Råd&Rön använder cookies för att förbättra upplevelsen av webbplatsen.

Jag accepterar

Ingen hemma – det får Lars sota för

Med bara några få dygns varsel meddelar sotaren att han ska komma på besök. Är man inte hemma då, på utsatt dag och klockslag, tvingas man betala en ombokningsavgift för ett nytt besök.

– Är det rimligt? undrar Lars Fallberg, villaägare i Göteborg.

Torsdagen den 29 december, mitt under mellandagarna, får Lars Fallberg ett brev från sin lokala sotare. Där står det att han ska hålla sitt hus tillgängligt för sotning under ett par utsatta timmar på tisdag nästa vecka. Lars Fallberg är kritisk:

Lars Fallberg– Vad kan man egentligen kräva för framförhållning av en sotare? Om jag inte håller mig hemma blir jag tvungen att betala tilläggsavgift, eftersom ju sotaren då är tvungen att göra ett extrabesök. Jag förväntas hålla mig hemma, men tänk om jag hade varit bortrest eller inte kunnat vara hemma av andra skäl?!

– Och hur är det med konkurrensen, finns det över huvud taget någon? Knappast. Det är kommunerna som sätter priserna och som utser vilka företag som ska få ensamrätt att sköta sotning och brandskyddskontroller.

Gamla regler

I Göteborg, som är indelat i flera sotningsdistrikt, vänder man sig till räddningstjänsten om man har frågor. Mikael Håkansson är handläggare där. Han säger att företagen tillämpar samma prislista, och på frågan om när sotaren senast måste meddela sitt förestående besök svarar han:

– Två arbetsdagar för villor och fem dagar för lägenheter. Det är gamla regler som fastställdes av Kommunförbundet (nuvarande Sveriges kommuner och landsting, SKL).

Mikael Håkansson, som faktiskt själv har arbetat som sotare, tycker även han att det är för kort tid.

– Om man är sjuk eller liknande tycker jag att det är orättvist att debitera extrakostnader för uteblivet besök. Vi har själva förordat att det ska vara tio dagar, vilket i en undersökning visat sig vara det optimala. Tre veckor är för lång tid, då hinner kunderna glömma bort det, medan en vecka är för kort.

– Men nu är reglerna som de är. Samtidigt tycker jag förstås att man som sotare måste vara lite smidig och lyhörd för vad ens kunder har för önskemål.

Pärlbandsprincipen

Det är alltså kommunerna som har rätt att föreskriva om sotningsavgifter och hur dessa ska tillämpas. Men det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som utfärdar allmänna råd för hur ofta sotning ska ske beroende på typ av anläggning. Och de förklarar – i likhet med vad Lars Fallberg fick förklarat av konsumentvägledare – att branschen tillämpar den så kallade pärlbandsprincipen.

Det vill säga: ”Genom att planera arbetet så att ett område åt gången görs klart hålls kostnaderna per besök nere. Det är därför som du inte, till samma låga kostnad, själv kan bestämma dag och tid för sotarens eller brandskyddskontrollantens besök.”

– Konkurrensen är åt skogen. Jag har inte ingått något avtal med ”min” sotare, ändå ingår jag automatiskt som kund i dennes balansräkning, säger Lars Fallberg.

Då Lars Fallberg bor i villa, och inte lägenhet, betalar han ett fast pris och inte ett timpris för sotningen. Hans senaste sotarbesök kostade honom 578 kronor och varade i cirka 15 minuter.

Text: Pontus Ohlin

 

Prenumerera
prenpuff

Få tillgång till allt

 10 nr av tidningen.
 Alla tester på webbplatsen.
 Läs tidningen digitalt.

     Beställ här >>