Kanel – bäst i test

Kanel används till allt från att sätta smak på bullar för fikasugna till kosttillskott för den som hoppas på bättre hälsa. På butikshyllorna, och i vårt test, finns två huvudvarianter av kanel som tillverkas av barken från flera olika, men besläktade träd.

Vanligast är den sort som kallas kassiakanel eller bara kanel på förpackningen (det är frivilligt för leverantören att skriva ut vilken typ av kanel som burken innehåller). Den kan komma från olika träd även om namnet kassia egentligen hänvisar till den kinesiska arten Cinnamomum aromaticum. Mindre vanlig är ceylonkanel, eller ”äkta kanel”, som kommer från trädet Cinnamomum verum som i sin tur ursprungligen kommer från Sri Lanka.

Kassiakanelen har generellt sett en kraftigare smak med mer sting än ceylonkanelen och den innehåller också betydligt större mängd av ämnet kumarin. Om du får i dig för mycket kumarin kan det skada levern och rekommendationen från Livsmedelsverket är att inte äta mycket kassiakanel regelbundet, högst en tesked per dag för en vuxen. I ceylonkanel är nivåerna av kumarin däremot så låga att några rekommendationer om begränsningar av konsumtionen inte finns.

I vårt test har vi med sex ceylon- och åtta kassiakaneler. För fem av ceylonsorterna ligger kumarinhalterna under 20 milligram per kilo. För en av dem ligger kumarinhalten lite högre, 281 milligram per kilo. Men det är fortfarande väldigt mycket lägre nivåer än i kassiakanelerna. Här varierar halten av kumarin mellan drygt 2 300 milligram per kilo upp till drygt 3 500 milligram per kilo för majoriteten av kassiakanelerna i vårt test.

Mest innehåller en kanel från en livsmedelskedja. Av den kan en vuxen person som väger 70 kilo äta två gram, ungefär en tesked, per dag utan att komma upp i de gränser för tolerabla nivåer av kumarin som finns satta av Efsa, den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten. För ett litet barn gäller mindre än ett halvt gram innan den gränsen är nådd. Undantaget bland kassiakanelerna är en kanel som bara innehåller drygt 600 milligram kumarin per kilo, men mer om den senare.

Vi har också letat efter bly eftersom kanel är en krydda där det kan finnas. Kanel har till exempel varit en misstänkt källa till höga blynivåer i viss typ av barnmat som sålts i USA. Dessbättre kommer ingen av de testade sorterna i närheten av gränsvärdet. Men det kan vara värt att notera att skillnaderna är stora.

En sort kanel innehåller till exempel 0,03 milligram bly per kilo medan en annan kanelsort innehåller 1,3 milligram per kilo. Ett litet barn kan äta 5,8 gram, drygt två teskedar, per dag innan den nivå som anses tolerabel över tid är uppnådd. Viktigt att tänka på är att det finns fler källor till bly i livsmedel och man vill ha i sig så lite som möjligt.

Kanelen innehåller eteriska oljor. De säger något om kanelens kvalitet och hur färsk den är eftersom de försvinner när kanelen lagras länge. Det finns minimivärden uppsatta i en standard som beror på kanelsort och odlingsplats. Minst olja innehåller en kanel och det är också den enda som missar gränsen i standarden. Sedan finns flera sorter som ligger precis på gränsen, de har också fått ett lägre betyg i testet.

Även om många äter kanel av hälsoskäl är det nog trots allt smaken som är viktigast för de flesta. Vi har låtit vår panel smaka sig igenom de olika sorterna och det är på panelens bedömning vi lagt störst vikt i vår utvärdering. Att smaka en krydda som kanel, som man vanligen inte äter för sig, är en utmaning. Vi har därför låtit panelen smaka på de olika varianterna i en blandning med strösocker.

Det är tydligt att panelen föredrar kassia framför ceylon i ett blindtest. Hela fyra av kassiakanelerna får en åtta i betyg för sin smak av panelen, medan ingen av ceylonsorterna når över fem. Panelens favoriter är tre kassiavarianter. 

...

Den frågan väcks också efter det äkthetstest vi har gjort på de olika produkterna. Testet visar att två kanelburkar inte innehåller några typiska kaneler.

Labbet kan utifrån testet inte säga om produkterna innehåller något annat än kanel eller om det avvikande resultatet beror på misstag vid tillverkningen, utspädning eller bara att en ovanlig kanelsort använts.

En möjlighet till ett avvikande resultat är att mer av trädet än den innerbark som kanelen ska göras av har använts för att dryga ut kanelen. En annan är att provet innehåller en kanelvariant som inte är vanlig i kommersiella sammanhang och som testets modell inte kan hantera.

...