Positivt och negativt med solen
När vårsolen börjar lysa vänder vi ansiktet uppåt. Det är ju så skönt efter den långa, mörka årstiden - fast varningsklockorna ringer. Solen är farlig, hudcancerfallen ökar. Men vi behöver ju D-vitamin. Vågar vi sola?
Trots all information om solens farlighet solar vi, och reser utomlands året runt för att fånga solstrålarna. Vilket resulterar i att antalet fall av hudcancertyperna malignt melanom och skivepitelcancer ökar med 5 – 6 procent per år. Nära tiotusen svenskar drabbades 2014 av dessa cancerformer, dessutom fick 47 500 basalcellscancer. Basalcellscancer är inte lika allvarlig, men kan ge svårläkta sår, ofta i ansiktet och på öronen.
– Tyvärr ser vi alltså att antalet fall av malignt melanom ökar, men dödligheten sjunker inte, säger Olle Larkö, hudläkare och professor vid Sahlgrenska akademin i Göteborg.
– Det är en svårbehandlad cancerform.
– Ljushyllta personer med många hudprickar ligger i riskzonen, betonar han. Och givetvis ska vi skydda barnen, helst med kläder.
Kläder i stället för solkräm är något som Olle Larkö rekommenderar. Och gärna något på huvudet:
– Keps eller solhatt är bra. Om du har bra självkänsla och törs visa dig i en töntig tropikhjälm så skyddar den faktiskt mycket effektivt!
Samtidigt påpekar Olle Larkö att vi mår bra av att sola måttligt.
– Men man ska inte uppträda dumdristigt, säger han. Ska man jämföra med rödvin som också har både positiva och negativa effekter kanske det är nyttigt med två glas sol om dagen.
Olle Larkö seglar själv på Västkusten varje sommar, och har gjort så sedan barnsben. Och han erkänner att han tycker att det ser fräscht ut med lite solbränna.
– Det går inte att komma med skräckpropaganda, man kan inte leva efter det, säger Olle Larkö.
En stund i solen är alltså bra för oss – ungefär en kvart om dagen, helst på förmiddagen eller sena eftermiddagen. Cancerfonden rekommenderar att vi håller oss i skuggan mellan klockan 11.00 – 15.00, då solen är som starkast.
Solfakta
Solen är förutsättningen för liv på jorden och ger oss ljus, värme och ultraviolett strålning. Strålningen är av tre slag: UVA, UVB och UVC.
UVA når djupt ner i huden och gör den mörk. UVB tränger inte lika långt ner och är den typ av strålning som ger oss brännskador. Men UVB startar också produktionen av D-vitamin i huden, gör den tjockare, ökar mängden pigment och ger oss ett visst skydd. UVC-strålningen når inte jorden, den absorberas av atmosfären.
UV-index är ett mått på solens styrka, och visar hur stor risken att bränna sig är. En solig dag i Sverige är UV-index 5 – 7. Ett av de högsta UV-index som observerats i bebodda trakter, 17, uppmättes i västra Australien.
En viss solbränna ger huden ett naturligt skydd. Men detta skydd utvecklas inte vid solariesolning, eftersom strålningen från rören inte har samma sammansättning som solstrålarna. Du kan alltså inte ”grunda” inför sommaren med solariesolning. Solariesolning stimulerar inte heller D-vitaminproduktionen på samma sätt som solen.
Världshälsoorganisationen, WHO, klassade 1992 UV-strålning som cancerframkallande. 2009 klassades alla sorters UV-strålning, även den i solarium, som cancerframkallande.
På vintern är solen för svag i Sverige för att vi ska producera D-vitamin i kroppen. Vissa livsmedel, som mellanmjölk och margarin, berikas därför med vitaminet. D-vitamin finns naturligt ibland annat fet fisk, torskleverolja och ägg.
Källa: Strålsäkerhetsmyndigheten