Allt fler hakar på cykeltrenden
Svenskarna trampar som aldrig förr. Både träning och pendling på cykel ökar. Och vill du semestra på sadeln finns det bättre möjligheter än någonsin – vare sig du gillar utmaningar eller bekvämlighet.
Cyklandet har ökat stadigt i popularitet i Sverige de senaste åren. Förra året utökades Svenska Cykelförbundet med 37 medlemsföreningar och drygt 6 000 nya medlemmar, och vid årsskiftet var nästan 43 700 personer anslutna till förbundet.
– Det är helt enkelt roligare att cykla i grupp. Som medlem får man dessutom ta del av all den kompetens som finns inom klubben, säger Lena Alfvén, generalsekreterare i Svenska Cykelförbundet.
Två vanliga skäl till att vi cyklar är att det är ett miljövänligt transportmedel och ett sätt att få vardagsmotion. I en Sifoundersökning som presenteras i Cykeltrendrapporten svarar nästan hälften av de tillfrågade att de cyklar för träning eller välbefinnande varje vecka under april till september.
– Att det är så många är både lite förvånande men också mycket glädjande, säger Klas Elm, vd för paraplyorganisationen Svensk Cykling, där bland annat Cykelbranschen, Cykelfrämjandet och Svenska Cykelförbundet ingår.
Allt fler väljer även cykeln som transportmedel – 29 procent av de tillfrågade uppger att de cykelpendlar till jobb eller skola.
En stark trend just nu är cykelturism. Något som talar för den svenska cykelturismen är att den har blivit mer tillgänglig, berättar Lars Strömgren, ordförande för Cykelfrämjandet, som nyligen lanserat en webbtjänst som heter Bed & Bike. Där visas de största och viktigaste lederna, och cyklister kan hitta cykelvänliga boenden.
– Det har blivit lättare än någonsin att hitta information om olika typer av cykelturism, alltifrån utmanande äventyr i skog och mark till bekväma turer med full service. Servicen kan vara att kunna hyra cykel, få bagage transporterat eller tillgång till låsbart cykelförråd, säger han.
De senaste två åren har två nationella cykelturistleder invigts, Kattegattleden och Sydostleden, och våren 2019 väntas Ölandsleden vara färdig. Cykellederna har bidragit till att knyta samman kommuner och regioner och ökat beläggningen på boenden längs lederna. Lars Strömgren ser två förklaringar till att cykelturistlederna skapats.
– Det handlar både om ett intresse att kombinera semester med friluftsliv och aktivitet, och om statens och flera kommuners och regioners ambition att skapa attraktiva destinationer och en levande landsbygd, säger han.
En annan trend är elcykeln som dock fortfarande utgör en liten del av den totala marknaden. Men försäljningen har stigit kraftigt – förra året ökade den från 30 000 till 45 000 exemplar.
Elcyklarna har bidragit till en ny grupp av cyklister, berättar Klas Elm.
– Det är personer som tidigare åkt kollektivt eller tagit bilen men som nu väljer att ta elcykeln till jobbet. Det handlar antingen om att man vill undvika att bli svettig på väg till jobbet eller att cykelsträckan annars hade varit för lång, säger han.
Något som har blivit väldigt vanligt är att se män och kvinnor i lycrakläder och med avancerad cykelutrustning längs vägarna. Allt fler väljer att använda cykeln till träning, och många väljer också att cykla i både motionslopp och andra tävlingar.
– Loppen är ett sätt för många att komma i gång med cykling. Man anmäler sig och tränar inför loppet, och fortsätter förhoppningsvis att cykla sedan, säger Klas Elm.
Många känner till Vätternrundan, som är ett renodlat motionslopp, och mountainbikeloppet Cykelvasan som både har motions- och tävlingsklasser. Cykelvasan kördes för första gången 2009, och då startade 2 000 cyklister. Åtta år senare är antalet tävlande desto fler – i mitten av maj var cirka 20 000 personer anmälda till årets lopp.
De senaste åren har försäljningskurvan för mountainbikes pekat uppåt.
– Intresset kommer av att det finns ett stort utbud av motionslopp för mountainbikes, men också av att många vill cykla mountainbike bara för skojs skull, säger Klas Elm.
För att tävla krävs både medlemskap i en förening och tävlingslicens, vilken innebär att cyklisten är försäkrad på väg till, under och efter tävlingen.
Träningscyklisten
Cykling som träningsform är populärt och intresset att delta i motionslopp är stort. Förra året tog Vätternrundans 23 000 platser slut direkt efter att anmälan öppnats.
Våren innebär en nytändning och startskottet på cykelsäsongen för Lysekilsbon Martin Amsten.
– Jag cyklar året runt, men efter att ha kört inomhus hela vintern är det skönt att komma ut på vägarna igen och cykla i det friska vårvädret. Det är en känsla av att komma i gång på riktigt och att säsongen ligger framför en.
Under vintersäsongen cykeltränar Martin Amsten med hjälp av en trainer, en ställning som man sätter fast cykeln i. Han tycker att den stora fördelen är att han kan fortsätta träna med sin vanliga cykel även vintertid.
