Anders Andersson: Företagen låtsas vara kundvänliga

Säljaren i en av Elgigantens butiker rekommenderade en maskin av tjeckiskt märke som vi aldrig hade hört talas om och jag påpekade att den inte finns med i Råd & Röns tester.

­– De testerna kan man inte lita på. Maskinerna som testas kan vara tillrättalagda, sa säljaren.

Jag tillbakavisade anklagelserna och sa att testmaskinerna köps på öppna marknaden. Vi köpte sedan den maskin vi ville ha och säljaren rasslade fram ett kvitto på sin dator. Han sa att vi kunde få en tusenlapp i rabatt om vi bytte elbolag. När han fått nej undrade han om vi i stället ville ha rabatt genom att byta mobilmärke.

Jag sa att det var diskmaskin och inget annat vi ville köpa. Han frågade då om vi ville lägga till 479 kronor för ett trygghetsavtal som skulle täcka sådant som garantin inte täckte. När han fick nej igen fick han oss att ändra oss genom att raskt sänka priset till 219 kronor. Men när jag efteråt kollade kvittot såg jag att vi ändå hade fått betala 479 kronor.

Föredömligt nog skickade Elgiganten kvittot i ett mejl, som dock hade en adress som startade med noreply – bra för företag som vill undvika kundkontakt.  

Jag tänkte att jag då kunde skicka mina synpunkter till en annan mejladress, men hittade ingen sådan på hemsidan. Då försökte jag med info, kundtjänst och andra troliga mejladresser, men allt till dessa adresser studsade tillbaka.

Efter lite detektivarbete lyckades jag till sist hitta ett telefonnummer på hemsidan. Telefonsvararen hänvisade då till företagets chatt. Där skrev jag att jag hade fått betala för mycket för trygghetsavtalet. Roboten Elbot svarade att han inte hittade svaret varken bland varumärken eller kategorier och la till:

”Ska jag överföra dig till en människa?”

Efter mitt ja skrev Elbot att han tagit kontakt med sina kollegor, att jag hade position elva i kön och att jag gärna fick prata med honom under tiden. Jag undrade då hur man gör för att bifoga kvittot. Elbot svarade genom att fråga om jag hade tappat bort kvittot. Efter ytterligare en del obegripliga ord lämnade jag chattsidan.

När jag en stund senare återvände hade jag fått svar från en människa. En Robert ville då veta vad jag ville ha hjälp med. I stället för att läsa min fråga högre upp i chatten önskade han mig en fin dag.

Jag fick veta att han, som nu kallades ”konsulent”, lämnat chatten och jag fick åter frågan om jag ville överföras till en människa. Min köplats var då 17, och denna gång väntade jag tills det blev min tur.

23 minuter senare stod det att ”an agent” var med i chatten. Det var Anton som faktiskt läst min fråga. När han började diskutera om vem som lovat mig det lägre priset skrev jag att jag inte längre ville ha något trygghetsavtal. Äntligen hade jag insett att detta inte var värt ens 219 kronor.

Han skrev att jag skulle ringa Moderna Försäkringar, som kunde kreditera hela beloppet.

Jag ringde dit och fick veta att jag hade rätt att häva avtalet, enligt regeln om 30 dagars ångerrätt.

– Men det är inte vi utan Elgiganten som ska kreditera, sa försäkringsmannen.

Det borde jag ha insett redan från början. Fast då hade jag ju inte fått insyn i hur eländigt kundtjänsten kan fungera hos Sveriges största vitvaruföretag.

Anders Andersson har varit chefredaktör för Privata Affärer och Driva Eget. Nu är han ledamot i Råd & Röns styrelse.

Detta är en krönika, vilket innebär att de åsikter som uttrycks är skribentens egna.