Hoppa till innehållet
Läs mer

Orimligt långa avtal

Publicerad

Skriv aldrig under ett avtal som du inte har läst igenom. Det är en bra regel som allt oftare är svår att följa. Det finns exempel på avtal vid köp på internet som är hela 42 sidor långa.

De flesta som har handlat något på internet känner igen den lilla rutan med avtalsvillkor som ska klickas i innan köpet kan gå igenom. Den ploppar upp när man köper flygbiljetter, när Itunes uppdaterats det allra minsta och när man ska installera nya program på sin dator.

Villkoren ska självklart läsas igenom innan de godkänns, men det är lätt att krokna inför ett avtal på 42 sidor – som i fallet med Itunes när tjänsten nyligen hade uppdaterats. Oftast är avtalen inte särskilt enkla att traggla sig igenom heller; de kan vara skrivna på en byråkratisk svenska, om de nu är skrivna på svenska alls.

Frågan är om det är rimligt att man som konsument ska behöva spendera större delen av en eftermiddag med att läsa avtal så fort man vill köpa något via internet.

Avtalsterror

En av dem som har tröttnat på de extremt långa avtalsvillkoren är Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter.

– I det praktiska vardagslivet är det i stort sett omöjligt att läsa igenom allt som man skriver på, säger han. Jan Bertoft har tidigare uttalat sig kritiskt mot de flera sidor långa avtalen, som han kallar ”avtalsterror”.

– Det har blivit ett slags amerikansk friskrivningskultur, där företagen ska gardera sig mot allt. Men vi har ju lagar som täcker det mesta som står där. Till exempel kan det stå i avtalen att man inte får piratkopiera. Det har vi redan en lag mot i Sverige, säger han.

Lång text för litet köp

Faktum är att avtalen för att köpa en app för några kronor ofta kan vara både krångligare och längre än de avtal man skriver på när man köper en villa.

– Avtalen när det gäller att köpa en mp3-fil är mer komplexa än vad de är när du lånar pengar på banken, eftersom avtalen är skrivna utomlands och ska gälla för hela världen. De är kanske skrivna för en annan rättstillämpning, som till exempel i USA där man måste skriva upp varenda detalj som ska gälla, säger Marek Andersson, jurist på Konsumentverket.

Resultatet av dessa långa avtal är att vi konsumenter slutar att läsa igenom dem. Företagen själva hymlar inte med att de flesta av deras kunder inte kommer att bekymra sig om att läsa igenom dem – oftast går det att klicka för rutan med ”godkänd” utan att ens behöva ta omvägen via själva texten. Men Marek Andersson tycker att man ska läsa igenom allt.

– Jag rekommenderar att man åtminstone ögnar igenom avtalet innan man skriver på. När du klickar i rutan godkänner du allt vad näringsidkaren trycker på dig i form av olika klausuler och villkor. Om det är skrivet på ett sådant sätt att du inte förstår vad som står där, eller om det innehåller märkliga klausuler, är det då ett avtal du vill skriva på? Det tar kanske bara någon minut att ögna igenom, och det kan man spara mycket bekymmer på, säger han.

Men är det inte ganska självklart att man inte upptäcker det finstilta bara genom att ögna igenom ett avtal? Och 42 sidor tar knappast en minut även om man skumläser.

– Den tid du ägnar dig åt att läsa igenom avtalet kan du spara på att du slipper att sitta och bråka med kundtjänsten eller på annat sätt försöka lösa problemet om det går snett senare.

Svagt knep

Marek Anderssons råd till oss konsumenter är att vi ska utnyttja vår konsumentmakt och helt enkelt avstå från köp av produkter med för långa och krångliga avtal.

– Om tillräckligt många gör det har det effekt, säger han.

Det håller inte Jan Bertoft med om.

– Att utnyttja sin konsumentmakt är ju så lagom lätt i de här fallen. Om en konsument avstår från att köpa något av den anledningen får ju inte företaget reda på det. Konsumentmakten är ett svagt vapen i det här fallet, säger han.

Han vill i stället att företagen alltid ska ha en sammanfattning av de viktigaste punkterna i avtalen som är lätt för konsumenten att ta till sig.

– Företagen behöver sanera bland avtalen, så de blir färre, kortare och mer begripliga, säger han.

Text: Annika Berge