Cykelhjälmar – bäst i test

Varje år skadas 2 000 cyklister i Sverige och 20 dör. Hälften av dem som dör hade enligt försäkringsbolaget Folksam överlevt om de haft hjälm. Redan en smäll vid tio kilometer i timmen kan orsaka hjärnskador hos någon utan hjälm, medan ett huvud med hjälm kan klara smällar i hastigheter upp mot 20 kilometer i timmen. En hjälm kan alltså göra den stora skillnaden mellan allvarlig skada och att klara sig relativt oskadd.

Vi har låtit 10 hjälmar för barn och 15 för vuxna gå igenom ett  säkerhetstest. Alla modellerna är godkända enligt standarden och är bättre än att inte ha hjälm alls, men vårt test är tuffare än standarden och visar att det är stora skillnader i hur bra de olika hjälmarna skyddar.

Testet är utfört tillsammans med forskare på universitetet i Strasbourg. De har tagit fram en avancerad simulering med data från verkliga olyckor för att bedöma risken att skadas allvarligt i en olycka. I testet släpps cykelhjälmen på ett städ. När hjälmen slår i städet mäts hur kraften från krocken påverkar testhuvudet. Den informationen översätts sedan i en matematisk modell till hur stor skaderisken för hjärnan skulle vara vid en riktig krock. Till skillnad från standard­testet, som bara tar hänsyn till allvarliga skallskador, upptäcker vårt test också mindre allvarliga skador, som till exempel en hjärn­skakning.

I standardtestet släpps cykelhjälmen på städet för att simulera en krock där hjälmen träffas ­antingen framifrån, bakifrån eller från sidan. Testet visar att både vuxen- och barnhjälmar har svårast att klara smällar mot sidan av huvudet. Där är det stora skillnader mellan de bästa och de sämsta hjälmarna. Med några hjälmar är risken att drabbas av en allvarlig olycka över 80 procent, med andra är risken under 20 procent.

Men vanligast i cykelolyckor är att du färdas framåt och därför träffar marken eller det du krockar med i en vinkel som orsakar en rotation. Eftersom hjärnan är väldigt känslig för de rotationsskador som uppstår kompletterar vi med ett test där vi testar just rotationsvåld.  Då släpps hjälmen mot ett städ som lutar 45 grader, så att den utsätts för ett slag snett uppifrån, ett slag snett från sidan och ett slag snett framifrån. Städet är också beklätt med ett sandpapper för att efterlikna friktion mot marken. Det gör att krocktest­huvudet i hjälmen utsätts för en roterande acceleration på ett sätt som mer liknar det som huvudet riskerar att utsättas för vid en olycka. Det blir alltså sex olika deltest och vi upprepar varje tre gånger för att få ett rättvist resultat.

Att hjärnan är särskilt känslig för roterande krafter har varit känt länge och är något som tillverkarna har tagit fasta på med speciella rotations­skydd, som ska hjälpa till att ta upp krafterna. Det vanligaste är svenskutvecklat och går under namnet Mips, Multi-directional Impact Protection System. Systemet är utvecklade av forskare på KTH och bygger på flera lager som rör sig relativt till varandra, vilket är tänkt att fånga upp rotationsrörelsen från kraschen och förhindra att den överförs till hjärnan. Många hjälmar i testet har Mips eller andra varianter av rotationsskydd. Vårt test visar dock att rotationsskydd inte är en garanti för att hjälmen ska vara riktigt bra. Det är många faktorer som spelar in.