Sara Martinsson: Träning och hälsa har blivit en klassfråga

Jag träffar en god vän på gymmet som säger att hans dotter vill bli stark. Hon ska precis fylla 13 och har snappat upp att fysisk styrka är en riktigt bra grej att ha, särskilt för tjejer. Jag blir glad och säger till min kompis att han borde kolla upp vad ett ungdomsmedlemskap kostar på stället där vi tränar. Han har redan gjort det. Det är för dyrt. Så som ekonomin i familjen ser ut just nu får dottern vänta med att börja lyfta.

Min vän och jag tillhör annars den grupp svenskar som har träning som en naturlig del av livet. För många är det tyvärr inte en självklarhet. Svenskarna är förvisso mer aktiva i dag än vad vi var för 20 år sedan. Särskilt kvinnor motionerar mer. Men parallellt med denna positiva utveckling syns en annan rörelse, där kurvorna pekar åt motsatt håll. Samtidigt som många av oss är i bättre form än någonsin växer klyftorna till den grupp som bara mår sämre. Människor i Sverige med låg utbildning och lägre inkomster lever kortare och sjukare liv. Medellivslängden för kvinnor med endast förgymnasial utbildning sjunker.

Att detta sammanfaller med den expansion som har skett inom fitnessindustrin sedan början av 2000-talet kan inte vara en slump. Bara mellan 2000 och 2014 ökade antalet registrerade gym i Sverige från 186 till 552. Branschens omsättning tredubblades. Samtidigt krymper den ideella idrottsrörelsen. Allt färre väljer att utöva en sport i föreningslivets regi. Sverige har förvandlats från en plats där idrott och motion var en folkrörelse till att i dag vara en fitnessekonomi. Många gym, särskilt i storstäderna, har medlemsavgifter på över 1000 kronor i månaden. Träning, och därmed också hälsa, har blivit en klassfråga.

Våren 2020 är detta förstås ett särskilt bekymrande faktum. Motståndskraften mot ett nytt virus är högre hos en fysiskt välmående befolkning. Det är alltså verkligen dags att vi bryter med den senmoderna uppfattningen om att träning måste kosta pengar. Det finns så många sätt man kan använda kroppen på utan att öppna plånboken. Många idrottsföreningar är fortfarande relativt billiga att engagera sig i. I flera kommuner finns gratis utegym och öppna motionsspår där man kan göra utfallssteg i flera kilometer om löpning inte är ens favoritsysselsättning. Den stora utmaningen ligger inte i att möjligheterna saknas. Den ligger i att de ökade klyftorna skapat ett ”vi” och ett ”dom”. Många känner sig helt enkelt obekväma med att träna, eftersom träning har blivit något för en viss sorts människor. För sådana som mig.

Vi som har haft turen att kunna investera i vår träningskompetens har alltså nu ansvar för att uppmuntra och lära andra. Har du bäst form i kompisgänget? Bra, då kan du dra i gång uteträning med polarna i sommar! Och jag, jag ska ta med min kompis dotter till utegymmet. Hon ska få bli stark, trots att pappa just nu inte har råd med gymkort.

Sara Martinsson är frilansjournalist.

Detta är en krönika, vilket innebär att de åsikter som uttrycks är skribentens egna.