Hoppa till innehållet

Hyra kläder – gammalt säljknep i ny kostym

2019 blev året då klädbranschen hakade på idén om hyrplagget för att trolla bort vår stora klädshoppande och bidra till en mer hållbar konsumtion. Men är det verkligen så enkelt?

Publicerad

På en ställning i ena hörnet av Gina Tricots butik i Nordstan i Göteborg hänger en rad identiska svarta, fluffiga toppar. Ovanför sitter en skylt: ”Rent your party outfit” – hyr din feststass. För att hyra ett plagg betalar man fullpris, men i kassan skriver man under ett kontrakt som gör att man kan lämna tillbaka plagget inom en vecka och få tillbaka halva kostnaden. Lämnar man tillbaka plagget mellan en och två veckor efter att man har hyrt det får man tillbaka 40 procent. Efter två veckor går det inte längre att återlämna plagget.

I maj blev den här Gina Tricot-butiken pilotbutik för att testa företagets idé att erbjuda uthyrning av kläder ur den vanliga kollektionen. Uppmärksamheten i media blev ganska stor och det är nog en av orsakerna till att kunder har frågat om uthyrningen, säger en av tjejerna som jobbar i butiken. Och visst är det kunder som har hyrt.

– Men många har behållit kläderna, säger hon.

Ungefär en handfull ”hyrplagg” har butiken hittills fått tillbaka, uppskattar hon. Men ingenting av det som hänger framför oss på ställningen – toppar, klänningar och jumpsuits – har varit uthyrt. Bakom kassan har de några returnerade plagg som de ännu inte bestämt om de ska tvätta och hänga ut eller inte. Men tanken är ju att man ska kunna hyra plagg flera gånger, betonar tjejen i butiken.

Fler vill hyra

I Svensk Handels hållbarhetsundersökning 2018 sa 24 procent av de tillfrågade att de planerade att hyra något det kommande året, jämfört med 10 procent 2017. Men de som säger att de faktiskt har hyrt är betydligt färre. 2018 uppgav bara 2 procent att de hyrt vardagskläder och något fler att de hyrt festkläder.

Källa: Svensk Handels hållbarhetsundersökning 2018

Hyrkläder är egentligen ingenting nytt. Högtidskläder har man kunnat hyra i decennier och olika typer av ”klädbibliotek” har funnits länge. Klädmärken har också bedrivit uthyrning: hos Filippa K har kunderna i flera år kunnat välja i princip vad de vill i butiken och hyra plagget, varpå det sedan har hamnat i märkets second hand-affär. Houdini hyr ut friluftskläder sedan 2012.

Men det är inte förrän i år som kläduthyrningen har spridit sig till snabbmodekedjorna. Förutom Gina Tricot har till exempel Scorett börjat hyra ut festskor och under hösten öppnar H&M sin första butik med hyrkläder i Stockholm.

De klädbibliotek som är föregångare till den hyrtrend som nu växer har ofta drivits på frivilligbasis och på en konsumtionskritisk grund. Ett exempel är Klädoteket i Göteborg, som funnits sedan 2012 och kallar sig ”motsatsen till snabbmodet”. När Klädoteket ville göra om sitt eldsjälsprojekt till företag kom ekonomiforskaren Marcus Gianneschi från Högskolan i Borås i kontakt med dem. Hans studie av Klädotekets kunder är en av få som ännu gjorts av konsumentbeteende kring hyrkläder.

– För det ursprungliga konceptet fanns det en målgrupp, det kunde vi se. Det var unga kvinnor som var medlemmar i föreningen och som förenades av att de bodde i närheten och tyckte om att handla second hand, säger Marcus Gianneschi.

Marcus Gianneschi

Medlemmarna kom och lånade ur Klädotekets utbud av andrahandsplagg. Men att professionalisera verksamheten visade sig vara krångligare och där får Gianneschi stöd av andra forskare som har kommit fram till samma sak.

