Hoppa till innehållet

Pia Fridén: Jag är en råtta i butiken

Krönika ur Råd & Rön nr 4, 2016.

Publicerad

Sparsam, arbetsam, praktisk. Sådan är hon. Råttan. Och sådan är jag. Jag är råttan personifierad, nej, mer än så – jag ÄR en råtta. I alla fall enligt det kinesiska horoskopet, där tolv djur, och inte stjärntecken, bestämmer egenskaper och öde. Och om jag får säga det själv är jag ett riktigt praktexemplar. Detta visar sig inte pia fridénminst när jag konsumerar.

Vi råttor är utmärkta på att hantera pengar och kan på långt håll nosa upp extrapriser och reor. 30 procent, halva priset och 70 procent. Kort datum. Passa på! Så här kan det gå till: På väg hem från träningen, med ryggsäcken full av svettiga kläder, ska jag bara gå in en sväng i butiken för att köpa fintvättmedel. Jag kommer ut ur affären med sprängfylld ryggsäck, två tunga kassar och ett knippe tulpaner under armen. I stället för ett paket tvättmedel har jag köpt fem. Inte för att jag behöver det, men säg den rådis som kan motstå fem förpackningar tvättmedel för 99 kronor. Eller två broccoli för 15 kronor, tre vitlökar för 18 kronor, två påsar valnötter för 120 kronor, och så vidare. Och eftersom det aldrig skulle falla mig in att köpa en påse har jag vänt upp och ner på den som träningsplaggen låg i. Det räckte ju inte med den kasse som jag alltid bär med mig. När jag går mot tunnelbanan känner jag mig mer som en åsna än en råtta. Jag drar ner mössan långt över huvudet och hoppas att ingen ska känna igen mig.

Väl hemma börjar arbetet med att hitta plats åt alla fynden. Det är ju redan tämligen proppfullt i kylen, skafferiet, skåpen och frysen. I källaren och på vinden. Helt i enlighet med mina gnagaregenskaper jobbar jag ständigt med att fylla förråden. Det kan ju bli knapert framöver, man vet aldrig. När jag är klar med instuvningen går frysen varken att öppna eller stänga, och köksskåpen bågnar. Det är arbetsamt att vara råtta, men jag känner mig ändå nöjd. Problemet är bara att jag måste äta som en häst de närmaste dagarna, om inte de nedsatta färskvarorna med kort datum ska bli hälsovådliga till och med för en råtta. Att slänga är naturligtvis otänkbart. Här lämnas inte en smula.

Ändå kommer de hit, de andra hungriga råttorna. Gräver sig upp genom hål i gräsmattan och försöker pressa sig in genom ventiler. Hur många gånger skadedjursfirman än är här hjälper det inte. Råttorna fortsätter komma. Kan det bero på släktskapet?

Text: Pia Fridén

Foto: Mattias Ahlm, Sveriges Radio