Hoppa till innehållet

Råd&Rön använder cookies för att förbättra upplevelsen av webbplatsen.

Må bra Hälsa

Skadliga ämnen i ekologiskt schampo

Ett schampo märkt "naturligt" eller "ekologiskt" låter bra. Men de svårtydda innehållsförteckningarna kan dölja ämnen som är både onödiga och skadliga för miljön.

För kosmetika, där schampo ingår, finns  det inga regler för vad som får kallas till exempel ”eko” eller ”från naturen”.

Svenskar köper mest kosmetiska produkter, där duschartiklar ingår, per person i hela EU. Tillsammans handlar vi för 20 miljarder kronor, att jämföra med 14 miljarder kronor för knappt tio år sedan. Men kosmetikahyllan kan vara en utmaning för den som vill leva hållbart.
– Det förekommer en hel del som jag tycker är besläktat med greenwashing, säger Carola Lidén, professor emeritus vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet, KI.

Greenwashing innebär att produkter säljs med miljöargument som inte är helt sanna.

Carola Lidén har forskat länge kring allergier kopplade till ämnen i kosmetika. Hon säger att det är lätt att bli förförd av ord som ”naturlig” och ”ekologisk” om man vill vara en ansvarsfull konsument. 

För kosmetika finns det inga lagar och regler för vad som får kallas till exempel ”eko” eller ”från naturen”, som det gör för livsmedel. Marknadsföringslagen reglerar dock att man inte får sälja produkter med falska miljöargument. Men gråzonen är stor. Konsument Göteborg undersökte för några år sedan 29 ”ekologiska” eller ”naturliga” produkter och i nio av dem fann de ämnen som Naturskyddsföreningen listar som allergiframkallande. Och en studie som gjordes på KI visade att det inte är några större skillnader på ingredienserna i en vanlig hårfärg och en som kallas naturlig eller ekologisk.
– Det var i väldigt stor utsträckning samma starkt allergiframkallande parfymämnen och färgämnen. Man hade bara tillsatt något växtextrakt, säger Carola Lidén.

Men den här artikeln ska inte fokusera på hur duschprodukterna direkt påverkar oss som användare, utan på hur du som konsument ska välja om du vill tänka på natur och vattenmiljö. För det vi spolar bort i duschen hamnar ju i avloppsvattnet och sedermera i vattenmiljön, påpekar Åke Bergman, senior professor vid Institutionen för miljövetenskap på Stockholms universitet. 

Tillsammans med honom går vi igenom innehållsförteckningarna på några duschprodukter som är vanliga i dagligvarubutiker. Hans främsta poäng är att många av dem har onödigt många ingredienser.

En duschprodukts uppgift är att rengöra. För att den ska kunna göra det krävs någon form av avfettande ingrediens, förklarar Åke Bergman. I det första schampot vi tittar på, från varumärket Dove, heter det ämnet laurylsulfat. Tensider, gruppen som ämnet tillhör, förekommer i de flesta rengörande produkter. Laurylsulfat är natriumsalt, som naturen kan bryta ner, säger Åke Bergman.

En annan ingrediens som kan vara berättigad är konserveringsmedel. I schampot vi tittar på används benzosyra.
– Benzosyra är ett naturligt konserveringsmedel, som finns i vissa bär, till exempel lingon. Så det kan också brytas ner, säger Åke Bergman.

Kosmetika och klimatet Stora mängder plast används till kosmetikaförpackningar. Vissa märkningar, som Bra miljöval och Svanen, ställer krav på resurseffektivitet och på att företagen har en ambition att öka andelen förnybar råvara. Men Svanen, till exempel, ställer inga krav kring transport eller på att fabrikerna ska reducera miljö­påverkan från tillverkningen vad gäller till exempel energianvändning.

Annat som förekommer i duschprodukter är ämnen som skapar den konsistens vi vill ha och ser till att produkten inte skär sig. I detta fall bland annat PEG-45M. Det finns hundratals PEG-varianter som används i kosmetika och de utvinns ur olika oljor som kondenseras med etylenoxid, ett lösningsmedel från petroleumindustrin. PEG är omdiskuterade och en del hävdar att de ska undvikas, bland annat eftersom de bedöms kunna vara allergiframkallande.

Generellt är dock de ämnen som finns i dagens duschprodukter förhållandevis ­lättnedbrytbara för naturen, säger Åke Bergman. Men det finns vissa som, trots att de späds ut mycket i avloppsvattnet, kan vara skadliga för miljön.

Så läser du en innehållsförteckning

  1. Ingredienserna anges i fallande ordning, utifrån andelen de utgör av produktinnehållet.
  2. Enligt kosmetikalagstiftningen ska alla ingredienser listas, om de är över ett visst gränsvärde. Parfym är oftast undantaget, eftersom de enskilda parfymämnena förekommer i mycket små mängder. Det är då det bara står ”parfym” eller det internationella ”parfum” eller ”fragrance”. Om exempelvis enskilda parfymämnena förekommer i mycket små mängder står det bara det internationella ”parfum” i innehållsförteckningen.
  3. Ämnen som klassificeras som väldigt allergiframkallande, som till exempel konserveringsmedlet methylisothiazolinone, måste dock skrivas ut även om de förekommer i mycket små mängder.