– Det var svårt att hitta balansen mellan vad det skulle kosta att ha ett abonnemang på kläder och hur mycket kunden skulle kunna nyttja det, säger han.

Att betala vad det faktiskt kostade passade inte den ursprungliga målgruppen. Man försökte då hitta en ny målgrupp genom att låta andra personer testa.

– Alla som prövade var väldigt nöjda, men det var bara en av tio som köpte abonnemang. Många upplevde det som för dyrt. På några månader kan man ju ha betalat flera tusen för kläder man ändå inte äger, säger Gianneschi.

Faktum var att flera testkunder rapporterade att deras köpsug ökat av hyrandet och exponeringen för kläderna. De ville kunna köpa kläderna de hyrt.

I dag har Klädoteket en modell med månadsabonnemang. Det liknar upplägget hos de många andra försök till ”klädstreaming” som poppat upp i takt med att delningsekonomin vuxit, som Stockholmsbaserade It´s Re:leased, med sin uthyrning av inköpta plagg från märken ur mellanprissegmentet. Deras tanke är att genom uthyrning öka antalet användningar per plagg för att bättre utnyttja de resurser som använts för att producera det. ”När man annars hade gömt plagget längst bak i garderoben eller kanske slängt plagget för att man tröttnat på det eller fått en reva som skulle gå att laga, så skickar man tillbaka plagget till oss och så skickar vi det till nästa kund som i stället kommer använda plagget”, skriver It´s Re:leaseds vd Johanna Norrman i ett mail till Råd & Rön. Idén om ökad hållbarhet och minskad klimatpåverkan är något som förenar många av dem som sysslar med klädbibliotek.

Det är också med hållbarhetsargument som snabbmodekedjorna nu marknadsför sin kläduthyrning. I en tid då många konsumenter snappat upp att vårt klädshoppande är en av våra största miljö- och klimatbovar är det kanske inte så oväntat. På skylten som gör reklam för Gina Tricots uthyrning i Nordstan står ”Lika snällt mot miljön som din plånbok”.

– Forskning visar att vi måste använda våra plagg fler gånger än vi gör i dag. Då sjunker plaggens miljöpåverkan med upp till 70 procent. Genom att hyra plaggen kan fler människor använda dem, säger Emma Garrote, hållbarhetschef på Gina Tricot.

Kedjans hyrplagg ska hålla för att hyras ut tre gånger, sedan ska de säljas. Modellen där kunden betalar fullpris då de hyr gäller även för plagg som inte är splitter nya när de hyrs. Satsningen handlar både om att spara miljön och att minimera antal felköp, säger Emma Garrote.

Men det håller inte forskaren Marcus Gianneschi med om. Han menar att klädkedjornas hyrkoncept i själva verket är det äldsta och mest beprövade säljknepet – bara i ny kostym.

– Uthyrningen är ett stort prova på-projekt. Du får inte bara öppet köp – du får använda plagget, säger han.

Han är inte förvånad att Gina Tricot-butiken i Nordstan fått tillbaka så få av ”hyrplaggen”.

– Kläder är intimt förknippat med vår identitet och jag tror att vi underskattar hur snabbt vi skapar emotionella band till våra kläder.

Du tar hem ett plagg och trivs i det. Det uppstår ett behov och du behåller plagget. Det gör uthyrningen till en bra affärsmodell för lågpriskedjorna, säger han.

– Barriären att lämna tillbaka kommer att vara så pass stor, medan barriären att testa kommer att minska, vilket gör att människor kommer att plocka hem kläder med tanken att man ska låna, men det blir att man behåller dem. Ett erbjudande som ökar konsumtionen, krasst uttryckt, säger Marcus Gianneschi.

Frågan är också vad som händer med de plagg som faktiskt lämnas tillbaka. I takt med att e-handeln vuxit har det rapporterats om hur webbutiker kasserar returnerade kläder eftersom det helt enkelt inte är ekonomiskt försvarbart att fixa till dem och skicka ut dem till nya kunder.

Det finns också skor att hyra till partystassen.

