Hoppa till innehållet

Jenny Damberg: Kanske är det nu jag börjar baka bröd

Pandemin får journalisten och författaren Jenny Damberg att motvilligt överväga att sätta en deg.

Publicerad

Jenny Damberg är journalist och författare. Foto: Sara McKay

Plötsligt slutade jobben att komma. Som frilansande skribent visade det sig att jag var väldigt konjunkturkänslig. Corona ströp annonsflödet och det påverkade nästan omedelbart mina uppdrag.
Vad gör man då? Man ser över sina snål- och sparmöjligheter.

Eftersom vi bor på landet, långt från restauranger och kaféer, kan jag inte skära ner på köpt kaffe och lunch på lokal. Ska jag ha något att äta måste jag laga det själv. El? Det spelar egentligen ingen roll hur mycket man gör av med för det som verkligen kostar är den fasta anslutningsavgiften, som har skjutit i höjden bortom Energimarknadsinspektionens kontroll. Försäkringar? Uttömt. Bil? Den kämpar på, med obefintlig värdeförlust från år till år.

Mat? Ja. Kanske, ändå. Vi borde blötlägga bönor i stället för att köpa på tetra, potatis i en stor säck i stället för sådana man slipper skala i liten plastpåse och vi borde definitivt sluta med vattenmelon och börja med budgetäpplen i storpack. Det är bra för klimatet och det är bra för plånboken. Men inte alls lika gott ...

En klassiker i spara-pengar-sammanhang är att baka sitt eget bröd. Jag har alltid varit tveksam till det, dels eftersom bröd är så pass billigt och dels på grund av att jag upplever att en kvinnan-ska-stanna-vid-spisen-tanke lurpassar i bakgrunden. Det tar ju tid att baka. Om man redan har fullt upp med att tvätta, städa, laga mat och leka pyjamashjältar/Frost/My little pony – hur får det då plats i schemat?


Åsa Axelsson, som i boken ”Jag lämnar ekorrhjulet” resursoptimerar sitt liv till den grad att hon kan sluta lönearbeta, har inte just det problemet. Hon tar tjänstledigt från lärarjobbet för att odla egna morötter och lappa och laga befintlig garderob. En fyrabarnsfamilj som hennes spar på ett år 3 913 kronor på att hon svänger ihop ”segbröd” hemma, i stället för att köpa färdigskivade lågprisbrödet Fullkornsgott, beräknar Axelsson. I gengäld sparar de nästan dubbelt så mycket, över 6 000 kronor, på att införa mjölkstopp efter ett glas per person. Mjölkstopp kräver noll arbetsinsats.

För det är ju det med bröd. Man sparar några kronor per limpa, men man kommer inte ifrån att det tar tid. ”Men bakar bröd gör man på fritiden”, invänder min man. Som så många andra har han till följd av corona börjat vårda en surdeg. Brödet blir svingott. Det är värt det, för att det smakar bra – inte i ekonomisk mening.

Han trivs dessutom med att baka. Han tycker det är kul. Det är där skon verkligen klämmer för min del. Jag ser inte brödbak som härligt, lustfyllt. Jag tycker det är jobbigt. Man blir kladdig, måste passa tider och det kan gå fel, det gör ofta det för mig. Det jäser inte, det bränns vid. Det är helt enkelt ansträngning, motsatsen till avkoppling. Mer jobb. Småkakor är i mitt tycke ändå värt det, liksom chokladbollar, bullar – allt sötebröd är så mycket dyrare att köpa från bageri att den egna insatsen får det att klirra i fickorna. Men matbröd. Där stannar utdelningen/besparingen, i Åsa Axelssons exempel, på 20 kronor i timmen.

Det måste gå att hitta något mer lönsamt än så att ägna sig åt. Eller? Det kanske är nu jag också börjar baka bröd, trots allt.

Jenny Damberg är journalist och författare, bland annat till boken Fett – En historia om smak, skräck och starka begär.

 

Här är mitt …

… bästa köp: Ett släp till bilen. Köpte det på tidningsannons till båten (som är liten, och grusvägen kort) för 1 500 kronor. Det har betalat sig om och om igen. Ger även tillbaka i form av vinflaskor och choklad när grannarna lånar.

… sämsta köp: Monterade för fyra år sedan en nyinköpt premiumstol för barn på cykeln, som sedan dess blivit stående. Men nu under coronavåren har den fått rulla lite och då känns den toppen.

… drömköp: En induktionsspis. Är så trött på att vänta på att pastavattnet ska koka upp.

 

Detta är en krönika, vilket innebär att de åsikter som uttrycks är skribentens egna.