Björn Hedensjö: Varför är bostaden i annonsen inte till salu?
Krönikörens jakt på ny bostad försvåras av att lägenheterna i de annonser han fastnar för visar sig inte vara till salu.
Då var det dags för personbästa i konsumtion igen, det vill säga bostadsköp. Jag tycker att det mesta med bostadsaffärer är spännande och lustfyllt — jag får till och med en rejäl adrenalinkick av att delta i de budgivningar som många tycker är rätt obehagliga.
Men samtidigt kommer så klart en hel del stress på köpet. Framför allt brukar idén om att köpa först och sälja sedan främja produktionen av magsyra och det är precis så jag gjort alla gånger hittills. Så den här gången bestämde jag mig för att göra annorlunda — sälja först för att sedan i lugn och ro, och med fullständig koll på mina egna ekonomiska ramar, se mig om efter en ny bostad.
Hade jag varit lite bättre uppdaterad på den aktuella bostadsmarknaden hade jag kanske kommit på bättre tankar. Det är nämligen så att i stort sett ALLA bostäder som utannonserats och som jag är intresserad av i själva verket inte är till salu. Det är tydligen så det funkar nu för tiden.
Journalisten Kristin Lundell uttryckte sig kärnfullt om saken på Twitter: ‘Detta otyg med att mäklarsidor domineras av ”På gång” eller ”Kommande försäljning”. Det måste UPPHÖRA. Antingen är den till salu eller inte. Man lägger inte upp sig på Tinder som ”snart singel”.’
Den marknadsförstörande mul- och klövsjuka vi talar om här är alltså fenomenet att lägga ut bostadsannonser utan verklig avsikt att sälja. Åtminstone inte nu. Eller på väldigt lång tid. Tro mig — jag har försökt köpa.
De två som jag varit mest intresserad av har legat ute under åtskilliga månader. När jag i min gränslösa naivitet anmält intresse för dessa utannonserade bostäder till mäklarna har jag fått respons av typen “det kan dröja en vecka eller ett halvår till de säljer, inget vet” eller “eh, va familjen vill bo kvar tack så mycket”. Kan vi prata om saken om jag erbjuder ett bra bud med flexibelt tillträde, undrade jag försynt? Nix, blev svaret, de är inte intresserade just nu.
Från ett säljarperspektiv är det lätt att förstå poängen med att lägga ut sin bostad som en “kommande försäljning”. Det blir ett sätt att samla in namn på intressenter och dessutom snabbt kunna trycka på knappen när man väl vill sälja. Problemet är att många verkar minimalt intresserade av att just sälja. Vilka motiv har man då? Ja, jag kan bara spekulera. Kanske för att det är kul att kolla av intresset och provtrycka marknaden, som en lite mer avancerad värdering?
Kristin Lundells Twittertråd visade att vi är många vilsna bostadsköpare som just nu får hjärtflimmer av denna trend. Och det är inte bara ett Stockholmsfenomen — en göteborgare delade med sig av sin förtvivlan över att navigera bland annonser för hus som till övervägande del inte är till salu.
Vad göra åt saken? Jag kan mycket lite om bostadsmarknaden och har ingen aning. Men jag känner igen en ickefungerande marknadsplats när jag ser den, och det vore toppen om mäklarfirmorna kan göra något litet för att stävja det här ofoget innan det helt gått över styr. Under tiden får ni gärna tipsa mig om ni hör något om en ledig fyra i södra Stockholm. Gärna en som är till salu då. Annars är ni välkomna hem till mig och ungarna på fika i juni, vi slår läger vid Västerbrofästet.
Björn Hedensjö är psykolog och författare. Han gör dessutom psykologipodden Dumma människor tillsammans med Lina Thomsgård.
Här är mitt...
… bästa köp: Jag har två tält från Hilleberg som klarar en arktisk orkan och som mina ungar kommer att kunna ärva. De förkroppsligar verkligen uttrycket “buy once, cry once”.
… sämsta köp: En gång köpte jag en soffa från Danmark som visade sig vara så stor att den inte rymdes i vardagsrummet. Jag minns att transportgubbarna tyckte att det var betydligt roligare än jag gjorde. Det var inget kanonköp.
… drömköp: Någon gång skulle jag vilja ha ett litet ställe i Sydfrankrike.
Detta är en krönika, vilket innebär att de åsikter som uttrycks är skribentens egna.