I listan på en annan schampoflaska, från varumärket L´Oréal, hittar han till exempel ämnet titandioxid.
– Titandioxid är en nanoprodukt och den är det diskussion om. Jag förstår inte alls vad den har för funktion här, säger Åke Bergman.

Titandioxid används till exempel i solskyddsprodukter och som beläggning på självrengörande fönster. Nanoprodukter hamnade under lupp för några år sedan när man började behandla träningskläder med nanosilver för att slippa lukt.
– Nanomaterial har fantastiska egenskaper, men de är ickenaturliga kemikalier och vi vet inte hur de kommer att påverka hälsa och reproduktion hos människor och djur, säger Åke Bergman.

Han reagerar också på ämnet carbomer.

I EU:s register över kemiska ämnen i kosmetika, Cosing, kan man utläsa att carbomer består av akrylsyra och alltså framställs av råolja. Det används bland annat för att konsistensen ska bli geléartad och stabil.

I innehållsförteckningen till ett av schampona hittar Åke Bergman också ingrediensen Styrene/Acrylates Copolymer.
– Det är helt enkelt plast. Antagligen finns det där för konsistensen, säger han.

Plast och speciellt i form av mikroplaster, alltså små plastfragment, i kosmetika har länge varit omdiskuterat. Det är fortfarande oklart hur de påverkar människor och miljö, men forskare oroas över att de kan vara ett hot. Efter kritik mot större mikroplastpartiklar i till exempel skrubbprodukter förbjöd Sverige helt plast som är mindre än fem millimeter i all kosmetika som sköljs av. I EU diskuteras ett liknande förbud.

Åke Bergman betonar att problemet med de långa innehållsförteckningarna av kemikalier i kosmetika inte så mycket är varje ämne – utan den så kallade ”cocktail­effekten”, som de kan få tillsammans.
– Problemet är att det blir en väldig blandning av kemiska ämnen, som vi inte vet hur de samverkar, säger han. 

Ämnen att hålla utkik efter

  • Carbomer Används som förtjockningsmedel. Carbomer är en så kallad syntetisk polymer, vilket innebär att den är framtagen ur råolja. Carbomer kan dessutom innehålla det giftiga ämnet bensen, som enligt Kemikalieinspektionen är cancerframkallande.
  • Cykliska siloxaner En grupp ämnen, bestående av ringformiga (cykliska) kiselföreningar, som är bra på att tvätta rent. De är inte vanliga i duschprodukter, men kan förekomma i andra rengöringar som till exempel sminkborttagning. Siloxanerna ligger kvar i vattenmiljön under lång tid. De cykliska siloxaner benämns i innehållsdeklarationerna till exempel D4, D5 och D6, vilka i dag är tillåtna i kosmetiska produkter, men en diskussion pågår om att reglera dess ämnen.
  • Mineralolja Kan också heta paraffin, vit mineralolja, paraffinum liquidum, vaselin, medicinsk vitolja, oleum petrolen, oleum vaselini, araffinum, vaselin oil, E 905, paraffin oil, liquid paraffin. Mineralolja tillverkas av råolja och förekommer oftast i hudvårdsprodukter, men också i till exempel symaskinsolja och motorolja.
  • Nanoprodukter Till exempel titandioxid är en nanoprodukt och forskarna vet ännu inte riktigt hur nanostora partiklar av ämnet påverkar hälsan och reproduktionsförmågan hos människor och djur.
  • Parabener Länge var parabener ett av de vanligaste konserveringsmedlen i kosmetika och hygienprodukter. Men efter att studier hävdat sig ha hormonstörande egenskaper och vara allergiframkallande har många varumärken plockat bort dem i sina produkter. 2015 förbjöds en rad parabener från att användas i kosmetiska produkter som säljs i Sverige, men vissa är fortfarande tillåtna. Parabener förekommer också naturligt i miljön. Exempelvis i lingon, som i det exempel som ges av Åke Bergman tidigare i denna text. 
  • PEG Det finns hundratals PEG-varianter som används i kosmetika och de utvinns ur olika oljor som kondenseras med etylenoxid, ett lösningsmedel från petroleumindustrin. PEG är omdiskuterade, bland annat eftersom de bedöms kunna vara allergiframkallande.
  • Polymerer Plast som används som utfyllnad eller för att skapa rätt konsistens. Ett exempel på vad det kan kallas är Styrene/Acrylates Copolymer.
  • Triklosan Bakteriedödande konserveringsämne i schampo och tvål. Det är hormonstörande och giftigt för vattenlevande organismer.

 

Linda Linderholm, miljökemist på Naturvårdsverket, säger att de skulle vilja titta närmare på konsekvenserna av våra duschprodukter i vattenmiljön.
– Det är ju stora mängder kosmetiska produkter som använd och spolas ner och vi har inte så mycket data på det i dag, säger hon.

För några år sedan undersökte verket hur det ser ut med parfymämnen som spolas ut i avloppet.
– En del parfymämnen, som myskämnen, visade sig vara ganska långlivade innan de bryts ner, säger Linda Linderholm.

