På lantstället i skärgården har vi en potatisskalare. Den är lite rostig, handtaget är böjt och två gånger har jag fiskat upp den ur metallåtervinningen när någon i familjen vårstädat i köket bakom min rygg. Den ser inte mycket ut för världen, min gamla potatisskalare. Men sanningen är att det inte finns en enda sak som gör mig lika lycklig.