Hoppa till innehållet

De har tröttnat på stereotypa barnkläder

Rosa och katter på flicksidan – svart och ­dinosaurier på pojksidan. Valen är tydliga för den som vill köpa kläder till barn eller ­barnbarn. Men vissa väljer att gå mot strömmen.

Publicerad

 Anki Färeborg och Sophie Almlöf hoppas att fler butiker ska sluta dela upp kläderna efter kön.

Sophie Almlöf är mamma till två pojkar på 3 och 7 år. Hon upplever att butikernas barnkläder blir allt mer stereotypa.
– Det är My Little Pony, Frost och katter på tjej­avdelningen, och Spiderman, ­minioner och dinosaurier på killavdelningen. När jag var liten kunde man ha allt. Nu ­handlar det inte bara om färg, utan även om ­volanger och storlekar, säger hon.

Vi träffar Sophie Almlöf i ­Stockholm City, tillsammans med ­kollegan Anki Färeborg. De jobbar tillsammans på en förskola som arbetar normmedvetet, och de reflekterar mycket kring barn och genus. Anki Färeborg, som är mormor, tycker också att det är trist med ­könskodade barnkläder.
– Det är väldigt stereotypt generellt. Jag ­reagerar på att de har pojk- och flickkläder på olika sidor. Man ska inte behöva tänka på om man har en Kalle eller en Emma hemma, säger hon.

Sophie Almlöf och Anki Färeborg är inte ­ensamma om att reagera mot könsstereotypa barnkläder. De senaste åren har vi sett tidningsrubriker som “Nya ilskan mot H&M:s barntröjor” eller “Kritik mot könsstereotyp ­marknadsföring på Lindex”. Och för snart två år sedan slutade Åhléns att sortera barnkläder efter kön.
– Det är en skön grej att någon visar att det går att göra så. Det går inte att gå in där och tänka “nu ska jag ha en t-shirt till en kille”, säger ­Sophie Almlöf.

Det finns också ett gäng mindre butiker och ­märken som säljer unisexkläder – ofta i ­färgglada mönster. Villervalla är en av de större bland dessa.

Sophie Almlöf handlar ändå mycket från till exempel H&M. Men mixar då från både kill- och tjejavdelningen.
– Jag försöker motverka att det blir stereotypt. Så fort mina söner pekar på något med My Little Pony på, så får de det, säger hon.

Villervalla är en av butikerna som inte har någon pojk- och flickindelning på kläderna.

Anki Färeborg, som fick sina barn i början av 90-talet, känner ändå att vi långsamt blir allt mer medvetna om genus och vad kläder betyder.
– Jag tror att vi tidigare börjar lyssna på vad barnen tycker om. Mitt barnbarn valde en ­knallrosa hjälm, och hans pappa dissade inte det valet. Det tror jag däremot att min man hade gjort om min son velat ha rosa när han var liten, säger hon och berättar att det aldrig var ett alternativ för dem att klä barnen i något annat än typiska kill- och tjejkläder.
– Vi klädde vår dotter i rosa, lila och ­ljusgult från topp till tå. Vi hade inte ens något ­ljusblått. Och vi hade en syrenrosa vagn, berättar Anki Färe­borg, som först långt senare började ­reflektera kring barn och genus.

Men intresset för könsneutrala barnkläder är inte nytt, utan verkar snarare ha gått i vågor ­genom åren. På 1970-talet var unisexkläder ­populära för både barn och vuxna. Det var också på då som Polarn och Pyret och deras randiga unisexkläder föddes. Ett företag som på ­senare tid har fått kritik för att kläderna blivit för ­könsindelade.

Kristina Henkel är utbildare i jämställdhet och normkreativitet på förlaget Olika, och har bland annat skrivit boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2”. Hon tycker att det är viktigt att reflektera över barnkläder och genus.
– Det är lätt att tänka att det är ytligt med kläder, men det är det inte. Kläder är en del av ojämställdheten, säger hon.

 

Barnkläder i ett av H&M:s skyltfönster. "H&M har ju alla färger, men det är väldigt uppdelat", säger Sophie Almlöf.

För att tydliggöra använder hon ett exempel med två linnen. Det ena linnet är rosa med en snäll katt som säger ”mjau”. Det andra linnet är grått med en farlig katt som säger ”grr”. Kristina Henkel menar att barnet med det grå linnet kommer att få färre kramar.

– Under en vecka, en månad eller ett år så blir det väldigt stor skillnad på kramkontot. Det lägger grunden till hur vi lär barn om känslor och också om närhet, säger Kristina Henkel, och fortsätter:
– Idéer om vad barn ska ha för kläder och vad de ska tycka om att leka med, påverkar också hur barnen lär sig lösa konflikter. Barbie ­skjuter inte ner en annan Barbie för att hon inte får låna ­läppstiftet. Medan Spiderman och ­andra ­actionfigurer löser konflikter med våld, så ­förhandlar Barbie och blir mästare på diplomati.

Kristina Henkel tycker att det är en bra idé att besöka både kill- och tjejavdelningen i butikerna. Att handla på nätet är ett annat tips. Något som också är viktigt är att tänka på hur man pratar om barnens kläder.
– Vi kan ladda plaggen med nya saker. Säg ”vilka snabba tajts du har, de där verkar bra att klättra i träd med” eller ”oj, vad arg den där ­dinosaurien är, varför tror du att den är det?”

Tre butiker utan pojk- och flickavdelning

  1. Hur tänker ni kring barnkläder och genus?
  2. Vilka reaktioner får ni?

Åhléns

Har tagit bort ­könsindelningen på ­barnavdelningen

  1. ”Från att tidigare ha delat upp barnkläder i flick- och pojkavdelningar har vi sedan snart två år organiserat avdelningen efter storlek. Vår utgångspunkt är att vi tycker att kunderna själva ska få välja vad de vill köpa, i en miljö som snarare fokuserar på barnets personlighet och lekstil än kön.”
  2. ”Det är många kunder som säger att de uppskattar storleksindelning, och det är vi glada för. Vi får också höra att man upplever att det kan vara svårt att hitta det man söker och det är något som vi behöver jobba på att bli bättre på framöver.”

Villervalla

Har mönstrade och färgglada barnkläder tänkta för alla.

  1. “Vi tycker att barn passar i regnbågens alla färger och våra kläder passar alla barn, oavsett kön. Passformen är gjord för att passa både killar och tjejer. Kollektionerna designas och presenteras efter färgtema, i stället för att delas upp i pojk- och flickkollektioner, så att barnen själva får välja vad de gillar.”
  2. “Kunderna är positiva till våra färgglada kläder. Många tycker att det är befriande att vi inte har någon flickavdelning, där de ofta upplever att många av plaggen är opraktiska och har smal passform. Eller en pojkavdelning, där majoriteten av kläderna ibland upplevs vara i mörka och dystra färger.”

Me and I

Säljer färgglada unisexkläder för barn via hemförsäljning

  1. “Vi tillverkar kläder i svensk design i lekfulla mönster. Vi strävar efter att så många plagg som möjligt ska vara könsneutrala och har därför valt en rak passform. Det bidrar till en längre livslängd på plaggen, eftersom man kan spara kläderna bland släkt och vänner oavsett om det är till pojkar eller flickor.”
  2. “Vi finns på fyra marknader och har med tiden insett att synen på vad som är ­könsneutralt ibland skiljer sig från vår. Att en rosa body med färgglada undulater inte kan upplevas som unisex är för oss otänkbart. Vi anser att könsneutraliteten framför allt sitter i passformen, inte i färgkombinationen som i slutändan trots allt är personlig.”