Hoppa till innehållet

Råd&Rön använder cookies för att förbättra upplevelsen av webbplatsen.

Emma Frans: När önsketänkande besegrar fakta

Krönika ur Råd & Rön nummer 2, 2019.

Under julen läste jag den Augustprisade boken Svälten: hungeråren som formade Sverige av Magnus Västerbro. Boken skildrar missväxten i Sverige under åren 1867–69 och dess konsekvenser, i form av omfattande hungersnöd och massemigration. Boken beskriver på ett skakande och detaljerat sätt hur undernäring påverkar människan och efter att ha läst den slås jag varje gång jag går in i en matbutik av överflödet. I dag behöver vi inte oroa oss för att vi eller våra barn ska svälta. Vi behöver inte ens anpassa vår kosthållning efter säsong – importen har gett oss ständig tillgång till färska grönsaker och frukt, även när snötäcket ligger tjockt över hela landet. ”Apelsiner är godast på vintern”, tänker jag och fyller min kundvagn.

Det är med andra ord enklare än någon­sin att äta hälsosam och varierad kost. Ändå tror vi att maten inte duger, utan att vi behöver komplettera med kosttillskott, för försäljningen av kosttillskott ökar ständigt. Men behöver vi tillskott av vitaminer, mineraler och anti­oxidanter? Nej, experter är överens om att vi i regel inte behöver kosttillskott – med vissa viktiga undantag – som till exempel folsyra till gravida, vitamin D till barn och B12 till äldre och veganer.

För de flesta av oss är det alltså onödigt att lägga pengar på kosttillskott. Men få av oss skulle nog hävda att alla våra inköp är nödvändiga. Att köpa onödiga kosttillskott kanske bara en del av den överkonsumtion som präglar dagens livsstil? Problemet är dock att det inte bara är onödigt att ta kosttillskott – det kan ibland innebära en risk för hälsan, särskilt eftersom det är lätt att få i sig för höga halter av ett ämne när de tas som kosttillskott.
När det till exempel gäller antioxidanter, som ofta marknadsförts som ett skydd mot cancer, finns det inga tydliga belägg för att kost­tillskotten minskar risken för cancerutveckling. När det gäller patienter som redan har en cancerdiagnos pekar dessutom vissa studier på att tillskott av antioxidanter kan försämra prognosen.

Det är lätt att skylla vår konsumtion av onödiga kosttillskott på aggressiv marknadsföring. Men löften om att åstadkomma något så vagt som ”balans” eller påståenden om att tillskotten ”stöttar immunsystemet” och ”ger en lugnare övergångsålder” skulle knappast fungera som övertygande slagord om det inte vore för vår önskan att kunna kontrollera vår egen dödlighet.
Visst kan vi öka förutsättningarna för ett långt och friskt liv genom att avstå cigaretter, dricka måttligt med alkohol, äta en väl sammansatt kost och motionera regelbundet. Men denna livsstil kan upplevas som krävande att upprätthålla på längre sikt. Vår hälsa och vår livslängd styrs också av våra gener och miljöfaktorer bortom vår kontroll. Vi vill kunna lura döden och ohälsan, och vi vill kunna göra det med enkla medel.

Jag har under lång tid arbetat med problematiken kring myter, falska påståenden och över­drifter och insett att det måste finnas en efterfrågan för att felaktigheterna ska få fäste hos oss. Det kan vara därför vi lyssnar mer på vaga formuleringar om kosttillskottens påstådda fördelar än beläggen om att de ofta är onödiga, ibland även farliga. Ännu en gång får vetenskap och fakta se sig besegrade av människans önsketänkande.

Emma Frans är forskare vid Karolinska Institutet, författare och skribent på Svenska Dagbladet. Aktuell med boken Sant, falskt eller mittemellan.

 

Här är mitt…

… bästa köp: En prenumeration på en tjänst som ger mig tillgång till en massa e-böcker och ljudböcker. Plöjer fler böcker än någonsin, utan att behöva fylla upp redan överfulla bokhyllor.

… Sämsta köp: Trådlösa hörlurar som jag tappade bort efter att ha ägt dem i cirka 30 minuter. Borde ha förstått att det skulle hända, men hade fått hybris eftersom det gick en hel sommar utan att jag tappade bort mina solglasögon.

… Drömköp: En miljövänlig flygresa. Synd att de inte finns.

Detta är en krönika vilket innebär att de åsikter som uttrycks är skribentens egna.