Bara en tredjedel av den plast du sorterar blir till nya produkter. Resten bränns upp. Men med bättre återvinningsanläggningar och större tryck på industrin ska detta nu ändras.
Alla plastförpackningar du lämnar till återvinning hamnar på nya anläggningen i Motala.
Det tjuter, stampar och rasslar i den stora hangaren. Långa transportband fraktar gamla chipspåsar, schampoflaskor och tomattråg kors och tvärs i en förbryllande infrastruktur. Vi befinner oss i Motala, på Europas största sorteringsanläggning för plastförpackningar. Hit kommer all plast som samlas in i Sverige genom förpackningsinsamlingen. Anläggningen har kapacitet att sortera 120 000 ton om året och all sortering sker automatiskt. Olika maskiner sorterar produkterna utifrån storlek, vikt och om de är mjuka eller hårda. Metaller separeras ut med hjälp av magneter och skickas till återvinning. Till sist avgör optiska läsare vilken sorts plast de olika förpackningarna består av och de förpackas i balar. Nästa steg i återvinningskedjan är att materialet tvättas och smälts ner till granulat för att säljas vidare, för att i slutänden bli till nya produkter.
Men tyvärr är det en försvinnande liten del som verkligen blir till nya produkter. Ett av problemen är att vi konsumenter är dåliga på att sortera ut materialet, en stor del hamnar fortfarande i soppåsen. Endast 42 procent av alla plastförpackningar lämnas in till återvinning.
Men inte ens den plast som vi har bemödat oss med att skölja ur, sortera och släpa till återvinningscentralen blir till nya produkter. Det blir bara en tredjedel av det som samlas in. Resterande är antingen inte plast eller är inte återvinningsbart. Detta bränns i stället för att bli till värme. Problemet är att plastförpackningarna är svåra att återvinna. Svarta förpackningar, eller förpackningar med stora etiketter, kan inte läsas av de optiska läsarna och faller därför utanför återvinningssystemet. I dag är det också billigare att köpa jungfrulig plast än återanvänd, vilket skapar litet incitament för företag att använda återvunnet.
Men nu höjs röster för att plasten ska bli mer återvinningsbar och att tillverkarna måste ta större ansvar.
– Om man tittar i en livsmedelsbutik är det 44 procent av alla plastförpackningar som inte går att återvinna. Producenterna behöver tänka till kring design och hur de utformar sina produkter, så att de kan återanvändas och återvinnas många gånger, säger Tony Clark, vd på Avfall Sverige.
Nu ökar också kraven på industrin. Enligt EU:s avfallspaket ska 50 procent av plastförpackningarna återvinnas 2025 och 55 procent 2030. Svensk Dagligvaruhandel går ännu längre och har bestämt att 2022 ska samtliga plastförpackningar vara återvinningsbara. 2030 ska de vara producerade av förnybart eller återvunnet material.
– Sorteringsanläggningen i Motala är ett steg mot att öka återvinningen, eftersom den använder sig av modern teknik som gör att det sorterade materialet håller hög kvalitet och därför blir mer attraktivt på marknaden för att användas i nya produkter. Vi gör också mycket för att informera producenter för att hjälpa dem att designa så återvinningsbara förpackningar som möjligt, och har infört en differentierad förpackningsavgift så att de som gör mer återvinningsbara förpackningar betalar mindre än de som inte gör det, säger Veronica Foberg Gustafsson, kommunikationschef på Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI.
Avfallstrappan
Avfallstrappan, eller ”avfallshierarkin”, är ett EU-direktiv som är antaget i den svenska miljöbalken och styr hur avfallet ska tas om hand.
- Onödig användning av plast bör minimeras.
- Plastprodukter, exempelvis påsar, bör återanvändas.
- Slängd plast bör återvinnas så att den kan bli nya plastprodukter.
- Om den inte återvinns bör vi åtminstone ta till vara på energin ur plasten.
- Det sämsta alternativet är att deponera plasten, gräva ner den på soptippen. I Sverige deponeras nästan ingen plast.
Prenumerera
59 kr/mån ger dig:
- Hundratals tester gjorda i labb.
- Nya tester och guider varje månad.
- Hela tidningen i mobil och dator.