Hoppa till innehållet

Sven Olov Karlsson: Köp inte undergången

Krönika ur Råd & Rön nummer 2 2018

Publicerad

Jaha, nu ska visst världen gå under. På grund av överdriven konsumtion av resurser. Till och med lilla jag, som alltid bär samma paltor och inte stajlat om hemma sedan takfläkten var het och bara lunchar på rester i gamla glassburkar, förbrukar visst dryga tre jordklot. Det säger i alla fall ett sådant där testformulär som cirkulerar i sociala medier.

Den ena krönikören efter den and­ra brer på om hur dåligt de mår i samvetet av att flyga utomlands på semester, eller av att deras bekanta lägger ut selfies bortifrån Thailand alltmedan korallreven tappar färgen och världshaven storknar av plast.

Samma visa om man försöker fly vardagen utan att bränna jetbränsle, kanske genom att konsumera ett biobesök, streama en serie eller läsa en ny ­roman: fiktionen vimlar ju av dystopier, katastrofer och apokalypser – Walking Handmaid och allt vad det heter. Min litterära agent har avrått mig från att börja skriva sådant. Enligt henne är marknaden för zombies och atomöknar på väg att bli mättad. Trist, för science fiction var en av de saker som fick mig att se en framtid i författaryrket.

Bäst för ekosystemets långsiktiga överlevnad vore väl ett tvärstopp för all konsumtion. Men för det krävs att mänskligheten skulle checka ut. Säg i en global pandemi.

Eller vänta. Skulle det bli för många döda kroppar på en gång då? Så att sjöarna försuras? Hur mycket metan skulle sippra ut i atmosfären av att sju miljarder människor började komposteras?
Och vem skulle fixa återvinningen efteråt?

Här är mitt...

… bästa köp: I undergångsväg: Mad Max 2-
biobiljetten som kostade 10 spänn på 80-talet. Töntig action – som dock lärde mig mer om dramaturgi och berättartekniska detaljer än åratal
av skrivarkurser.


… sämsta köp: Jag har ju också åkt upp i vädret en massa gånger. Mest för att skicka ­vykort hem till folk som ändå inte blev särskilt imponerade.


… drömköp: Det vore en ny kropp. Inget extra, bara någon ­variant som inte värker. Eller varför inte en ny hjärna? En som inte är så himla disträ. Omöjligt? Vänta bara!

Hypotetiska frågor, för vi ser för ögonblicket ut att leva vidare. Vilket innebär att vi bombarderas av motstridiga råd. Å ena sidan tycks det i detta samhälle vara varje medborgares plikt att vara lojal med näringslivet, det vill säga konsumera rejält med pryttlar och tjänster. För annars börjar kapitalismen lagga och då hotar verkligen den yttersta dagen. Ja, eller åtminstone kan ­konjunkturen sjunka.

Å andra sidan blir det allt svårare för allt fler av oss att förtränga att följderna av sagda konsumtion – av shorts som undernärda barnarbetare sytt ihop, av kemikalieproppade ­laminatmöbler, av giftbesprutad frukt som supertankers forslar hit från världens alla hörn och av mobiler med inbyggt åldrande – kommer att få planetens grundfunktioner att skära ihop. Skogsbränder, jordskred, översvämningar och extremväder – björnen sover, men den morrar också. Inte konstigt med tanke på hur vi petar på den.

Det finns förstås tecken på bättring. Jag menar inte krönikörer som ångrar sina tripper – snart behöver de nya ämnen, och då måste de fara till något spännande land för att vidga perspektiven.

Nej, jag tänker på det jag ser varje dag i min närhet. Det är alltid nedsatt pris i köttdisken på grund av kort datum – efterfrågan sjunker eftersom allt fler äter grönt. Och det växande trädgårdsintresset handlar inte bara om avkoppling. Allt fler vill sätta frön i jorden för att ge tillbaka lite av allt de fått av naturen, om så bara med en enkel täppa. Allt fler skippar att sätta in nytt kök. Allt fler av oss semestrar hemma. Klimatet får ett första andrum redan när du nöjer dig med vad du har. Vändningen har börjat.
Kommer världen att gå under? Det köper jag inte

 

Sven Olov Karlsson är journalist och författare och har nominerats till Augustpriset två gånger – för romanen Porslinsfasaderna (2013) och reportageboken Brandvakten (2017).

Foto: Philip Pereira dos Reis