– Träningscyklar på gymmet är mer begränsade i sina inställningar. Men med trainern kan jag fortsätta köra med den sadel och de personliga inställningar jag är van vid.
Martin avverkar regelbundet pass på fem till tolv mil på sadeln. En av hans favoritsträckor går från Lysekil och norrut längs kustleden, mot Kungshamn, Smögen och de andra fiskesamhällena i Sotenäs.
– Landskapet är väldigt kuperat och oftast blåser det, vilket ger bra träning. I medvind kan man dra på och i motvind får man kämpa lite extra.
Martins väg in i cykelsporten var när han och en kompis för fem år sedan bestämde sig för att göra En svensk klassiker, med Vätternrundan som ett av delmomenten.
– Det var bara att börja cykelträna. Jag hade ju ett mål att genomföra.
Den stundande utmaningen gjorde att han köpte en racercykel, som inte bara underlättade landsvägscyklingen utan även gjorde den roligare. Och efter loppet vill han ha mer.
– Även om Vätternrundan var jobbig fanns det en känsla av att vilja göra ännu bättre ifrån mig nästa år. Jag började träna mer och så var jag fast, säger Martin, som numer även kör långdistanstriathlon, vilket innebär 18 mil på cykel.
Pendlaren
Andelen svenskar som cykelpendlar är högst mellan april och september, då 29 procent tar cykeln till jobb eller skola minst en dag i veckan.
Gunnar Almgren cykelpendlar i stort sett varje dag från bostaden i Enskede till jobbet i Vasastan i Stockholm. Vägen dit består mestadels av cykelbanor.
– Det är en del rödljus som förstör rytmen men jag försöker cykla en lite längre väg med något färre rödljus. Det blir tio kilometer enkel väg.
Gunnar Almgren började cykelpendla för 15 år sedan när han jobbade på ett företag i Liljeholmen, dit han tyckte det var lagom avstånd.
– Det ska inte vara för nära, men inte för långt heller. Då cyklade jag lite kortare än nu, sex–sju kilometer, men samtidigt var det lite mer kuperat, säger han.
Han cyklar till jobbet året runt, så länge temperaturen inte går ner mot tio minusgrader.
– Men det är inte ofta det är så kallt i Stockholm. Och skulle det vara lite halt sätter jag på dubbdäcken.
Långsamma bilköer, svårighet att hitta parkering och onödig miljöpåverkan är anledningarna till att Gunnar Almgren väljer cykeln före bilen. Dessutom vill han gärna slippa trängseln i tunnelbanan.
– Cykeln är även bra om man ska göra ärenden på lunchen inne i stan. Det går mycket fortare än att ta sig ner i tunnelbanan.
Dessutom är det smart att cykelpendla rent ekonomiskt, påpekar Gunnar Almgren. Men det allra bästa med att ta cykeln, tycker han, är att man får motionen på köpet.
– Jag måste ju ändå ta mig till jobbet, och nu när sommaren kommer är det en allmänt skön känsla att vara ute en stund.
Njutningscyklisten
Cykelturismen är på frammarsch Sverige. De senaste två åren har två nationella cykelturistleder invigts, Kattegattleden och Sydostleden. Ölandsleden öppnas våren 2019.
För Fagerstabon Rigmor Jernström är cyklingen visserligen ett sätt att få motion, men för henne är inte anmälningar till cykellopp rätt typ av motivation.
– Jag gjorde Tjejvättern en gång men känner inte behov av den typen av cykling. Man blir tvungen att träna långt i förväg för att klara rundan. Jag vill cykla för att jag har lust, inte för att jag måste, säger hon.
Rigmor Jernström har ett antal cykelrundor som hon brukar köra i Fagersta. Blir det mitt i veckan, efter jobbet, nöjer hon sig med två mil och när hon har mer tid kan det bli drygt det dubbla. En sådan tur är att cykla runt sjön Södra Barken, genom Söderbärke och tillbaka till Fagersta.
– Jag pressar mig inte till maxpuls, men håller fortfarande koll på tiden för att hålla någorlunda tempo. Jag har en cykeldator som visar hur fort jag cyklar, snitthastighet och hur lång tid det hela tog, säger hon.
På väg mot Söderbärke syns sjön i stort sett hela tiden och på vägen tillbaka, på den andra sidan sjön, passerar man gårdar med hästar och blomstrande dikesrenar.
– Naturen gör att det är skönt att komma ut. Det är rogivande och blir en avkoppling från jobbet. Det skulle inte vara samma känsla i stan och det är döden att sitta på en spinningcykel.
Något Rigmor gillar skarpt är cykelorientering. Under maj och fem månader framåt är hon ute i skogen, en eller flera gånger i veckan, och letar kontroller. På två timmar brukar man hinna fem kontroller, berättar Rigmor.
– Man kommer ut och lär känna sin bygd. Jag har varit inne på skogsvägar och stigar jag inte sett innan. Och så har jag lärt mig att använda karta också, säger hon.