Hoppa till innehållet

Teknikskolan: Komprimering

Filmer och låtar behöver komprimeras för att enkelt kunna lagras och användas på mobiler och datorer. Rätt avvägd innebär komprimeringen knappt någon nackdel, men görs den fel blir kvaliteten lidande.

Publicerad
Uppdaterad

Digitala mediafiler, som bilder, videor och musik, är nästan alltid komprimerade på ett eller annat sätt. Det görs för att filerna ska ta mindre plats på lagringsenheter och för att de ska gå att skicka även utan supersnabba internetuppkopplingar. En algoritm räknar ut vilka ettor och nollor som kan tas bort från filen, i bästa fall så att kvaliteten knappt påverkas alls. Den som skapar mediafilen bestämmer hur mycket den ska komprimeras, alltså avvägningen mellan filstorlek och kvalitet. Det finns många sorters komprimeringsalgoritmer som fungerar olika bra på olika sorters media.

För att minska storleken på videofiler sparas inte all information om varje enskild bildruta, i stället sparas främst vad som skiljer de olika bildrutorna åt. Om filmen visar ett moln som blåser över en blå himmel sparas bara molnets förändrade position för varje bildruta, bildinformationen om himlen och dess färgnyanser behöver bara lagras en gång. Men det är inte så lätt som det låter, himlen har ju som bekant många blå nyanser och moln ändrar hela tiden form. Beroende på kompressionsgrad kan mycket eller litet av filmens detaljer försvinna. Ju fler blå himmelsnyanser och molndetaljer som tas bort, desto mindre filstorlek. Det sistnämnda gäller även när ett digitalt fotografi ska komprimeras.

Om strömmande video inte komprimerades skulle det krävas extremt snabb internetuppkoppling för att kunna se den.

Hur mycket komprimering som är lagom avgörs av hur filmen eller bilden ska användas. Ska de ses på en liten mobilskärm kan filerna komprimeras hårt, medan en 65-tums tv snabbt avslöjar att mindre detaljer försvunnit och bilden upplevs då som lite blockig. Principen för komprimerat ljud är liknande. I första hand tas de ljudfrekvenser bort som örat ändå knappt kan uppfatta. Om musiken komprimeras hårdare än blir dynamiken lidande och musiken börjar låta burkig.

Nu för tiden är digital komprimering inte så mycket av en huvudvärk för oss vanliga konsumenter. Strömmande tjänster som Netflix och Spotify komprimerar sitt innehåll centralt och ser samtidigt till att de appar och apparater som tar emot innehållet kan spela upp filmerna eller musiken. Innan de tjänsterna kom kunde det vara besvärligt att spela upp film- och musikfiler på datorn. Då behövde man ha koll på vilken komprimeringsalgoritm som använts för att skapa filerna för att kunna spela upp dem.

Förlustfritt

Inte all komprimering raderar information. Så kallad förlustfri komprimering innebär att informationen bara tryckts ihop och går att återställa till hundra procent. Anledningen till att man inte alltid använder det är att det är mycket svårare att skapa sådana algoritmer som markant minskar filstorleken. De kräver också mycket processorkraft att avkoda.

Komprimerade filer

Olika sorters filer kan innehålla flera sorters komprimeringsvarianter. Här är några filformat som så gott som alltid innehåller komprimerad media av något slag.

.jpg Väldigt vanligt bildformat. Alla digitalkameror producerar bilder i jpg-format och de kan visas av alla webbläsare. Formellt namn är JPEG.

.mp3 Det vanligaste formatet för att komprimera musik från cd-skivor.

.mp4 Vanligt videoformat som dock kan innehålla flera varianter av videostandarden MPEG 4.

.zip Det vanligaste förlustfria komprimeringsformatet. Skapades redan 1989.

Läs alla Råd & Röns teknikskolor