Jonas Cramby är författare och journalist.
När den franske munken Pierre Perignon var med och utvecklade champagnen ska han ha provsmakat en särskilt lyckad sats och utbrustit: ”Kom fort. Jag smakar stjärnorna!”
Ända sedan dess har småalkoholiserade lustigkurrar tävlat om vem som kan leverera klyftigast champagnecitat till eftervärlden. Coco Chanel lär till exempel ha sagt att hon ”bara dricker champagne vid två tillfällen: när hon är kär och inte”. Winston Churchill påminde sina mannar under första världskriget om ”att det inte är Frankrike vi slåss för, det är för Champagne”. Medan den brittiske författaren och psykedelikern Aldous Huxley menade att champagne smakar ”som ett äpple, skalat med en stålkniv.”
Kanske är det på grund av alla berömda citat som champagne blivit världens mest ikoniska, mytomspunna vinsort. Men även om champagne anses vara en glamourös dryck för eliten borde den vara lika folklig som lådvin.
Den gillar till exempel att hänga med en del riktigt vulgära typer. Den friska syran i en bra, torr champagne skär nämligen igenom fett och sälta lyfter champagnens brödiga smaker. Detta gör att chips, popcorn, kex och regelrätt skräpmat påfallande ofta fungerar alldeles utmärkt med ett glas champagne. När Paul Giamatti i filmen Sideways dricker upp sin sparade flaska 1961 Cheval Blanc ur en pappmugg på en hamburgerkrog borde han alltså egentligen ha valt en, säg, flaska 1996 Krug Clos du Mesnil i stället? Potatischips är en klassiker till skumpa och jag känner till flera vinnördar som på allvar menar att McDonalds pommes med extra salt är den ultimata matchningen. Detta gör så klart att champagne är perfekt att bjuda på när man inte pallar laga mat. Lyxen står ju drycken för och den passar ändå bäst till snacks. Och om man som middagsvärd slipper spendera kvällen i köket missar man inte heller något av allt det roliga som oundvikligen dyker upp vid champagnekonsumtion.
Men det är inte bara smaken som gör champagne så lättklunkat. Utan också hur man dricker den. Det är, när man tänker på det, en av våra minst formella drycker. När man dricker bubbel vill man inte fjättras vid ett bord eller begränsas av bestick. I stället uppmuntar champagne till att småplocka i sig maten med händerna, vanka omkring, småskoja och spexa. Champagne passar utmärkt att dricka medan man gömmer sig i hallen med en ny bekantskap eller sitter på armstödet på soffan och spela Super Smash Bros med värdparets son.
Det finns heller inget som är lika synonymt med en stunds förhöjd levnadskänsla som champagne. När man tar bort folien och lossar bygeln glider vardagen automatiskt bort och lägger sig på golvet som ett par smutsiga jeans. Det är den perfekt associativa drycken, det kvittar om man har på sig mysbyxor och sitter framför Lyxfällan – när man dricker champagne firar man alltid något, även om det bara är att man dricker champagne.
Och det kanske skulle kunna bli mitt klyftiga champagnecitat?
Jonas Cramby är författare och journalist. Han är aktuell med guideboken Stockholm för foodisar.
Här är mitt...
… bästa köp: En otroligt vacker japansk tekanna som egentligen var alldeles för dyr, men som jag använder varenda dag och som fortfarande skjuter små glädjepilar i mig varje morgon.
… sämsta köp: Ett bananfodral i plast.
… drömköp: Ett lantställe med jordkällare för matprojekt och champagne!
Detta är en krönika, vilket innebär att de åsikter som uttrycks är skribentens egna.