Grön kosmetika inte alltid skön
Den naturliga och ekologiska trenden har spritt sig även till hudvårdsprodukternas värld. Många krämer marknadsförs som naturliga och med aktiva ingredienser från växtriket. Men som konsument är det lätt att bli lurad av alla fagra ord.
Precis som det i matsammanhang länge diskuterats e-nummer och tillsatser pratar man nu i skönhetskretsar allt oftare om parabener, emulgeringssmedel och PEG-derivatorer.
Fler börjar ifrågasätta om det verkligen är bra med alla syntetiska ämnen och råvaror från den petrokemiska industrin. Samtidigt som vi letar efter det naturliga och äkta i matvaruaffären börjar vi nu söka efter samma sak i affärernas skönhetsavdelningar.
Många företag vill vara med och rida på den naturliga trenden. Krämer och lotioner märks med ord som ”eko”, ”bio”, ”naturlig” och namn på olika växtessenser, gärna tillsammans med bilder på gröna blad och exotiska blommor.
– Naturliga produkter innehåller mer vitaminer och näring, och vi på Weleda tror att det är lättare för kroppen att ta till sig dessa ämnen när de kommer från en naturlig källa, säger Maria Bichel, produktchef på naturkosmetikföretaget Weleda.
Men i många fall är de naturliga kosmetikprodukterna i butikerna långt ifrån naturliga; de innehåller som bäst endast en liten del naturliga ingredienser. Marknaden för naturkosmetik är i dag ganska liten i Sverige, men den ökar kraftigt, med ungefär 20 procent om året.
Både Maria Bichel på naturkosmetikföretaget Weleda och Karin Carlsson på miljömärket Svanen märker av ett ökat intresse för naturliga och miljömärkta produkter.
– Tidigare såldes Weleda mest i hälsokostaffärer, men i dag finns vi på flera större varuhus, säger Maria Bichel.
– Det tar tid för kosmetikföretagen att ställa om, men vi vet att flera producenter är på gång, och i vinter kommer flera företag att lansera Svanenmärkta produkter, säger Karin Carlsson.
Försvinnande lite naturligt
Råd & Röns läsare Ann Ramark har reagerat på att vissa produkter marknadsförs som ”naturliga” trots att de inte är det.
– Jag har under lång tid använt naturliga deodoranter utan aluminiumklorid, eftersom jag vill ha en deo som inte täpper till huden. Jag såg att Rexona och Garnier lanserade naturliga deodoranter som bara kostade 20–30 kronor, jämfört med andra naturliga deodoranter som kostar runt 100 kronor. Men när jag kollade ingredienserna fanns det ändå aluminiumklorid i dem. Det kom upp som andra ingrediens, medan andelen naturliga mineralsalter bara var någon promille, säger hon.
Enligt Unilever, som tillverkar Rexona, är deodoranten ett svar på den starka trenden med naturliga ingredienser i produkter. I den här produkten är den naturliga ingrediensen dock mindre än en procent, och den viktigaste antiperspirantgivande ingrediensen är aluminiumklorhydrat. Unilever anser ändå inte att de lurar sina kunder eftersom de inte har hävdat att produkten ska vara helt igenom naturlig.
Naturligt och ekologiskt är positivt laddade ord, och det är lätt att tänka att naturligt självklart är bättre än syntetiska produkter. Men det är inte alla som tycker så.
Allt naturligt är inte bra
– Det finns inget som säger att produkter från naturen måste vara bättre än produkter som inte är det, säger Magnus Bruze, som är professor i yrkes- och miljödermatologi.
Han menar att naturliga produkter kan ge precis lika mycket besvär som syntetiska, och det viktiga är inte varifrån ingredienserna kommer utan vilka ämnen det är och i vilken koncentration de förekommer.
Konserveringsmedel, som måste finnas i alla hudvårdsprodukter, är till exempel där för att döda bakterier och svampar. Det ämnet är alltså kemiskt reaktivt, och därför kan det orsaka irritation, oavsett om ämnet kommer från växtriket eller är syntetiskt framtställt.
De ämnen som ofta debatteras, som mineralolja och parabener, anser många hudläkare vara väldigt skonsamma mot huden. Naturliga ämnen, som till exempel extrakt från ringblommor eller svampar, kan däremot vara starkt allergiframkallande eller giftiga.
– Det är egentligen en märklig föreställning att allt som kommer från naturen ska vara bra, säger Magnus Bruze.
Läs experternas kommentarer om alla kontroversiella ingredienser i kosmetika (PDF från nr 8/2010)
Märkningarna som gör skillnad
Som konsument är det svårt att avgöra om det verkligen handlar om naturliga produkter eller om det bara är ”grön marknadsföring”. Men det finns några fristående certifieringsorgan med olika kriterier för naturkosmetik och miljömärkt kosmetika som ska garantera att produkterna är naturliga, ekologiska eller miljövänliga. De här är de vanligast förekommande i Sverige.
NatTrue: Ett europeiskt märke för både naturlig och ekologisk kosmetika. En stjärna för naturlig kosmetika och upp till tre för ekologisk kosmetika.
BDIH: Ett tyskt märke för naturlig kosmetika.
Ecocert: Ett franskt märke för ekologisk kosmetika.
USDA Organic: En amerikansk märkning för ekologisk mat som nu även används för kosmetika. Kan innehålla mineralolja och syntetiska konserveringsmedel.
Soil Association: En brittisk märkning för ekologisk mat som nu även används för kosmetika.
Svanen: Ett nordiskt miljömärke som tillåter syntetiska ingredienser så länge de är miljöanpassade. Tillåter till exempel inte vissa parabener och vissa antibakteriella ämnen som triclosan.
Naturligt, ekologiskt eller miljövänligt?
Det är lätt att blanda ihop de olika begreppen, men naturlig, ekologisk och miljövänlig kosmetika skiljer sig åt.
Naturlig kosmetika ska vara baserad på ingredienser och plantextrakt som kommer från naturen och innehålla få, eller helst inga, syntetiska ingredienser. En naturlig produkt kan ha ekologiska ingredienser, men den måste inte ha det.
Ekologisk kosmetika är mer eller mindre baserad på certifierade ekologiska ingredienser.
Miljövänlig kosmetika är produkter som är miljömärkta enligt Svanens eller Bra Miljövals kriterier. De behöver inte ha ekologiska eller naturliga ingredienser, utan kan innehålla till exempel mineralolja. I stället ställer man krav på att de ska vara lätt nedbrytbara, inte bioackumuleras och hur de påverkar vår hälsa. Naturliga ämnen är inte alltid miljövänliga då det kan krävas stora mängder energi för att utvinna dem.
TEXT: ANNIKA BERGE