Mikropopcorn har dåligt rykte. I samband med det här testet är det nästan ingen vi pratar med som säger att de äter popcorn poppade i mikron. Trots det är butikernas hyllor fulla av olika varianter.
Oviljan mot mikropopcorn handlar inte bara om snobbism eller att hempoppade popcorn skulle smaka så mycket bättre. Flera tester har genom åren visat att både påsar och popcorn innehållit PFAS, en grupp kemikalier som är mycket svårnedbrytbara i naturen och som ibland kallas evighetskemikalier. Inom livsmedelsindustrin har de använts bland annat i mikropopcornpåsar, eftersom de står emot fett och vatten.
Men PFAS kan samlas i kroppen där kemikalierna kopplats till bland annat olika typer av cancer. När våra kollegor på danska tidningen Taenk testade mikropopcorn 2015 innehöll tio av tio testade påsar PFAS. Ungefär samtidigt genomfördes en studie på Örebro universitet som visade att både påsar och färdigpoppade popcorn innehöll kemikalier från gruppen.
I dag är situationen betydligt bättre. När vi testar tolv sorters mikropopcorn för förekomsten av PFAS hittar vi spår bara i två sorter och det i så liten omfattning att det förmodligen rör sig om föroreningar från omgivningen och inte något som tillverkaren använt i tillverkningen av produkten eller påsarna.
Vi har också testat om popcornen innehåller olika typer av mineraloljor, något som inte är ovanligt i livsmedel som genomgått en industriell process. Mineraloljor kan komma från till exempel maskiner som används i tillverkningsprocessen, men det finns även andra källor. I kroppen misstänks vissa av oljorna kunna orsaka kroniska inflammationer och cancer.
Men även när det gäller mineraloljor är resultaten bra för den poppade majsen. De flesta sorter innehåller visserligen mineraloljor, men i så liten omfattning att vi inte bedömer det som ett problem som påverkar testresultatet i någon större omfattning.
Med de orosmomenten ur vägen kan vi koncentrera oss på det som är viktigast med ett snack, smaken. Vi har poppat alla påsar i en standardmikrovågsugn och lyssnat noga när poppningen avtar för att vi inte ska få några brända popcorn i påsarna. Sedan har vi låtit vår smakpanel bedöma smak, doft och konsistens. Sammantaget är resultatet gott. Det finns dock skillnader i hur smaskigt ditt fredagsmys blir beroende på vilken sort du väljer.
De godaste popcornen beskrivs som ”krispiga” med ”god popcorndoft” och ”koncentrerad och god smak”. De får också högst samlat betyg av smakpanelen och ger det bästa helhetsintrycket av de testade popcornen. Strax efter i tabellen följer två sorter som får samma betyg som tabellettan för sin smak. Men de får ett lite lägre betyg för helhetsintrycket med kommentarer som ”goda, men luktar mer än de smakar” respektive ”smakar mindre än de doftar”.
Snäppet under topptrion, när det gäller smaken, hittar vi ett av testets billigare sorter. Kilopriset är runt 66 kronor, vilket är mindre än hälften av vad de dyraste varianterna kostar. Trots budgetprofilen faller popcornen panelen i smaken med kommentarer som ”goda, traditionella popcorn” med ”bra fluffighet och krisp”. Men det finns också panelmedlemmar som tycker att tillverkaren snålat med saltet och att popcornen har ”för lite sälta”. Letar du ännu billigare snack för tv-soffan finns en variant som kostar 50 kronor kilot och är testets billigaste. De får samma betyg för sin smak men panelen tycker inte att de ser lika fina ut.
Fettinnehållet i sorterna varierar. Både när det gäller vilket fett som används och i vilken mängd. Till sju av popcornen används den ofta kritiserade palmoljan, medan övriga använder solrosolja eller en blandning av solrosolja och sheaolja. Popcornen med solrosolja har också tillsatt emulgeringsmedel.
Vi har också tittat på innehållet av transfetter i popcornen. Transfetter kan bildas när vegetabiliska oljor omvandlas från omättade till mättade och kan öka det så kallade onda LDL-kolesterolet i blodet. Dessbättre är de flesta popcornen fria från transfetter och där vi hittar dem är det bara i små mängder.