Palmoljan gör kexen sämre

Digestivekex är en populär produkt i butikernas hyllor och alla de stora kedjorna har egna varianter som konkurrerar med de etablerade varumärkena. Vi har testat 14 olika sorter. Alla är bakade med en viss del fullkornsvete, men fyra innehåller mer fullkorn än övriga.

Mest finns i McVitie's fullkornsvariant som innehåller 69 procent fullkornsvete, jämfört med 37 procent som finns i de andra tre med mer fullkorn. Övriga kex har en fullkornshalt på runt 15 procent. Fullkorn är något som de flesta får i sig för lite av enligt Livsmedelsverket. Men kanske är inte digestivekex det bästa sättet att öka intaget på. Vid sidan av mjölet innehåller de flesta sorter nämligen runt 20 procent socker och 20 procent fett. Det kan jämföras med ett knäckebröd som ofta har 100 procent fullkorn och innehåller mindre än en procent socker och en fetthalt på runt två procent.

I åtta av kexen är fettet som används i tillverkningen huvudsakligen solrosolja (Göteborgskex har också en liten andel olivolja, runt två procent, i sina digestive med olivolja). Sex av kexen är bakade med palmolja. Oljorna som används är raffinerade för att ta bort bland annat smak, lukt och fria fettsyror som kan leda till att produkten härsknar.

Under reningen hettas oljorna upp till höga temperaturer och då kan det bildas oönskade ämnen i form av bland annat 3-MCPD och glycidol. Om du får i dig stora mängder 3-MCPD kan det vara skadligt för njurarna och påverka fertiliteten om du är man. Ämnet är dessutom sannolikt cancerframkallande. Det senare gäller även för glycidol.

För båda ämnena finns gränsvärden för hur mycket som får finnas i olika oljor som används i livsmedelstillverkning. Det finns också ett förslag om att gränsvärdena från och med årsskiftet ska gälla även för produkter där oljorna ingår, som till exempel digestivekex.

Vi har låtit ett labb analysera innehållet av 3-MCPD i de olika kexen och jämfört med de förslagna gränserna. Det är tydligt att de kex som är bakade med palmolja har större problem än de som är bakade med solrosolja. Produkterna med solrosolja innehåller mellan 140 och 220 mikrogram 3-MCPD per kilo fett, medan palmoljeprodukterna innehåller mellan 620 och 1 400 mikrogram per kilo fett.

Som jämförelse ligger den förslagna gränsen för produkter bakade med solrosolja på 1 250 mikrogram per kilo fett och för palmolja på 2 500 mikrogram per kilo fett. Att det är skillnad i gränsvärde mellan de olika oljorna beror på att palmolja lättare bildar 3-MCPD. När gränsvärden sätts görs det inte bara med hälsobaserad hänsyn utan också med hänsyn taget till hur mycket av ämnet produkterna på marknaden innehåller och med målet att få bort de värsta. Ingen av produkterna överskrider alltså de föreslagna gränsvärdena men ett digestivekex med palmolja skulle inte klara gränsen för solrosoljebaserade produkter.

Utöver gränsvärdet finns för 3-MCPD också ett hälsobaserat värde för hur mycket man kan få i sig per dag under en längre tid utan att riskera negativa effekter på hälsan. Sett utifrån det kan ett litet barn på 15 kilogram äta åtta kex per dag av ett av testets digestivekex. En vuxen på 70 kilo kan stoppa i sig 35 kex. Samma vuxen kan äta hela 420 kex av ett av kexen som är bakade med solrosolja, innan samma gräns nås.

När det gäller glycidol går det inte att se samma koppling till palmolja som för 3-MCPD. Innehållet i de olika kexen varierar mellan 180 och 460 mikrogram per kilo fett, vilket är en bra bit under gränsvärdet på 1 000 mikrogram per kilo fett. För glycidol finns inget tolerabelt dagligt intag som för 3-MCPD utan man ska försöka få i sig så lite som möjligt.

När digestivekexen togs fram i Skottland år 1839  var tanken att de, som namnet antyder, skulle hjälpa till med matsmältningen och förhindra sura uppstötningar eftersom de innehåller bikarbonat. I början såldes de också på apotek och annonserades i medicinska tidskrifter som The Lancet vid sidan av kakao och kaffe som vi precis som kexen i dag köper i livsmedelsbutiken.

Det sämsta digestivekexet får bara en tvåa i betyg av en enig smakpanel som bland annat tycker att det är ett ”smaklöst kex” som ”saknar karaktär”. Inte heller företagets fullkornsvariant går hem hos testarna, även om betyget för smak blir lite högre, en trea, och det finns även de paneldeltagare som gillar kexet och ger näst högsta betyg. Omdömena varierar också från ”anonym”, ”träig” och ”lite gammal” smak till ”nötig bra smak” och ett ”användbart kex”.

Något bättre går det för företagets kex som innehåller mindre socker. Även här är betygen spridda mellan näst högsta och lägsta, men det totala betyget för smaken klättrar upp till en fyra. Den mindre söta produkten har 30 procent mindre socker enligt förpackningen, men den är i stället sötad med polydextros och ger i princip lika många kilokalorier per hundra gram som orginalkexen.

Smakpanelen hittar favoritkex både bland de som innehåller mindre och mer fullkorn och hela åtta av kexen får samma totala betyg av panelen. Ett digestivekex sticker ut genom att få det högsta betyget bland kexen för hur det smakar. Men när det samlade betyget räknas ihop är det två andra kex som hamnar i topp. Vi ger dem båda utmärkelsen Bäst i test. Ett av de bästa kexen är dessutom billigt och får också utmärkelsen Bra köp tillsammans med ett par andra digestivekex som alla kostar ungefär lika mycket och får höga poäng. 

...