att det håller måttet.

I en studie med 420 patienter fick 53 av dessa positivt provresultat. Endast fem av dem var verkligen glutenintoleranta, vilket betyder att väl digt många fick ett falskt positivt svar.

Än värre var att testet gav negativt svar till sex personer som faktiskt var glutenintoleranta. De fick alltså ett falsktnegativt provsvar.
– Med en sådan här sjukdom gäller det att testet har hög sensitivitet, det vill säga att det fångar upp alla som har åkomman. Patienter ska inte lämnas med ett negativt provsvar när de i själva verket kanske är sjuka, säger Per Olcén.

Han anser att när det gäller glutenintolerans är det bättre att vända sig till vården.
– Det test som finns på marknaden i dag är inte tillräckligt bra, det behöver förbättras, säger han. Hur bra och pålitliga testerna egentligen är, kan vara svårt för konsumenten att avgöra. Det sker generellt sett ingen oberoende utvärdering av självtesterna, utan det gör tillverkarna själva.

Testerna ska ha en CE-märkning som visar att de är säkra, men enligt Läkemedelsverket är det tillverkarna som ansvarar för att de fungerar och att de har den effekt som tillverkaren påstår.

Enligt Olle Aspevall skulle det behövas en oberoende utvärdering av hur bra kunderna klarar av att genomföra testerna på ett korrekt sätt.
– Man skulle behöva bedöma användbarheten ur kundsynpunkt, men det krävs inte i dag.

Och sen då?

Frågan är också vad man gör med prov svaret? Många gånger innebär svaret att man ändå måste söka upp vården.

Om man testar positivt för urinvägsinfektioner till exempel, måste man ändå gå till läkare för att få antibiotika.
– Vården godtar inte ett test som man gjort själv. Och får man ett negativt resultat måste man också gå till läkare för att utreda vad som orsakade symtomen, om testet visade fel eller om det är något annat bakom. Då är det inte så stor nytta med testet, säger Olle Aspevall.

Han tror inte heller att de avlastar vården nämnvärt, eftersom man där ändå tar om tester som patienten gjort själv. Som konsument bör man också tänka över kostnaden.

Alla har ju betalat skatt för sjukvård, där de här testerna ingår, och köper man dem själv får man alltså betala dubbelt.
– Jämför kostnaden för ett test med vad ett besök på vårdcentralen kostar. Om de kostar nästan lika mycket får man mer för pengarna på vårdcentralen. Där får man både diagnos och läkemedel, och kanske fler tester om man skulle behöva det, säger Olle Aspevall.

Här är några tester du kan göra själv

(Alla prisuppgifter är från apoteket i augusti 2009)

Urinvägsinfektion

Testet mäter om det finns bakterier eller blod i urinen, som kan tyda på urinvägsinfektioner.
Pris: 96 kronor

Svampinfektion

Test för underlivssvamp. Visar testet positivt finns receptfria läkemedel att köpa. Men det är viktigt att endast använda läkemedel när man är säker på att man har svamp. Om man behandlar ett tillstånd som inte är svamp upprepade gånger kan man få långdragna och svårbehandlade symtom i underlivet.
Pris: 98 kronor

Klamydia

Ett prov för män och ett prov för kvinnor som skickas för analys till ett ackrediterat laboratorium. Eftersom klamydia är en sjukdom med anmälningsplikt är laboratoriet skyldigt att rapportera ett positivt svar till smittskyddsenheten i personens hemlandsting. Laboratoriet uppmanar personen att söka läkare.
Pris: 298 kronor

Glutenintolerans

Testar förekomsten av en antikropp som indikerar glutenintolerans. Ska endast användas som en pusselbit i diagnostiseringen av glutenintolerans, eftersom provet inte kan ge ett entydigt svar.
Pris: 169 kronor

Laktosintolerans

Laktosintolerans är i många fall ärftligt, och testet är ett dna-prov som tas från munhålan med en bomullspinne. Provet skickas sedan på analys. Analysen har enligt apoteket en säkerhet på 99,5 pro cent.
Pris: 263 kronor

Graviditet och ägglossning

Genom att mäta förekomsten av olika hor moner i urinen kan man fastställa om man är gravid, respektive när ägglossningen infaller.
Graviditetstest, pris: 72–115 kronor
Ägglossningstest, pris: 220–249 kronor för 7 st.