Tveksam tillverkning av trendiga telefoner

När Råd & Rön undersökte arbetssituationen och miljöpåverkan hos några av de största telefontillverkarna möttes vi av ett kompakt motstånd från företagen. Apple, HTC, Nokia, Blackberry och Sony Ericsson vägrade att svara på våra frågeformulär och ville inte låta oss besöka deras fabriker.

Det enda företag som var redo att samarbeta var Samsung, som både svarade på frågor och lät oss göra fabriksbesök. Även LG samarbetade till viss del men ställde in ett planerat fabriksbesök.

De flesta tillverkare av smarta telefoner får därför lågt betyg i vårt etiska test. De enda delar där tillverkarna generellt sett får bättre betyg är för deras företagspolicy och för information till konsumenterna. Tillverkarna har fina etiska riktlinjer och är bra på att prata om vad de gör, men när det väl kom till kritan ville de alltså inte visa upp hur det ser ut i verkligheten.

En anledning till att företagen är motvilliga till samarbete kan vara att tillverkningen den senaste tiden har kantats av skandaler. Tidigare i år kom det fram att minst nio personer begått självmord på en av de fabriker i Kina där bland annat Iphone tillverkas. Orsaken sades vara omänskliga arbetsvillkor med långa arbetsdagar och militärisk disciplin.

Efter skandalen bestämde sig företaget för att höja arbetarnas löner men meddelade samtidigt att de skulle flytta produktionen till Kinas inland, där lönerna är lägre. Aktivister i Hongkong uppmanade konsumenter att bojkotta Iphone, men sedan släppte Apple Iphone 4 och allt var som bortglömt.

Försämrad arbetsmiljö

Apple och Nokia har tidigare kritiserats för att ha brutit mot elektronikbranschens egen etiska kod. Enligt en rapport, Silicon Sweat Shops, som bland annat ligger till grund för vår utvärdering, ska företagens fabriker ha sparkat anställda utan anledning, tvingat dem att jobba 70 timmar i veckan och hållit inne löner om de inte arbetat övertid. Arbetarna hade blivit tillsagda att säga rätt saker när Apples inspektörer besökte fabriken.

Enligt undersökningen har arbetsförhållandena på mobiltelefonfabrikerna försämrats sedan 2006, främst på grund av att tillsvidareanställningarna ersatts av underleverantörer. I vissa fall var lönerna endast en tredjedel av levnadslönen, det vill säga en lön som det går att leva på, vilket gör att arbetarna tvingas jobba extra.

På grund av den höga omsättningen på mobiltelefoner har de även en stor påverkan på miljön. I västvärlden har mobiltelefonen en livslängd på mindre än två år. De är inte designade för att hålla längre, och man anses vilja byta ut dem med jämna mellanrum. Mobiltelefonerna innehåller många farliga ämnen, och rutinerna för att ta tillbaka och återvinna gamla apparater är ofta bristfälliga.

En livscykelanalys av mobiltelefoner visar att en av de mest kritiska faktorerna är den enorma mängd energi som går åt vid brytning av mineraler, tillverkning av komponenter och återvinningen av elektronisk utrustning.

Omstridda metaller

Kritik har också framförts för att mobiltelefonerna innehåller konfliktmineraler, det vill säga mineraler som kommer från konfliktområden. Tenn, tantal, tungsten och guld är vanliga mineraler i mobiltelefoner ,och de bryts bland annat i krigsdrabbade östra Kongo.

Det finns de som befarar att jakten på de åtråvärda mineralerna underblåser de blodiga konflikterna där. Organisationen Swedwatch kom i höstas ut med en rapport om konfliktmineralerna, och de anser att det finns mycket kvar för mobilföretagen att göra.

– Främst måste de arbeta med att öka spårbarheten så de vet varifrån mineralerna kommer. Sedan måste de försäkra sig om att mineralerna inte kommer från de mest militäriserade gruvorna och att man undviker att gynna kriget, säger Kristina Areskog Bjurling på Swedwatch.

Som konsument är det lätt att känna sig maktlös inför rapporter om hur de saker vi köper bidrar till miljöförstöring och dåliga arbetsförhållanden. Men Kristina Areskog Bjurling menar att det intresse som man som konsument visar för hur varorna produceras ändå kan påverka.

– Ju mer uppmärksamhet de här frågorna får, desto viktigare anses de. De som arbetar med CSR-frågor har ofta motståndare inom sina egna företag, och ju mer man som CSR-chef kan visa att konsumenter bryr sig, desto mer resurser kan man få för sitt arbete, säger hon.

Text: Annika Berge