Krönika: Alla klarar att spara ­några hundralappar

Det går att dela in oss svenskar i två olika ­grupper:

1. De som aldrig får pengarna att räcka oavsett vad de tjänar. De har ingen koll på vart lönen tar vägen. En del till och med stoltserar med att de inte bryr sig om något så simpelt som pengar. Det är aldrig tal om att spara. Det mesta går åt redan under helgen efter lön. En del hamnar i ett ekorrhjul med dåliga lån och i värsta fall vid skampålen i TV3:s Lyxfällan.
2. De som har ungefär samma lön och alltid får pengar över. Det enda som skiljer dem från de andra är att de tänker efter någon minut innan de konsumerar eller på annat sätt gör av med sina pengar. Jag har räknat ut att en barnfamilj kan sänka sina månadskostnader med ett par tusen bara genom att välja de lån, försäkringar och abonnemang som är mest prisvärda. 

I den andra gruppen har alla pengar över att spara varje månad. Pengarna de då sätter av jobbar för dem hela tiden genom något som kallas ränta på ränta – att värdestegringen år för år förökar sig, precis som det insatta kapitalet. 

Om de sparar 1 000 kronor i månaden från 25 års ålder tills de blir 65 år har de totalt satt in 685 000 kronor. Men de får ut nästan dubbelt så mycket, 1 165 000 kronor om de sparat i fonder som gett fyra procents årsavkastning i genomsnitt. Med sex procent per år blir det ytterligare 750 000 kronor. Men så här mycket pengar kan väl inte vanligt folk spara, säger du kanske. Jag hävdar att alla klarar att spara några hundralappar utan att sänka sin levnadsstandard. Och sparandet behövs tyvärr för att dryga ut den pension som i framtiden blir mindre än vad de flesta tror. 

Jag känner en kille som varje morgon på vägen till jobbet köper en kaffe latte och en bulle för en 50-lapp. Med 20 arbetsdagar i månaden blir det en tusenlapp i månaden som i stället skulle kunna användas för att på 40 år göra honom till miljonär. Hur mycket pengar det till slut blir ­beror förstås på hur sparpengarna växer. Det ­gäller då bara att följa några enkla råd.

Under 35 år som privatekonomisk rådgivare har jag tjatat om att man ska fondspara och sprida riskerna genom att inte ska lägga alla ägg i samma korg. Det rådet följer du genom att ha både svenska och utländska aktiefonder och kanske en hedgefond, som har fördelen av att inte följa något aktieindex och därmed ge riskspridning. Den ekonomiskt aktive kan sprida den svenska delen genom att ha olika aktier i stället för fonder.

Räntesparande kan användas för att dra ner risken i en portfölj. Företagsobligationsfonder är nu bättre än andra räntefonder. Bankkonto i någon nischbank som ger en viss liten ränta är kassaskåpssäkert om det finns insättargaranti.

Jag brukar också skriva att man ska sitta still i båten, alltså inte sälja aktier och aktiefonder i panik när det stormar på börsen. Tålmodig ­långsiktighet brukar nämligen alltid belönas med bra värdestegring. Många av dem som bäst har behövt sådana här råd har dock känt sig förlamade över att det finns så många fonder att välja mellan att de låtit pengarna stå kvar på storbankernas nollräntekonton.

Å andra sidan möter jag ibland människor som ständigt talar om hur de ska placera sina pengar, som om det är det viktigaste i livet. De glömmer bort ett annat av mina självklara men viktiga råd: Pengar är till för att användas till viktiga och ­roliga saker. Och den som redan har allt kan finna stor glädje i att dela med sig till andra.

Anders Andersson var tidigare chefredaktör för Privata ­Affärer och Driva Eget samt privatekonomisk expert i radio och tv. Nu är han ledamot i Råd & Röns styrelse.

 Detta är en krönika, vilket innebär att de åsikter som uttrycks är skribentens egna.