Hoppa till innehållet

Så ska slavbomullen avslöjas

Avslöjandet om slavar på bomullsfälten i kinesiska Xinjiang har ökat kraven på klädföretagen att ha koll på hela produktionskedjan. Med en ny metod ska bomullen nu kunna spåras genom dess fingeravtryck.

Publicerad

Trycket på spårbarhet från planta till plagg växer i modebranschen. Fortfarande är det många företag som bara kan spåra sina kläder till sömnadsfabriken. Bomull är kanske det råmaterial vars ursprung det är viktigast att ha kännedom om, eftersom tillverkningskedjan är lång och arbetsintensiv och historiskt har visat sig kunna innehålla allt från barnarbete till farliga miljögifter. Frågan aktualiserades nyligen när det avslöjades att bomull från kinesiska regionen Xinjiang kan ha plockats av människor ur minoriteten uigurer, som satts i tvångsarbete på bomullsfälten.

I dag kommer modeföretagens information om bomullens ursprung – i de fall man vet alls – från certifikat, ett slags löften, från dem man köper ifrån. Det är inte modeföretaget självt som köper in bomullen. Systemen med certifikat är vedertagna, men inte vattentäta. Mycket av världens bomull handlas dessutom på råvarubörser där den kan blandas ihop och byta händer många gånger och spårbarheten kan hänga på skör dokumentation, som pappersdokument.

Det här är problemet som nya zeeländska Oritain säger sig ha funnit en del av lösningen på. Företaget jobbar med att kartlägga och verifiera leverantörskedjor och har utvecklat en metod för att spåra bomull från ett plagg tillbaka till källan. Det gör de genom att analysera fiberprover från plagget. Naturen har nämligen gett en unik kod, ett sorts fingeravtryck, till råvaror som bomull, som berättar om geografi, kemisk sammansättning på jorden där den odlats, klimat och odlingsmetod på platsen, förklarar Oritains vd Grant Cochrane.

– Vi kan ”låsa upp” den här koden inne i produkten. Metoden har använts inom kriminalteknik i 40 år. Vi har tagit den och applicerar den på livsmedel, läkemedel och modevaror, säger han.

Bomull lämpar sig särskilt bra, då plantornas rötter går djupt och tar upp ämnen som kan spåras, enligt Oritain. För att tolka testresultaten tar man hjälp av algoritmer som utgår från data som man har samlat in själv och den data som finns offentligt tillgänglig om geografi, kemisk sammansättning på jorden, klimat och odlingsmetoder. Utifrån massor av olika parametrar parar man sedan ihop ett fiberprov med en plats.

51%

… av den ekologiska bomullen odlas i Indien. Ekologisk bomull har fortfarande en mycket liten del av världsmarknaden. Indien är tillsammans med Kina, USA och Brasilien de största bomullsproducenterna i världen.

Källa: Textile Exchange

På det här viset skulle man alltså kunna se om ett par trosor bär spår av bomull från till exempel Xinjiang eller Uzbekistan, en annan kontroversiell bomullsodlare. Ju fler tester man gör, både av fibrer från plagg och av jordmån, desto mer precisa kommer resultaten att kunna bli framöver, enligt Oritain.

Men hur hjälper det här oss som konsumenter? Framför allt genom att metoder som dessa, bara genom att de existerar, sätter press på modeföretag att skaffa korrekt information om sina varors ursprung. Utomstående skulle kunna köpa ett plagg och låta testa det, för att se om det lever upp till löftena om att till exempel inte innehålla bomull från en viss region.

Det är just sådana löften som modekedjor har gett efter larmet om misstänkt tvångsarbete i Xinjiang. Många har tvingats starta utredningar kring sin bomull. Men det är långt ifrån enkelt att vara 100 procent säker, trots ursprungscertifikaten.

USA:s importförbud för plagg innehållande Xinjiangbomull (se ruta nedan) visar på hur avgörande ursprungsfrågan har blivit. I samband med det diskuterades Oritains metod i USA. Där ifrågasattes den av vissa, som påpekade att inte heller den är vattentät.

– Vi kan säga med 95 procents säkerhet från vilket område bomullen kommer. Det är väldigt högt, säger Grant Cochrane. 

