Hoppa till innehållet

Tränaren stack med pengarna

Att ha en personlig tränare blir allt populärare. Oftast fungerar det bra, men om tränaren bryter mot avtalet kan det vara svårt att få rätt.

Publicerad

Lisa i Bromma och två av hennes väninnor genomförde i höstas en sex veckor lång boot camp under ledning av en personlig tränare (PT). Boot camp är en hård träningsform där du är utomhus och genomför tuffa fysiska övningar, alltid i grupp. Tjejerna var nöjda med den första campen, och när PT:n föreslog att de skulle fortsätta med inomhus­träning under vintern sa de ja. Men när den omgången skulle börja dök tränaren inte upp, trots att de hade betalat i förskott.

– PT:n var väldigt angelägen om att få en första delbetalning snabbt, säger Lisa. Vi kom överens om att skicka honom 1  600 kronor via Swish. När det var gjort började problemen.

Tränaren sköt upp starten för träningen flera gånger. Via tät sms- och mejlkontakt kom man överens om att vänta tills i januari, eftersom PT:n påstod att den gymlokal de skulle hålla tillhantlar i hade blivit vattenskadad.

– Men i mitten av januari kom han med nya förslag, och ville att vi skulle köpa gymkort på en annan anläggning och träna med honom där, berättar Lisa. Då tröttnade vi och ville ha pengarna tillbaka. Men några pengar kom aldrig, och han hörde inte av sig igen.

Den första campen arrangerades i företaget Xtremefits namn. Fortsättningen skulle dock skötas av tränaren personligen.

– Även om vi hade gjort upp ett avtal direkt med honom mejlade vi Xtremefit för att höra vilket ansvar de tar för tränarna de anlitar. Men vi har inte fått något svar.

Råd & Rön har sökt Xtremefit, men företaget visar sig ha gått i konkurs. Xtreme­fits ägare ringer senare upp. Han beklagar att träningsdeltagarna blev lurade, men säger att företaget inte kunde ta ansvar för en PT som erbjöd träning på egen hand.

Vad kan man göra i ett sådant här fall?
– Det här är ett klart fall av avtalsbrott. Och det har ingen betydelse om tränaren agerar som privat­person eller egen företagare, avtal ska hållas, säger konsumentvägledare Maria Wiezell, som råder Lisa att gå direkt till Krono­fogden och ansöka om betalningsföreläggande.

– Det kostar visserligen 300 kronor, men det kan det ju vara värt. Såvida inte den här personen har ett antal skulder och betalningsförelägganden på sig sedan tidigare, då är det kanske inte troligt att tjejerna får tillbaka sina pengar.

Maria Wiezell vet att många personliga tränare erbjuder träning direkt, utan att vara knutna till
ett gym.

– Det kan givetvis fungera bra, men det kan vara tryggare att ha ingått avtal med ett väletablerat företag. I ett enmansföretag är de ekonomiska förhållanden kanske inte lika stabila, och företaget kan sakna ansvarsförsäkring, säger Maria Wiezell. 

– Är du inte nöjd med innehållet i träningen måste du ha klara bevis för att den skiljer sig från vad som har avtalats för att du ska kunna säga upp avtalet. Sådana brister kan till exempel vara att tränaren inte har den utbildning hen har påstått, att hen alltid kommer för sent eller inte tar upp så många moment i träningspassen som har utlovats.

Lisa har varit i kontakt med Krono­fogden, men det är lång handläggningstid, och hon har ännu inte fått svar.

 

Fotnot: Lisa vill inte ha sitt efternamn med i artikeln.