”Facebook är vår tids sorgband”

Idag använder 83 procent av alla svenskar från tolv år och uppåt sociala medier, och över hälften – 63 procent – använder sociala medier varje dag. Vanligast är fortfarande Facebook som 76 procent använder. I takt med att sociala medier har blivit en del av vår vardag har det uppstått ett behov av att hantera den information som finns där efter att användaren gått bort.

I början av Facebooks tid låg profilen bara kvar och vännerna kunde få uppmaningar om att gratulera den bortgångne på födelsedagen. Efter­som anhöriga tyckte att det här var obehagligt uppmanade Facebook användarna att ge inloggningsuppgifterna till en person de litade på, som sedan kunde ta bort kontot om det behövdes. Men i dag finns det även möjlighet att göra om sidan till en minnessida, där anhöriga kan dela minnen med varandra.

– Vi människor behöver ritualer, det finns i alla samhällen och kulturer. Nu när vi tillbringar mycket tid på sociala medier behövs ritualerna även där, säger Charlotte Frycklund, som arbetar som präst på sociala medier inom Svenska Kyrkan sedan ett år tillbaka.

Hon tycker att alla ska berätta för anhöriga vad de vill ska hända med deras konton när de går bort och anser att det är en bra idé att göra om Facebooksidan till en minnessida, där anhöriga kan få sörja.

Som sociala medier-präst har Charlotte Frycklund hand om Svenska Kyrkans nationella Facebook- och Twitterkonto, och finns där för att svara på frågor och möta människor. Hon säger att människor sörjer också på sociala medier och att dessa kan vara ett verktyg att hantera sorgen.

– På sociala medier kan man samla människor som inte skulle ha samlats geografiskt. Rent rituellt, som präst, skulle det vara bra om man kunde erbjuda en samlingsmöjlighet på årsdagar, till exempel ”klockan sex tänder vi ett ljus”. Ibland har man inte tid att åka i väg, men man kan dela en stund av stillhet. I dag kan man på Facebook ha insamlingar till ett välgörande ändamål på sin födelsedag, det skulle vara bra om man kunde göra det till någons minne också, säger hon.

Charlotte Frycklund har själv erfarenhet av att gå igenom en stor sorg. År 2002 förlorade hon sitt förstfödda barn när det vara var några ­dagar gammalt. Hon säger att hon då fann stöd på internet.

– Jag kände ingen som hade förlorat ett barn, men på nätet fanns de. I dag finns det Facebookgrupper för olika sörjande. Där finns grupper för dem som har förlorat ett barn eller en anhörig till självmord. Jag tycker inte att man ska vara rädd för att använda sociala medier för att hantera sin situation. Du kan prata med någon som har haft samma upplevelser som dig och det finns alltid någon där, även mitt i natten, säger hon.

Det är lätt att avfärda sociala medier som ytligt och det kan kännas futtigt att klicka tumme upp eller hjärta till en vän vars nära anhörig har gått bort. Men Charlotte Frycklund tycker inte att det är banalt att skicka ett hjärta.

– Jag tror att de där hjärtanen är ett kitt som tar oss igenom sorgen. Det blir lättare att prata med någon om man har skickat det där hjärtat. När vår son dog var det nästan så att vi gick över till andra sidan gatan för att undvika att prata med någon som inte visste vad som hänt. Facebook är som vårt nya sorgband, ett sätt att tala om för människor att man har sorg, innan man ses. Då slipper man det råa ögonblicket, med rösten som inte bär när man ska berätta. Det kan också vara lättare för folk att ta kontakt på Facebook, man känner inte att man stör utan den anhörige kan svara när den känner för det, säger hon.