Så svarar kedjorna

Åhléns

”Certifikaten är i dag oerhört viktiga för oss men det är inte tillräckligt framåt”, skriver Sofia Bothelius, hållbarhetschef på Åhléns i ett mejl. Hon betonar att det behövs ny, modern teknik.

Lindex

Anna-Karin Dahlberg, hållbarhetschef på Lindex, skriver att de just nu ser över frågan om bomull och spårbarhet, men att de fokuserar på hur de kan jobba preventivt. ”Det känns mer intressant än att testa plaggen efteråt”, skriver Dahlberg och är inne på att det annars ”är för sent”.

H&M

H&M har stått i centrum för debatten sedan klädjätten, liksom många andra stora varumärken, beslutat sluta köpa bomull från Xinjiang och har på senare tiden drabbats av bojkottkampanjer i Kina. Företaget skriver i ett mejl till Råd & Rön att de inte vill kommentera.

Ikea

Inget svar.

Så väljer du schystaste bomullen

Bomullsdjungeln är inte enkel att navigera i om du har ambitionen att ta ansvar. Men här är lite hjälp på vägen.

Bomull är ett väldigt populärt material, men också problematiskt. Dels handlar det om arbetsförhållanden vid odlingen, men bomull kan också vara en riktig miljö- och klimatbov. FN uppskattar att det krävs mellan 7 500 och 10 000 liter vatten för att odla den bomull som behövs (cirka ett kilo) för ett par jeans. Samtidigt odlas en hel del av världens bomull i områden där det är ständig brist på vatten. Till det kommer användandet av kemiska bekämpningsmedel och genmodifierade frön och förädling som orsakar koldioxidutsläpp.

Ekologiskt

Titta efter produkter i ekologisk bomull. I odlingen av den används mindre vatten och det finns krav kring besprutning och gödning. Enligt beräkningar som branschorganisationen Textile Exchange har gjort ger ekologisk bomull upphov till 46 procent mindre koldioxidutsläpp än konventionell. Ekomärkningar är till exempel Svanen, EU-blomman (EU Ecolabel) och GOTS.

Fairtrade och BCI

Tycker du att arbetsvillkor är viktigast ska du titta efter Fairtrademärkt bomull. En idé är att försöka hitta dubbelcertifierad bomull, det vill säga både eko- och Fairtrademärkt. Däremot har märkningen BCI, Better Cotton Initiative, som många klädkedjor lanserar som hållbar bomull, fått ta emot en del kritik. BCI är en organisation som jobbar med bönder för att få dem att odla mer hållbart och enligt organisationen själv har de lyckats göra stor skillnad. Kritiken handlar om att BCI:s bomull inte är så hållbar som man påstår, om att märkningen saknar konkreta krav och om att BCI-bomull blandas med konventionell innan den säljs och försäljningen sker genom ett kvotsystem där lika stor volym BCI-bomull som levereras in i systemet får säljas ut. Det betyder att BCI-bomull inte är spårbar.

Återvunnet

Slutligen finns det i dag ett utbud av plagg i återvunnen bomull. Tyvärr låter det bättre än vad det är. Lejonparten av ett plaggs klimatpåverkan ligger i spinning, vävning, färgning och sömnad eftersom de görs i lågprisländer där elen kommer från fossila källor. De momenten måste ju göras om, även om själva materialet är återvunnet.

Importförbud från Xinjiang

Förra året avslöjade tv-kanalen BBC att hundratusentals människor ur Kinas muslimska minoritet uigurer satts i tvångsarbete på bomullsfälten i regionen Xinjiang. Peking nekade till anklagelserna, men i december införde USA ett importförbud av bomull från regionen. Storbritannien och Kanada väntas följa efter och framöver kan ett stopp också bli aktuellt i EU. Europaparlamentet antog 2020 flera resolutioner som förespråkar förbud av import av produkter som är kopplade till allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.

Frågan om bomullens smutsiga baksida dök upp redan för drygt tio år sedan. Då kom larm om att Uzbekistan, en av världens största bomullsproducenter, tvingade ut barn så små som sju år på fälten. Många företag hade inte en aning om att deras bomull kom därifrån, men när de fick veta det bojkottade de den.