Hon tycker att ett sätt att som konsument hantera frågan kan vara att välja miljömärkta produkter. 

En sådan produkt är nästa schampo som professor Åke Bergman tittar på. Det kommer från varumärket Änglamark och är märkt med bland annat Svanen. Innehållsförteckningen är betydligt kortare än på de tidigare flaskorna – i princip inga onödiga ingredienser, konstaterar han.
– Innehållet ser bra ut, det är biologiskt nedbrytbart.

Så fungerar märkningarna

Fördelen med certifieringar, till skillnad från företagens egna utsagor om en produkt, är att en extern part kontrollerar produkterna som bär märkningen och att kriterierna finns tillgängliga för konsumenter. 

Det finns en rad märkningar för schampo och duschkräm. Bra miljöval och Svanen är två av dem. Det finns också ekomärkningar som EU Ecolabel, Cosmos Organic (Eco Cert) eller Natrue, som inte ställer lika om­fattande krav.

   


Till exempel räcker det att ett schampo som bär märkningen Cosmos Organic innehåller tio procent ekologiska ingredienser. Märkningen kräver dock att produkten inte innehåller några petrokemiska ingredienser, som till exempel mineralolja, förutom vissa godkända konserveringsmedel, och inte heller de omdiskuterade parabenerna, ett slags bakteriedödande konserveringsmedel. Förpackningarna måste vara återvinningsbara.

Fördelen med att välja kosmetika med en miljömärkning, är att ingredienserna har granskats av en tredje part och att det inte är tillverkaren själv som påstår något om sin produkt, säger Lina Harström på Svanenmärkningen.
– Alla ingredienser är genomgångna så att de verkligen lever upp till de krav som ställs. 

Det är viktigt framför allt för den som bryr sig om miljöpåverkan. Kosmetikalagstiftningen tar nämligen inte samma hänsyn till miljöpåverkan som den gör till att skydda konsumenten. Vi kopplar däremot in miljöaspekten också, säger Lina Harström. 

Svanen har egna gränsvärden för hur mycket ingredienserna får belasta miljön i form av giftighet för vattenlevande organismer, svårnedbrytbarhet och förmåga att ansamlas i levande organismer. De ställer också krav kring parfymanvändande.
– Parfym är ett exempel på en ingrediens som ofta innehåller ämnen som klassificeras som miljö­farliga och har svårt att brytas ner i naturen, säger Lina Harström. 

Svanen får mycket mer detaljerad information om de olika ingredienserna i en produkt som ska märkas än det som konsumenten kan se i innehållsförteckningen.
– Vi gör beräkningar på ämnena som ingår, vi tittar på data och eventuell klassificering och så räknar vi ihop och jämför med våra gränsvärden, bland annat för vad som är miljöfarlig​t och allergi­framkallande, säger Lina Harström. 

En del, som professor Carola Lidén, är dock skeptiska till att parfym alls tillåts i miljömärkta produkter, som Svanen och Bra miljöval.

EU:s regler

  • Kosmetiska produkter ska vara dokumenterat hälsosäkra. EU har bland annat en oberoende vetenskaplig kommitté för konsumentsäkerhet (SCCS) som tittar på detta.
  • Reglerna för kosmetiska produkter är samma för alla länder inom EU/EES, men Sverige har även en nationell kosmetika­lagstiftning.
  • Ingredienserna i ­kosmetika är kemiska ämnen och regleras även som råvaror genom EU:s kemikalie­lagstiftningar, Reach, från 2017.
  • EU har ett register över kosmetiska substanser och ingredienser (Cosing), som går att söka i på nätet. Där kan du knappa in namnet som anges på kosmetika­förpackningen och få veta mer om de kemiska ämnena. Data­basen är dock inte speciellt ­konsumentanpassad.

 

Så naturliga är produkterna

Garnier Bio Lemongrass ­Purifying Gel Wash
Ansiktstvätt
Marknadsförs på flera stora internetbutiker med gröna ekologotyper. Men Eco Certs märkning ”Cosmos Organic”, som ansiktstvätten är certifierad med, kräver endast att tio procent av ingredienserna är ekologiska när det gäller produkter som sköljs av.
Märkningen godkänner också kemiskt framställda konserveringsmedel och parfym.

Änglamark conditioner
Hårbalsam
Tio ingredienser, varav inga onödiga, inne­håller detta balsam. Ingen parfym eller artificiella konserveringsmedel.

Ekofekt Soft Oliv
Duschtvål/schampo
Med ett namn som för tankarna till ekologiskt och en marknadsföring som tar fasta på att värna om hälsa och miljö är det lätt att tro att den här produkten inte innehåller tveksamma ämnen. Men i innehållsförteckningen finns flera sorters PEG
(se artikeln), flera parabener och parfym.

Rättelse

I en av faktarutorna till denna text fanns ursprungligen en felaktig punkt om vad som gäller för innehållsförteckningar. Rätt är att det finns en EU-förordning som reglerar hur kemikalier ska anges på en innehållsförteckning för kosmetiska produkter.

Faktarutorna har också förtydligats med några kompletteringar.