Kunderna hos ett klädbibliotek är införstådda med att de hyr kläder som varit använda av andra. Men kommer hyrkunderna hos till exempel Gina Tricot att acceptera att hyra plagg som inte ser splitter nya ut?

– Jag tror inte att det stoppar vår kund att plagget har varit använt innan, om det är i hyfsat skick, säger Emma Garrote.

Intresset har snarare varit stort hos kunderna, betonar hon. Runt 40–60 plagg har de sedan i våras sålt med hyresavtal. Men när Råd & Rön frågar hur många av dem som faktiskt återlämnats respektive hur många av uthyrningarna som gäller plagg som varit uthyrda tidigare, vill Gina Tricot inte svara, utan skriver i ett mejl att de inte lämnar ut statistik från ett pågående ”business case”, men att förhoppningen är att uthyrningen ska vara en del av deras affärsmodell i framtiden.

Det är visserligen sant att vi måste använda våra plagg fler gånger. Men man kan, menar forskaren Marcus Gianneschi, fundera över om det otvivelaktigt är bättre för miljö och klimat att dela ett plagg. Den tesen förutsätter att konsumenten i normalfallet är en slit-och-släng-konsument, som köper mycket kläder på lågpriskedjor, använder dem en gång och sedan slänger bort dem.

– Så beter sig kanske en liten grupp, men verkligen inte alla. Vi vet i dag väldigt lite om hur breda lager av befolkningen faktiskt använder sina kläder, men jag tror att livslängden på väldigt många plagg är längre än vad schablonbilden gör gällande, säger han.

I de breda lagren kan ett par jeans som köps i vuxen ålder användas i kanske tio år och långsamt slitas ner, menar Marcus Gianneschi.

– Och då spelar det ju ingen roll om det i stället är sju personer som använder de jeansen i två år, säger han och efterlyser livscykelanalyser som tar i beaktande allt – även slitage av upprepad tvätt samt transporten av hyrplaggen till och från kunden. 

Klädabonnemang – så funkar det

Många klädbibliotek erbjuder någon form av abonnemang där kunden får byta plagg ett visst antal gånger per månad. Something borrowed har exempelvis ett abonnemang som innebär att man får byta ut sina hyrkläder hur många gånger man vill och det kostar en bra bit över tusen kronor i månaden, medan deras billigaste abonnemang ligger på ungefär hälften. Ungefär samma prisnivå har Sabina & Friends, men där är det dyrare abonnemanget begränsat till fyra plagg i månaden. Hos It´s Re:leased får man välja två plagg per månad för 500 kronor.

Utbudet varierar mycket, både vad gäller märken och antal kläder. I de flesta fall är det endast damkläder som hyrs ut.

Hos många nystartade klädbibliotek beställer kunden kläderna genom hemsidan varpå kläderna skickas ut med post och returneras på samma sätt. Det finns exempel på klädbibliotek som levererar med cykel till hemadresser.

Det är svårt att veta hur populära tjänsterna är. När Råd och Rön mejlar några av dem är det flera som inte vill svara på hur många prenumeranter de har, men It´s Re:leased skriver: ”vi har tagit emot och skeppat ordrar varje vecka sedan vi lanserade i början av maj”.

Vad händer om jag får en fläck?

Det finns ingen lagstiftning som reglerar hyra av lös sak, som kläder, utan det är uthyrarens avtalsvillkor som gäller. I avtalet regleras till exempel om tvätt och frakt ingår och vad som gäller om du får en fläck på plagget eller det går sönder. Klädbiblioteken har olika lösningar, exempelvis att man som kund får betala en avgift om man skickar tillbaka ett plagg i så dåligt skick att det inte kan hyras ut igen.

Avtalsvillkoren ska vara skäliga. Är du missnöjd med hur villkoren tolkats kan du anmäla till Allmänna reklamationsnämnden. Det kan också vara så att hemförsäkringen täcker avgiften, om du inte varit vårdslös utan drabbats av en olyckshändelse.