Kampen mot mikroplasterna

Plaster som förorenar hav och sjöar har skapat många rubriker under våren. En del av plasterna som dagligen vräks ut är mikroplaster, alltså fibrer och millimeterstora bitar av plast. Det mesta kommer från däck- och vägslitage, båtskrov, konstgräs mattor samt fiske- och båtredskap. Men också avloppsvattnet från våra tvättmaskiner kan innehålla stora mängder mikroplaster när textilier med syntet i tvättas. En brittisk undersökning visade nyligen att kläder av akryl släppte ifrån sig över 700000 mikroplastpartiklar under en enda tvätt.

TILL SKILLNAD FRÅN dagvattnet, som efter viss rening forslar stora mängder mikroplaster från bland annat vägbeläggningar och däck rätt ner i haven, fångas största delen av mikroplasterna i tvättvattnet upp i landets reningsverk. Men den mängd som slinker igenom reningsfiltren uppskattas till mellan 3,5 och 40 ton mikroplaster per år av branschorganisationen Svenskt Vatten. Spannet i siffrorna är stort för att det bygger på data från många olika källor, enligt Svenskt Vatten.

– Mer än hälften av alla textilier i världen innehåller syntetmaterial. I Sverige är siffran något lägre, säger Anna-Lisa Persson, textilexpert hos Sveriges Konsumenter.

VI KAN VAR och en försöka undvika konstfibrer i kläderna så långt det går, och minska på tvättandet. Men Anna-Lisa Persson tycker inte att huvudlösningen på problemet ska vila på konsumenterna.

– Då blir det en mindre grupp – de som är insatta och engagerade – som anstränger sig medan problemet kvarstår. I dag ligger så mycket på konsumenterna, en ska vara medveten och ha koll. Vi bör också ställa krav på reningsverken och tvättmaskinsproducenterna, säger hon. Varje rapport som har publicerats under våren har åberopat att mer forskning måste till för att se vad mikroplasterna ställer till med och hur de ska förhindras att föras ut i haven. Men vad göra i väntan på forskningsresultaten? Anders Finnson, miljöexpert på Svenskt Vatten, tycker som Anna-Lisa Persson, att man inte ska lägga huvud ansvaret hos konsumenterna.

– Men var och ens miljöavtryck spelar roll. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, säger han.

FRAM TILLS DESS att tekniken i till exempel tvättmaskiner förändras bör därför var och en hålla koll på vilka material man använder och hur de tvättas, anser han. Och läckaget av mikroplaster måste hejdas innan det når reningsverken runt om i landet.

– Problemet är att från reningsverken kommer mull och växtnäring, som vi vill använda i ett kretslopp som gödsel på åkrarna. Men mikroplasterna hamnar också där och går in i kretsloppet på land. Genom förebyggande arbete kan vi få bort farliga ämnen, men mikroplasterna från hushållen har det hittills varit svårare att göra något åt. Jag hoppas att vi kan starta en oberoende studie av olika avskiljningslösningar i reningsverken inom de närmaste två åren, men konsumenterna behöver också hjälpa till, säger Anders Finnson.

HAN TÄNKER SIG att det kommer att bli lika naturligt att bli medveten och tänka sig för kring mikroplaster i val av klädtyger och tvättsätt som det är att sortera tidningar och förpackningar från hushållssoporna.

– Och dessutom, när bättre tvättmaskiner med nya filterlösningar kommer byts de gamla successivt ut. Det kan gå nästan lika snabbt som när platt-tv ersatte de tjocka apparaterna, säger han.

EU-projektet Mermaid har under ett par år arbetat med problematiken kring mikroplasterna. Ett av resultaten är en guide i tvättbeteende för konsumenter, men någon teknisk lösning är ännu inte klar. Forskare och uppfinnare samarbetar för närvarande kring hur filter ska kunna avskilja mikroplaster från tvättmaskinernas avloppsvatten. Men Daniel Frykholm, presschef på Electrolux, ser filtren på tvättmaskiner som en för långsam lösning.

– Givet hur enormt många tvättmaskiner som skulle behöva bytas ut skulle det ge resultat först på mycket lång sikt även om vi hade en lösning redan i dag. Vi har just börjat undersöka problemet. En snabbare och enklare åtgärd kan vara att tvätta i program för känsliga plagg, då utsätts kläderna för mindre slitage som gör att mikrofibrerna lossnar, säger han.

Professor Mikael Skrifvars på Textilhögskolan i Borås är också inne på konsumenternas tvättbeteenden:

– Fördelen med syntetfibrer är att de är så lätta att tvätta. De behöver inte gå i långa tvättprogram som sliter på materialet och gör att fler mikofibrer lossnar. Det räcker oftast med snabbprogram, eller varför inte bara skölja upp plaggen för hand?

– Låt bli torktumlare också, menar Mikael Skrifvars, för de lossar också fi brer och sliter på kläderna. Och ju äldre och mer slitna textilierna är, desto mer fi brer lossnar, oavsett vilket material de är gjorda av. Över huvud taget är det lite hysteriskt kring tvättandet av kläder. Man kan ju i många fall faktiskt bara vädra dem fräscha.

DET SATSAS ALLTSÅ på att både tvättmaskiner och reningsverk ska kunna fånga upp mikroplaster i framtiden. På konsumentnivå finns det i skrivande stund två lösningar under uppsegling: Plastbollen Coraball är gjord av återvunnen mjukplast och är tänkt att fungera som korallreven. Tvättvattnet silas genom plastöglor på bollens yta när den snurrar med tvätten i maskinen. På det viset ska mikroplasterna fångas upp. Rozalia project, ett amerikanskt privat initiativ för att rädda haven, har konstruerat Coraball och arbetet med att se vad den kan åstadkomma fortsätter, skriver projektets ledare, Rachael Miller i ett mejl till Råd & Rön.

EN ANNAN LÖSNING är Guppyfriend, en tätt vävd plastpåse som man ska stoppa syntetplagg i vid tvätt. Den har tagits fram genom crowd funding och backas upp av miljöorganisationen Plastic Soup Foundation. Ytan på påsen släpper igenom vatten och tvättmedel, men inte mikrofibrer. När tvätten är klar sitter mikrofibrerna kvar på påsens insida och kan borstas bort och läggas i sophinken. Producenten uppger på hemsidan att påsen är testad av oberoende men inte namngivna testinstitut.

Eftersom de här produkterna inte finns på marknaden kan Råd & Rön inte säga något om huruvida de fungerar.